precis så

tillsammans är vi odödliga

hej blogge! midsommarafton är kommen och nu nalkas ett firade av bästa kaliber. agnes är i stan och emelie är på ingång. vi ska dricka fördrinkar hos frida, käka middag hos johanna och seydis och slutligen bjuds det upp till dessert och dans hos klara och malin. vilka planer! förhoppningsvis kommer jag ihåg att klättra över sju staket på vägen hem och förhoppningsvis drömmer jag om min drömman inatt också. ger er ceo och den blomstertid nu kommer för jovisst är det sommar!

ett fortsatt svammel

hej igen bloggie! jag har ju inte skrivit på ett tag och nu kom viljan tillbaka och jag kan lika gärna fortsätta mitt dravel tills det säger stopp. maj och juni försvann snabbare än jag hann blinka. det gick så ruskigt fort! jag hann aldrig riktigt förstå att jag faktiskt klarade av skolan och jag hann aldrig förstå att jag åkte till och från barcelona. jag hann inte förstå att det redan hunnit gå flera veckor och att jag numera har ett sommarlov där jag planterat mesta av tiden på jobb. lever fortsatt i nåt postfestival-rus där jag blir nostalgisk och excentrisk så fort jag tänker eller lyssnar på något av banden som spelade. beirut till exempel. det var så sjukt bra. och jeff. lilla jeff. om det finns nåt jag hade velat se igen så är det jeff.

pingisturneringen vann jag inte, istället kom jag nog typ sist. det gör ingenting. pingpong är fortfarande min favoritsport och nästa år kanske jag tar mig till näst sista plats. har fått lite nya vänner här också. vi spelar basket och hänger ihop och jag har hopp och tro på denna sommar. stukade fingret förra veckan i en av våra basketmatcher och mitt finger gör fortfarande ont och ser mer ut som en prinskorv än ett finger. det gör inte heller någonting för jag är ju ung och i livet. om några veckor ska jag sätta mig och börja försöka styra med stipendier och visum och allt sånt som behövs inför min new york-flytt som ska äga rum nästa sommar. ett år kvar här och sedan är jag förhoppningsvis där borta resten av livet. hihi.

här får ni en bra sommarlåt jag lyssnat på en del. ha en bra dag nu va!

då den du hatar fortsätter förstöra

god morgon bloggen! hade först försökt tänkt att återberätta ett skämt jag, allison, amy och ida körde konstant med på primavera, men jag vet inte om det går att förmedla så här i efterhand. jag nämnde i ett tidigare inlägg att black lips är mitt värsta band och hur som helst handlade skämtet alltså om black lips och om hur de står till ansvar för allt ont i hela världen. allt är deras fel och de gick över en gräns där i barcelona typ. "bara för att en tjej har kort kjol så betyder det inte att hon vill.. lyssna på black lips", "vi sa nej men de slutade aldrig spela".

ah, där har ni en hint. vi drog skämtet ganska långt och hade enormt kul åt hur onda black lips faktiskt är och då vi med exhalterad fasa upptäckte att de faktiskt spelade på festivalen hela fyra gånger så kändes det plötsligt också befogat att hata dem för den själsliga våldtäkt de utsatt oss för. så, till min poäng med detta inlägg.. igår sorterade jag i min skivsamling, och vad hittar jag? EN SKIVA MED BLACK LIPS!

jag blev så himla arg. och besviken. och typ rädd. de bär ju ansvaret för allas sorger inklusive min så jag tvekar inte en sekund på att det är denna skiva som vållat mig otur i alla dessa år. idag ska jag bränna skivan och sedan ska jag kasta den åt helvetet, där den hör hemma. bara så ni vet. nu ska jag dock dricka klart mitt kaffe, röka en till cigg och hoppa in i duschen innan jobbet kallar. jag lever och knegar på. det går sakta men säkert. hejrå!

flickorna

festivalen

så här lät och såg det föresten ut från var jag satt på jeff:

som vi flöt förbi

hej bloggen! jag är hemma igen från barcelona och primavera. vilken tid jag hade! såg the cure, chromatics, jeff mangum (!), grimes, the weeknd, asap rocky, beirut, beach house, the xx, benga, jamie xx, m83, the cure, yann tiersen, beach fossils, kings of convenience och justice. och black lips. två gånger. black lips är mitt värsta band och ändå såg vi dem två gånger under loppet av veckan. två liksom?

och. nu är jag alltså hemma igen. jag vill inte vara hemma. tomheten har slutit sig som en stor, tjock hinna runt min arma kropp och jag känner mig mest ensam och liten. varför drabbas man alltid av typ "postfestival-ångest"? jag har inte kunnat sova sedan jag kom hit och jag orkar heller inte äta mat eller duscha. typ.

utöver allt dåligt och bra så vill jag säga att jag är färdig med gymnasiet nu. jag har alltså tagit studenten, sju år efter alla i min årskull. HURRA! och bästa omdöme fick jag också. den ni, det gick på ett år!