inget kvar att tappa

i en konstant dimma

har svårt att somna om natten men det stör mig inte trots att skoldagarna är långa och dagarna passerar medan jag vandrar omkring i en dimma. vaknar genomblöt av kallsvett, fortfarande fast i de  drömmar jag inte kan placera. det är som att en film spolas fram och tillbaka i mitt huvud men jag hinner varken se eller höra vad som händer där i filmen, kvar är bara känslan av någonting jag inte kan placera. känner mig varken lycklig eller olycklig, jag bara är. vintern har ännu inte hunnit börja men i mina tankar är det redan vår här i paris. skriver ner allt jag känner i små böcker, dokument eller på papperslappar som knögglar ihop sig i de väskor jag bär mer mig var jag går. förvånas över hur snabbt det går att åka till och från skolan då jag har en bok i handen och den senaste veckan har jag glupskt slukat karin boyes kallocain och carlos ruiz zafóns himlens fånge. om några timmar ska jag läsa första sidorna i elena ferrantes - my brilliant friend. om en månad är detta år äntligen slut.

om och om och om igen

whaa detta är så sjukt. ramlade över en reversed version av backdrift och det är allt jag vill höra i resten av mitt liv. originalet går förresten att hitta här!

ge mig en tyst minut

jag känner mig övervakad. min blogg är inte längre en fristad för mina tankar.  jag ser er. ni kommer upp i statistiken över läsare. jag förstår att ni också söker eventuella svar. svar på frågor som jag, precis som ni, ställt. men jag lovar, just nu finns dessa svar inte här i min blogg. fråga zale för han är den enda som kan svara. vill ni prata med mig så finns jag här och är redo att lyssna samtidigt som jag också kan dela med mig av mina egna erfarenheter om det skulle vara så. jag tror på systerskap och jag orkar inte att vi ska konkurrera med varandra. vi är alla lika vilseledda och sårade av en och samma man. just nu vill jag bara gå vidare och fortsätta mitt liv utan att ha någon från montreal svansandes i mina privata angelägenheter. snälla sluta läsa min blogg.

bara en uppdatering

hejsan bloggen! sälen har åkt hem och jag vet varken ut eller in. allt blev så fel samtidigt som allt också stämde med det jag förutspått (redan innan han anlänt) skulle hända då han var här. hur kunde jag veta? jag skrev om det redan då, för att någonstans bevisa att jag inte var galen. för att jag visste att jag skulle visa honom när han väl var här. allt jag trodde skulle ske skrev jag ned. sedan kom han och allt jag trott visade sig vara sanning. han fick se anteckningarna dagen innan han åkte och det var andra gången jag såg honom gråta.

-

jag vaknar och gråter ikapp med att jag dricker mitt morgonkaffe. känner mig så trampad på. orkar ingenting men åker till skolan ändå. är nära på att brista hela tiden men håller igen alla tårar helt tills jag kommer hem. då gråter jag ännu mer. sedan börjar jag gå, och det är då allt blir begripligt. och jag går hem igen och skriver ner allting jag har inom mig. allt som varit och allt som kommer hända. har aldrig skrivit såhär mycket innan, aldrig varit så här kreativ någonsin. och jag tror mig veta som ska hända i framtiden, därför måste jag skriva. sedan börjar dygnet om och vi är tillbaka vid att jag vaknar och gråter. hej framtiden!