del två av den förra

nu vet jag varför det känns som det känns. jag är så satans irriterad för att julia inte öppet kan säga vad hon tycker till mig och därför inbillar jag mig att hela världen skrattar åt min sneda näsa och mitt hål i vanten. självklart anar man ugglor i mossen när man har en kompis som inte vågar konversera fyra ögon emellan och självklart tror man att denna kompis istället går bakom ryggen på en. skitliv upphöjt till två.

då det går som på en räls

per automatik triggas stämning och samtal upp och jag önskar mig verkligen långt bort från skiten som verkar kunna uppenbara sig. antingen har ett problem skapats i min inbillning eller så har den väl förmodligen alltid funnits där. snabba svar, korta samtal och en känsla av att folk i vårat hem håller sig borta hountar mig. jag har ingenting bekräftat, inget svart på vitt och vet egentligen inte vad jag yrar om, förutom det faktum att någonting inte känns rätt. jag väntar och ser, men nu har jag det sagt iaf.

x antal gånger har jag varit med om att tre personer inte kan umgås normalt utan att det tisslas och tasslas bakom ryggen på någon utav personerna i den "sammanhållande" trion. jag har varit med och knivats där jag med så jag vill inte påstå mig vara ett vitt får, men detta är verkligen ingenting jag orkar hålla på med längre. allt jag säger om en annan person, även i förtroende, är sådant jag kan stå för och säga till samtalsämnet rätt i fejjan. nu vet ni. som sagt, jag har inget svart på vitt men önskar som satan att min jobbiga känsla försvinner därför att det just är en jobbig känsla, och ingenting annat. jag vill att alla i min omgivning ska respektera mig så som jag respekterar dem och jag vill också att det satan i mig ska bli vår nu.

dagen är dålig och jag har inte humör för någonting förtillfället. jag önskar mig helt enkelt bara bort från detta trista kalla land och denna trista kalla stad där de flesta har karaktär att likna med ett sandpapper. jag saknar min familj och mina syskon och jag saknar new york och folks öppna mentalitet. att det ska vara så förbaskat svårt att hitta lite reko vänner att umgås med här är verkligen någonting som plågar mig i dagar då jag inbillar mig att folk öppet sticker en kniv i min rygg eller spottar mig i ansiktet. skitliv.

aningens närmre pension

hej blogg, det var inte igår! jag har inte skrivit på ett tag för att det är nu allt händer. jag har fyllt år, lärt känna nytt folk och mest njutit av livet den senaste veckan. upptäckte till min glädje att payday is today så därför unnade jag mig en sedvanlig löningsspree som går ut på "shop til you drop". äh, så illa var det faktiskt inte. inhandlade lite chinos och några graciösa smycken och det var nog allt. ett paraply typ.

var på bio och såg slumdog millionare i måndags. (heter den så?) hur som helst, otrolig film! jag rekommenderar den alla gånger. danny boyle did it again, hallelujah! muchevakten har jag föresten lagt lite på is eftersom han numera är en torris. han stod och knäppte fingrarna i takt till basgången på smk för en exakt vecka sedan. knäppte fingrarna liksom? hur cool kan man bli?
jag och mina vänner röjde nog mer än vad någon någonsin gjort på cementen och det avslutades senare med efterfest och skumpa. lisanja hade tydligen haffat tio bananer och jag likaså. vi är nog portade därifrån nu.

aja. jag är trött och ska sova i en kvart. nu har föresten julia kommit tillbaka. jahapp.

saklighet är guld i mun

idag har jag lyssnat på denna pärla tio tusen gånger. stammisjohnny tycker fortsatt att min musiksmak är för jävlig men jag låter mig inte stoppas och drar pärlan ett varv till. åh.

