som en lördag inte skulle vara

blev väckt vid tio av roar som ringde och sa att jag var deras sista hopp.
full/bakfull, med rispig röst och hög arbetsmoral sa jag ok till att arbeta idag och detta börjar jag nu ångra. denna helg är min sista lediga helg på en månad och jag hade sett fram emot att bara ta det lungt. nu mår jag som en påse skridskor och det sista jag vill är att sitta och smila i en kassa åtta timmar av denna dag, men gjort är gjort och återigen blir jag räddaren i nöden.

igår hade vi fest hemma. vi var tio tjejer och mickey avalon.
sedan sprang vi till stadens rockhak och dansade till en metalverision av sweet dreams (are made of this). jag vill nog aldrig gå ut i stavanger igen. nu ska jag gå till coop och handla, efter det är det väl bara att dra på sig den flotta kostymen och börja le.

borde kanske tillägga att jag och lovis igår avskärmade oss från de andra under en halvtimme för att lyssna på bubbles. jag har ont i huvudet.