sommarens sista suck

idag har mamma varit död i tio år. det är helt sinnessjukt. tio år. det är hälften av mitt liv.
jag minns hur hon brukade sitta där på stolen i köket, med en cigarett och en kopp te.
jag minns hennes kramar, hennes lukt, sättet hon pratade på och hennes fina leende. den sista augusti är nog årets värsta dag.
det är höst nu. till hundra procent. september betyder höst och sista augusti har sedan tio år tillbaka stått för att allt fint i livet har ett slut. deppigt eller vad?

slå dig fri

stavanger känns ibland lite som en småstad full av incest och lösa hundar. jag har varit på jakt efter cigarettfilter en längre tid nu, utan resultat! röker folk alltid utan filter här? kanske är nonfilter-smoking det nya? kommer hela världen röka utan filter år 2009? är stavanger efter i tiden, eller ligger de helt enkelt först? besviken är jag iaf. jag vill inte få munnen full av tobak var gång jag får för mig att tända en pinne. fan.

har föresten ändrat mig lite om det där med mobilt bredband. igårkväll sa telenor kollaps och jag fick spendera min lediga förmiddag med att jaga rätt på lösningar. aningen är det jag som är helt oteknisk eller så är det dagens teknik som är övertekninsk. när jag tillslut gett mig av för att fråga experterna fick jag bara i svar att installera om det mobila och vips, jag är tillbaka i cyberspace. kunde inte felsökningsguiden på min dator säga det på en gång istället för att tvinga iväg mig till en riktig människa? nu sitter jag iaf och myspacear loss för första gången på kanske ett år.

idag vill jag bara lyssna på "ce jeu" med yelle. det är så bra att jag inte kan låta bli att dansa.

att jämföras med en pensionär

okej, det kanske är dags att återuppta skrivandet här efter ett lite kortare break. främsta anledningen till att jag inte varit bloggeraktiv är väl främst för att jag inte haft internet i min nya lägenhet. det kom nertrillandes två veckor senare än vad jag förväntat och hoppats på. nu är det dock installerat och fungerar utmärkt. mobilt bredband är verkligen någonting fascinerande!

den sista tiden då jag inte funnits på nätet har jag varit hundra procent upptagen med jobb och inköpande av six feet under-boxarna. jag spatserar raskt trettio minuter fram och tillbaka mellan stavanger centrum och mitt hem fyra gånger om dagen och santogold är väl den som får mig att stå ut med detta rännande. jag har fortfarande inte hittat cykeln i mina illusioner och fram tills den dagen kommer får jag fortsätta gå i blandat regn och solsken. santogold sköter dock sitt jobb som hon ska, och jag klagar inte överdrivet mycket. någonting tynger mig dock, och det är new york. allt jag tänker på, drömmer om och längtar efter är new york. försöker desperat att hitta en reskompis, men folk i min omgivning är för panka eller helt enkelt ointresserde i staden, vilket är synd. i november har jag dock tagit tio dagar ledigt för säkerhets skull och fram tills dess ska jag ha hittat en kompanjon att hålla i handen under den läskiga flygresan.

det är "oljevecka" i stavanger. detta innebär att staden är full av sura, rika herrar i flådiga kläder. igår fick dock jag och trond tillsammans 3000 kronor i dricks efter en hektisk kväll i reformen och det är väl en av de få positiva saker med dessa oljemän. utanför det så springer de mest i vägen och gör mina arbetsdagar extremt mycket stressigare än vad de borde vara.
nu ska jag lägga mig i min säng i tio minuter, andas in lite blonde redhead och bara drömma vidare om new york.