-

kan föresten tillägga att när kleerup gjort sitt så åkte mickey avalon fram på högsta volym. "say what you will" är nog nästan min nya favvo. googlade lite mickey avalonbilder eftersom jag fick för mig att jag tycker han är snygg trots sitt sjaviga och halvtrassliga utssende. ack så fel jag hade. killen ser ju ut som zlatan rätt upp i dagen. förmodligen är zlatan och mickey gamle ghettobröder. ska nog köpa en fin inbunden skrivbok och göra ett övertygande arbete om hur de fråntogs från deras brödraskap vid födseln och hur de sedan gick skilda vägar i livet. googles bildsök får vara min fasta källa och jag återkommer med färdigt resultat inom snar framtid. hejrå.

pang på rödbetan!

kom precis hem efter en halvkväll på arbetet. när jag gick där i gamla stavanger, med herman i lurarna, så kändes livet lika bra som i en film. jag började skutta och tralla fram tills månen blev svart och det istället började hagla. haglet utlöstes av regn som fick sällskap av både åska och blixt. ohlala tänkte jag, som älskar när det regnar och jag dessutom är utrustad för oväder. oväder får, av främmande anledning, mig att känna mig odödlig. aningens märkligt må tyckas, men jo så är det.

dessvärre är jag inte odödlig. imorgon ska jag jobba dubbelt igen och detta tär verkligen på både kropp och nerver. plus att jag börjar bli sjuk igen! hallå, är det riktigt rätt? jag var ju halvdöd för en prick månad sedan, att drabbas igen anser jag inte vara ok. aja, jobb var det. med tjock plånka kan man köpa delar av världen och det tänkte jag göra någon dag. i övrigt så spelar slagsmålsklubben här på torsdag. jag och lasse har bjudit in ole på förfest och tänkte slå på stort. kanske tom. skapa moshpitt om hälsan tillåter. ossa!

-

hjälp. nu slog nog åskan fanimej ner rätt i grannens rabatt. jag sänder en tanke till lasse som förmodligen knatar hemåt i denna stund, må vädergudarna dig skona!

maniskt

var tog kämpaglöden vägen? efter min pizza blev jag så tung i kroppen att jag inte orkade gå mer än till mitt rum och nu sitter jag alltså här. gitarrlektionen är för länge sedan missad och jag känner mig som en sjuttonårig skolkare.
bannar mig själv för att diciplinen hamnade på noll men innerst inne så känns det skönt att få ha en helkväll hemma.
pans labyrint ska skådas och jag har faktiskt självstuderat gitarren i snart en timme nu. det flyter.

har suttit och spanat lägenheter i malmö via blocket.se. ska försöka mig på en sekelskiftstvå i centrala södra staden. den ska vara omöblerad och eventuellt leda till första handskontrakt. kom igen, ge mig?

som hittat i halm

i lördags hann jag med både folken, checkan, cementen och slutligen en liten efterfest med flådiga drinkar och massa hasch. ni som hänger med i mina drogdebatter vet ju självklart att haschet fick stå för de andra och att drinkarna fick stå för mig. att folk är såpass ambitiösa att de bunkrar upp med drinkmixer hemma hade jag ingen aning om men det var kul och eftersom klockan passerade 06.00 tyckte jag mig vara tillåten en superfylla. jazzigt. kommer inte ihåg momentet då jag vred om nyckeln i vår ytterdörr men annars så måste jag säga att jag faktiskt var ganska sansad.

idag är det magicmonday igen och jag har precis vaknat från en liten skönhetssömn. jag hatar egentligen måndagar.
måndag är nog veckans värsta dag vill jag påstå, bortsett från mina gitarrlektioner som nu börjar bli en inpräntad vana. grannarna ovanför tycks alltid vara lite extra klumpiga på måndagar också. det stör mig. ovanför bonkas och konkas det och jag vill nog tro att de håller på med supertung supergympa i stilettklackar däruppe.

personalfesten igår bjöd heller inte på några dirty secrets. jag gick hem klockan tio efter att ha käkat majs blandat med lite gräddfil och en massa ost. utöver det satt vår tjocka spanska kock och såg arg ut medan alla andra shakade loss till carola och diverse dåliga (läs bra) hits! ossa!

nu ska jag slänga in en pizza i ugnen och sedan är det dags att packa ner gitarren i mitt snordyra och sjukt tunga hardcase. vad gör man inte för att få gå runt och se lite cool ut alltså?

sena nätter

och vilken kväll! det har varit tjafs och gnäll och stress och spring. kom precis hem efter att ha unnat mig den första "after worken" på länge. fredag den sextonde januari arbetade jag sammanlagt femton komma en timme så den där ölen var jag verkligen värd. nu ska jag lyssna på sambassadeur och överväga en eventuell san fransisco-resa i maj.
san fransisco lockar, men det är väl iofs ingenting nytt. maj lockar också. nu får vintern vara över för denna gång för jag är faktiskt trött på att frysa.

