var är jag påväg?

så, det är onsdag och klockan är stax efter åtta på kvällen. jag är i montreal och det är min sista afton här innan jag flyttar till norge för att försöka reda ut min sorg och mitt tumulta liv.
då jag spenderade min sommar i bergen, ständigt arbetandes, hade jag en plan som skulle leda någonstans. förhoppningsvis mot en utbildning och karriär. planen skulle ta mig till sydamerika, kanada, världen. den skulle ta mig vidare i livet. jag kom till kanada. började nästan skolan och då, då dog du, pappa, och mitt liv vändes upp och ner. sist jag pratade med dig var jag i norge och berättade om mina planer.

jag har gråtit i snart två månader. jag gråter när jag skriver detta och jag kommer gråta hela bussresan mot new york imorgon. jag kan inte skola mig själv just nu. jag kan inte bli skolad. så, jag har hoppat av min utbildning. kanske säger man "skjutit upp" men just nu har jag mest hoppat av.  jag kan knappt stiga upp ur sängen på morgonen. det känns som att jag ständigt försöker överleva, till varje pris, men att någon stark herre där ovan ständigt försöker slå undan mina ben. vad är detta? varför kämpar jag så hårt och varför går allt åt helvete?

ikväll bygger jag en ny gitarrsele. den jag gjorde, tillsammans med leo, fungerade så jävla bra.
du hade varit så stolt om du nu fått se hur ditt sätt att uppfinna saker förts över till mig. ikväll ska jag gråta och bygga en gitarrsele. ikväll ska jag bli full och spendera en sista natt ihop med mina vänner här. jag vill inte åka härifrån, jag vill inte skjuta på skolan och mitt liv men just nu klarar jag knappt att stiga upp ur sängen och jag saknar dig så jävla mycket.