-

kanske också föresten ska nämna något om titeln på detta inlägg. idag när jag tog upp min novembersemester med min chef tyckte han att jag var som en gammal tant. på en lapp skrev han sedan: det är bara pensionärer som har sex veckors semester.
jo, sa jag och fortsatte mitt brödsmöreri. lite som en tant är man nog många gånger.

den bittra fortsättningen på dagen

regnet hade så lagom uppehåll när jag slutligen fick för mig att utföra mina ärenden.
på en mountainbike modell dam seglade jag ner för pedersgata som en fladdrande idiot. jag förstår inte vilket snille det var som kom på att placera ett styre lägre än en sadel?

man ser inte bara ut som ett rickspucko utan det smärtar i alla delar av ryggen när man böjer sig ända fram till fötterna för att kunna ens styra. plus att det faktiskt är svårt att cykla mountainbike. x antal gånger höll jag på att vingla av detta rullande fordon under min lilla tripp.
ne alltså, jag är föga besviken på att denna mountainbike faktiskt är det enda jag har att transportera mig runt med, bortsett från mina egna fötter (och snordyr lokaltrafik). visionen om att slippa gå de numera 35 minuterna till jobbet raserade drastiskt efter min helvetesfärd. men.. fram kom jag iaf! med galgar och en scartsladd i ryggsäcken (ja, jag har ryggsäck, jag erkänner!).
min boning är nu nästan levande efter att jag spenderat kvällen med att fixa och trixa i den. till råga på allt tog jag en tur förbi telenor för att fixa trådlöst bredband som tack vare det trillar ner hos mig måndag förmiddag. vilken lyx!

utöver detta vill jag tillägga att jag har börjat läsa alex james självbiografi. han berättar om sitt galna rockstjärneliv med sådan inlevelse att jag ibland får för mig att jag är han och att jag är rockstjärna. eller så får jag för mig att jag åtmindstonde kan få vara hans brud eller nåt, då på nittiotalet. det hade varit flott va!

att återupptäcka saker, rent generellt

så är jag alltså tillbaka i vardagen. steg upp kvart över fem imorse, hängde tvätten och knatade till jobbet. det är okej, verkligen. om dryga två veckor börjar mina tre kurser jag signat upp för och jag måste säga att ett tryggt och lugnt hem är allt jag behöver just nu, efter fem veckors konstant festande. har börjat flytta över pryttlar till min nya lägenhet och medan jag försöker göra stället något passande min personlighet regnar stavanger, så som det alltid gör.
har tankat ner conor obersts nya platta och lyssnar nu försiktigt igenom den i hopp om att finna det där extra som jag, för några år sedan, tyckte att bright eyes hade. spår nummer sex skriker nu ut genom datorns högtalare och jag börjar tråkigt nog förstå att jag tappat känslan för conor oberst. eller så är det han som tappade känslan för mig och gick vidare. ok, så hårt ska jag inte döma. det finns nog några "fina" låtar på denna platta, jag har bara inte insett det ännu.

hur som helst. stavanger ja! det känns nästan lite pirrigt att vara tillbaka. folk här verkar ha saknat mig medan jag levt i något slags lyckorus och inte ägnat dem speciellt många tankar. att vi ska till checkan i helgen är nästan ännu bättre och en gång för alla tänker jag haffa pappan, som jag kallar honom. aningens bitter och gaggig har jag varit över han och hans exgravida flickvän, men nu ska det ändras på. pappan ska bli min! (pappan har inga barn, men en flickvän som trodde hon var gravid en gång i tiden)

först ska jag dock kila förbi fretex och köpa 40 nya galgar och en skohylla. jag har ingenstans att förvara mina nya personlighetsframhävande grejer så jag ger mig inga alternativ trots att det verkligen öser ner utanför. packa paraplyen och på med regnjackan och sen är det iväg.

nej men fy

okej, fan.
hade just skrivit varldens kanske langsta blogginlagg angaende min semester och allt som sker under den. jag ar i london, har upplevt rom och emmaboda, traffat massa haftiga manniskor och spenderat 50000 svenska kronor under dessa fem veckor jag varit fri.

new york sker igen i oktober och livet leker mer an det nagonsin gjort! jag ar totalt nojd med allt. jag kanner nagra av varldens basta manniskor och har faktiskt borjat acceptera ett liv som konstant singel. vill nog inte byta ut nagonting och jag kan till och med erkanna att jag ser fram emot att komma tillbaka till arbete och slit, allt for att fa spendera 50000 til i december. ojojoj.

ne ni, jag har precis givit er en full en. jag dricker ol i en tradgard of brick lane, ska snart till fabric och dansa in i gryningen. allt ar fint! livet ar fint.