oslo-rrrriots 2

upploppen fortsätter föresten och nu har vissa demonstranter fått för sig att det vore sköj att bomba den israeliska ambassaden i oslo. smarta kids vi har här i landet va? jag suckar, skakar på huvudet och ger er denna lilla pärla. hej och hå.

fredagsfix och sedvanligt trams

under min två timmars långa paus så prioriteras bloggen. hallelujah vilken god bloggare jag börjar bli!
har kurat ihop mig i min fåtölj tillsammans med en cigarett och vivian girls. vårat hem är kallt och jag funderar på att antingen krypa ner under täcket eller göra lite gympa för att höja min kroppstemperatur. eftersom jag inte är vidare intresserad i idrott så vinner nog sängen den duellen. yes.

idag kom gammeltanten in på mitt lilla bageri. hon frågade ifall jag hade "type". type på norska betyder pojkvän och nej, det har jag ju inte. "nejnej, det finns det inte tid för" svarade jag, som faktiskt jobbar tusen procent sex dagar i veckan. "ja men det är bra" sa gammeltanten. "du är ju ung" sa hon sedan och frågade mig därefter vad jag ska göra för all denna kosing som växer på mitt sparkonto. "studera" svarade jag (mogen som jag är) och då kom vi så även in på att jag flyttar tillbaka till sverran i höst. PANG, där kom ångesten! satan vilken ångest som susade igenom min kropp mitt i min och gammeltantens konversation. försöker förstå mig på mitt skavande hjärta men jag kan verkligen inte sätta fingret på varför min dödslängtan uppenbarar sig då jag tänker på att mina dagar här i stavanger är räknade.

samtidigt som jag ibland kan avsky denna håla och dess invånare extremt mycket så har jag nog en verkligt djup kärlek till allt som finns här. jag menar, hey muschevakten, checkpoint, att promenera längst ett öppet hav varje morgon påväg till jobbet är sådant som faktiskt bara finns här i stavanger. okej, öppna hav finns väl överallt, men det gör ju inte stavangers öppna hav. känner att detta avsked kommer bli tvådelat och jag kommer återigen bli en vilsen själ dagen jag beger mig vidare ut i världen. varför vara trygg på ett ställe när man kan leva farligt i resten av världen? hallelujah jag tror jag svamlar.

en liten goodiebag sådär på kvällskvisten

pysslar och trixar i mitt rum samtidigt som jag lyssnar på the bear quartet och den gamla goda personality crisis-skivan.
jag älskar ju bear quartet. varför hade jag glömt bort det? mitt rum har föresten en väldigt god atmosfär. det doftar av billiga rökelser och min ljusslinga ger ifrån sig ett ytterst trevligt ljus. fin afton, det må jag säga.

med den ljumna tekoppen

godkväll blogg! denna vecka har hittills varit ett stort kaos. jag har sovit i skift, arbetat övertid och druckit tio tusen koppar kaffe. ikväll hade jag min första lediga kväll och jag hade tänkt att unna mig en afton i vilans tecken. sagt och gjort, klockan halv fem lade jag mig i min enorma säng för att ge mina ögon lite stillhet. sedan sov jag, i åtta timmar. åtta timmar? förmodligen kommer min stackars nattsömn gå in i en svår svacka nu men vad gör man inte när man verkligen har lust att unna sig något?

however. jag drömde om min mamma. drömmen var extremt obehagligt och hon var lika sjuk som dagen hon dog. vi stod i vår hiss, på högbergsgatan, och kom inte ut. hon skulle följa med och se en skolpjäs jag varit med att skapa men var trött och blek. sen rasade hissen och vi skulle båda ha dött i kraschen ifall jag inte hade tvingat mig själv att vakna. trevlig torsdag.

när jag ändå nämner ordet unna så kan jag ju meddela att jag faktiskt köpte comme des garçons skjortan, från hm. den rosa. mycket fager. hejrå

berg och dalbana

nu har jag druckit te, lyssnat på arg, bitter och smärtsam musik, sorterat i min garderob och dessutom borstat mitt toviga hår. det känns lite bättre. allt man behöver är nog att ibland få känna sig aningens malplacerad och sorglig i en stund. mållös och jävlig helt enkelt.
nu när de senaste två timmarna varit ett virrvarr så börjar allting klarna igen. jag vet ju liksom vad jag vill med mitt liv den närmsta framtiden och har ingenting att frukta. det är varken förvirring eller osäkerhet i mitt huvud egentligen, tror dock att verkligheten ibland måste få bli lite surrealistisk och därför skapar man problem som mest är påhittat dravel.

