vad kan jag säga dig?

då en förkylning slog omkull mig i torsdags beslutade jag för att vila hela helgen, vilket jag nu har gjort. inga ansträngningar alls. jag har ritat, klistrat, sorterat, skrivit brev, hört vincent ha högljutt sex i den gemensamma duschen och gjort en egen kalender. jag älskar att vara ledig. jag vill alltid vara ledig. inte för att få höra vincents "oh baby" utan snarare för att det är så extremt mysigt att bara få pyssla, lyssna på musik och känna friheten i hjärtat.

att jag nu ska tilbaka till vardagen känns lagom spännande, men jag antar att jag nu har nya energier i kroppen som kommer få mig att härda ut. har kommit till det stadiet då jag vill allt utom att jobba. varje dag är som en tusen års lång plåga, även fast jag faktiskt trivs på mina arbeten. det är bara så extremt tråkigt att vara vuxen och arbetande. aja. snart kommer belöningen och snart är jag i new york med mitt munspel och en bror.

om en timme är lakanen i torktumlaren torra och tills dess ska jag sitta på den hårda köksstolen och bara stirra. kanske göra en av mina goda fruktsallader. inget mer. hejdå.