nästa gång denna ångest kommer dragande ska jag sätta mig med benen i kors och bita på naglarna. det är ju så extremt onödigt att må dåligt när man kan må bra. meningen med livet har jag ju funnit ut och det enda som egentligen saknas mig är new york. dit kan jag ju faktiskt åka imorgon om jag så skulle vilja. att jag blir deppig är ju bara en bluff egentligen. en påhittad bluff för det går ju faktiskt bra nu, verkligen.

antar att alla förmodligen blir lite låga i tider då vintern ligger över hustaken men sålänge man kommunicerar med sina egna filosofier och håller tankarna i schack så går det över. antingen går det bra eller så går det över. så är det väl?
detta låter möjligtvis lummigt och flummigt, men jag tror jag vet vad jag snackar om ändå. aningen går det bra eller så går det över. för mig går det bra. mina fördommar angående rockfjantarna sitter dock fortfarande där det ska.

nu ska jag lassa fram my darling you! och jump the train. videon har paralyserat mig och låten likaså. man ba ossa!

de bittra vintermånaderna

måndag igen. pinnade iväg till gitarrlektionen för att lära mig knockin' on heavens door och en ackordnedgång. inte känner jag mig vidare glad för det, men jag tror det rullar framåt iaf.
visserligen vill jag aldrig bli en sådan som ens kan bob dylans ovan nämnda hit. den får mig att tänka på random rockfjant som dragit med sig en gura till någon fjantig för/efterfest och där sitter han, med en obskyr fanskara, och lirar indie men (numera mainstreemdängor) som ett annat rickspucko. sjunger med hes möter len röst gör han också. sedan drar han oasis wonderwall en gång till och alla hans små fans sjunger falskt med i refrängen. fy alltså.

idag är en deppig dag. jag kan inte sätta fingret på varför, men jag antar att januari är en svår månad över lag. fok har förväntningar som sakta börjar dala och istället för att glädjas över det nya året så börjar man i mitten av månad ett känna sig aningens besviken för att man redan brytit hälften av sina nyårslöften. jag har förvisso inte brytit något av mina få löften, men om jag skulle vilja så är idag det perfekta tillfället. jag känner mig ensam.

kan föresten nämna att jag i lördags blev uppraggad av en full butchbrud. hon var riktigt ruggig och försökte kyssa mig på min hals flertalet gånger. till en början puttade jag bara bort denna hemska skata, men då hon inte förstod sig på min uppenbara diss så var jag tvungen att ta till flykten. vad är grejen? varför ska man inte kunna gå ut och ta sig en fredlig öl utan att ett eller annat slem försöker göra sig närgången? jag blir så trött.

aja, klockan närmar sig nio. jag ska koka en kopp te, krypa ner i sängen med en god bok och hoppas dessa kalla tider passerar fort. shearwater fick idag stå för soundtrack och härmed tackar jag för mig.

illamående och skav

satan vilken stressig dag. kom precis hem från bageriet. nu ska jag paniksova femton minuter och efter det bär det återigen av mot staden och arbetsplats nummer två. ett gäng grinmostrar på skagen klagade på att jag lagade mackor med mina händer. vaddå, ska jag använda en spade eller vad? jag smälde kaffekoppen i disken och bad heidi ta över.
idag är en dag då jag inte orkar med konflikter eller onödig klagan. har laddat hagelbössan och ifall jag får ett grinigt bord på restaurangen ikväll så smäller det!

-

eh asså jag skojjade. jag har ingen hagelbössa och jag skulle heller aldrig skjuta någon.

den man ligger med får bädda

jahapp. det blev inga öl men dock ett ärovarv på gnubar. häpnades över mängden "relativt good-looking men".
ikväll såg jag faktiskt fem fina fejjor och jag som trodde tre var det magiska talet? denna stad slutar aldrig att förvåna alltså! hur som helst, att gå ut nykter när man börjar sju är ingen hit. helst vill jag ju bara bälja i mig tusen öl på en kvart, men då ett av mina få nyårslöften är att undvika extrema fyllor så lyckades jag hålla mig i mitt arma skinn. plus att jag ju jobbar tidigt imorgon.

ok, nu låter det som att jag tampas med alkoholen och dess nycker. så är inte fallet. jag vill bara hedanefter hålla mig i gott trim och inte erbjuda sexuella tjänster till muschevakten var gång jag ser honom. att detta ens inträffat beror ju självfallet på vår vän spriten, men nu är det slut. max fem öl per kväll fram till juli, annars hamnar jag i helvetet.

-

med åren kommer även mognad.

tillbaka till nyårsafton

oslo-rrrriots!

igår demonstrerade norge mot kriget i gaza och för vapenvila. jag skulle förmodligen ha samlats med de tre tusen andra människorna som tågade genom stavangers gator, men jag var ovetandes om demonstationen och uppehöll min tid med ett biobesök. någonting jag verkligen vill jobba på är engagemang! skulle mer än gärna ha varit deltagande, men eftersom jag bara ögnade igenom gårdagens tidningar så hade olyckligtvis inte informationen om denna auktion nått fram till mig. filmen var dessutom inte ens speciellt bra. ok, vi ska inte säga dålig, men verkligen ingenting jag skulle springa och köpa på dvd. synd på den.

tillbaka till demonstranterna. i oslo blev det stort upplopp och nästintill inbördeskrig mellan polis och befolkning.
fönsterrutor krossades, gatstenar kastades och hopen av arga själar var tydligen enorm. i och med detta så pratar de uppsatta herrarna i regeringen om att frånta demonstationsrätten i norges huvudstad. WHAT?
hey, vi lever väl ändå i en demokrati kan man tycka. om beslutet väl skulle fattas så vill jag påstå att norge är världens sämsta land. vad hände med yttrandefrihet och det moderna samhället? självfallet stöder jag varken våld eller vandalism, men att dra alla demonstranter över en och samma kam känns bara naivt och extremt ogenomtänkt. nog om detta.

idag är det som bekant fredag. jag har flitigt övat på min gitarrläxa och har dessutom lyckats lära mig den fina handsome furs låten jag tidigare postat. ifall ni vill hitta tillbaka till låten så är det bara att trycka på "handsome furs-etiketten" och sedan kan ni ju bara veta att jag börjar bli grym på gura nu. helst hade jag väl druckit några öl ikväll men då morgondagens första arbetspass startar klockan 07.00 så lägger jag den tanken på is. synd, en öl hade verkligen varit gott att värma mitt frusna hjärta med.

franska filmer och fula frisyrer

alltså, en sak som är aningens sorglig är att mitt hår är som en hög med lin.
ifall vi hade levt under en tid då häxor brändes på bål hade förmodligen min kalufs varit det virke borgmästaren valde att använda som startbränsle. aj. jag borde nog unna min frippa en god huskur.

igår skrev jag en lista över saker som nog måste ske i mitt liv detta året (bortsett från lite hårrehab).
numero uno är återuptagande av studier, på heltid.
jag klarar inte av att vara obildad och naiv längre. när man är tjugotvå så bör man väl ändå lyckas klura sig igenom en bunt simpla gymnasieuppgifter. jag tycker så och har även beslutat mig för att köra igång studerandet till hundra procent när hösten väl är kommen. malmö är staden jag valt att försöka ta mig till. varför vet jag inte. det stod mellan malmö, stockholm och norrköping. norrpan och den svenska huvudstaden känner jag så som mitt vänstra lillfinger och därför antar jag att malmö blir den största utmaningen. malmö är nog en bra stad och dessutom en relativt central plats i resten av europa. en ljusframtid är spådd.

ikväll är jag återigen ledig och jag firar detta med att släpa med johannes på den franska filmen "entre les murs" (översatt till klassen på norska). filmen handlar om ett gäng ariska (??) klasskamrater i paris. mer vet jag inte, men den hade fått en liten fin recension i stavanger aftenblad (den lite mer intellektuella tidningen i denna stad) och jag känner mig helt enkelt sugen på att få befinna mig i parre för en stund.

-

ok, en liten inflik gällande "spotify".
förmodligen är detta en suverän sak, jag menar lagligt lyssnande och helt gratis. spotify har dock gjort mig aningens besviken men förmodligen har jag telenor mobilt bredband att skylla på den punkten. anledningen till min besvikelse beror alltså på att alla låtar hackar. det känns som att jag slängt in en repig skiva i en dålig cd-spelare. ska det behöva vara så?

-

tja, jag slänger in ännu en flik och undrar varför det står "om du gillar denna blogg så gillar du även: blondinbella (och sedan en länk)" då du besöker min profil på bloggtoppen.se. vad har egentligen jag och blondinbella gemensamt förutom en blond och sönderblekt kalufs? samma skostorlek? ojvoj, där ser man.

kjederligt och halvkasst

vi har kommit in i kalla tider då jag konstant fryser. att nätterna bjuder på tio minusgrader är ingenting vårat nya hem är utrustat för och jag vill nästan hävda att det är lika kallt i en frysbox som här på brönngata 51.
att mitt gitarrfodral är tungt och att vägen till min gitarrlektion lång känns knegigt. igår hade jag föresten första lektionen för er som glömt. jag var verkligen ingen fena på det där med gitarrer alltså, men det finns nog hopp ändå.. gitarrläraren (en snubbig kines) visade mig lite bra "grepp" och jag tror snart att min hjärna kommer connecta med mina små taniga fingrar. kylan vet jag dock inte hur jag ska lösa. vilka lyxporblem jag har. jag känner mig kall inombords och borde egentligen skämmas.

att kriget i gaza pågår för fulla muggar är någonting som norges tidningar tar upp genom att visa bilder på döda barn. jag vill verkligen inte blunda för verkligheten, men att publicera barnalik i avisen anser jag faktiskt inte vara acceptabelt. jag är upprörd. ta upp kriget och dess historia, ge oss information om läget, få oss engagerade och vilja hjälpa till genom klokt skrivna artiklar istället!! dessa späda små barnakroppar som ligger där, sönderbombade, får iaf mig att slå ihop världens gång och istället hoppa över till pluss, som istället lär oss plantera om krukväxter. jag är nog kall inombords och det skäms jag för.

hysterisk och dan

alltså, jag ber verkligen om ursäkt.. under loppet av tjugonio minuter har jag postat tre blogginlägg. tror det beror på att det nya året har överexhalterat mig. hur som helst, jag är ursäktad och måste nu säga att satan vad bra parkens gamla lisa är!
förmodligen har ni, alla svenska läsare, resan hört denna låt tiotusen gånger och ni hatar förmodligen denna denga, eftersom den spelats sönder på alla ställen ni varit på.. men hey, satan vad bra parkens gamla lisa är!!
jag kan verkligen inte sluta lyssna på denna fjantiga poptrallsång. den är så bra. den förgyller stavavavanger och allt som finns att göra här. den ger mig goda aningar om att detta är året som vi alla väntar på. heja parken heja heja parken!

här får ni, rätt i fejjan

skulle ju önska en god fortsättning också. tillsammans med tom tom club säger jag härmed gott nytt år! 2009 roxxxxx!

som jag raggar 2

fjärde januari, du är hälsad!
på nyårsafton blev jag såklart full som ett jäkla ägg. det fanns ingen hejd på mig men det var ganska väntat då jag hade sju flaskor cava att kunna korka upp. bråkade med lasse, ramlade och fyllekäkade på bergenkebab. tog tillslut en springtaxi hem till soffan som var ointresserad av sällskap. jag blir så trött.. dagen då jag skaffar pojkvän ska jag ingå trohetslöften med alla mina vänner och min familj. jag vill aldrig bli en toffel och det tänker jag svära en ed på att jag heller inte ska bli.

ikväll peppar vi checkan. lasse är tillbaka och vi har en utlovad efterfest på gång.
har just slängt på mig ett par gamla rosettdojjor och tackar mina förgående gener (mor och far) att de faktiskt inte enbart gav mig pure uglyness. crystal castles har fyllt mina högtalare och jag tänker att satan vad sköj det hade varit om jag bode i london och inte i stavanger. då hade jag nog slängt på mig läderbrallar och en lila peruk och röjt gayklubb för fulla muggar ikväll.
äh, jag bara skoja. jag älskar ju indiedudes och det finns det faktiskt tre stycken utav på checkan. åh jag har såå kul!