årskrönikan

tjena bloggen. nu är det nyårsafton och grejer. 2012 gick så sjukt jäkla snabbt. vi började året på en parkering i folkets park och tillsammans med lisanja, lovis, emil, pillan, rebbis, celia och allison skålades det för framtid och framgång. vad hände under året då? jo, det ska jag berätta!

i januari började jag jobba på melvins för att sedan fylla tjugofem. firade av bara fan och upptäckte att jag ännu inte fått rynkor. tur för mig. den första februari slutade jag röka. lyssnade på "i will always love you" och grät över mina förlorade vänner, cigaretterna. slutandet pågick under en månad innan jag hade hunnit bli galen och grå så jag började igen. det var nog lika bra. mars minns jag faktiskt inte alls. jag lyssnade nog mest på beach house och pluggade då. april är lika lummigt, felicia fyllde ett år som död och björnstammen kom hit typ-och att våren tågade in i livet igen, resten är en dimma. i maj kom aina hit och vi gjorde hyss fram tills jag åkte till barcelona och primavera sound. såg jeff mangum och grät floder. träffade britten och blev kär innan jag åkte hem igen. cecilie kom och hälsade på och vi gjorde hyss fram tills jag och seydis åkte till berlin i juli. sedan kom britten hit och jag var kär igen.
sommaren flög förbi och jag hängde omkring med pillan, emil och seydis innan lovis och lisanja kom och hälsade på. i september började jag på universitetet och sedan dess har jag pluggat typ. råkade crasha min cykel och blev medvetslös med ett 6 cm hål i skallen vilket resulterade i att jag hamnade på akuten en sväng i november. gjorde klart filmen tillsammans med ett grymt gäng och sedan sökte jag till nyu. tjo!

topp tio

jaha. året lider mot sitt slut och jag tror minsann att det är dags för mig att göra en lista över de tio bästa albumen som 2012 lyckades krysta fram. nummerordningen är helt slumpad för ingen skiva som hamnar i detta inlägg går att jämföra med den andre, alla är helt enkelt asbra på sina olika sätt. för att ni ska veta vad ni ska leta efter i skivhyllorna (och för att blogginlägget ska se aslångt ut) slänger jag in en bild på skivomslagen också.

peaking lights- lucifer

 












daughn gibson- all hell














exitmusic- passage

moonface- with sinaii: heartbreaking bravery

fight bite- fight bite

santigold- master of my make-believe

echo lake- wild peace

poliça- give you the ghost

teen- in limbo

perfume genius- put your back n 2 it

sådär ja. nu gav jag mig själv jättemycket ångest över alla skivor som inte fick komma med. men ja, så länge ni är glada. hej då!

återigen så tänker jag på dig

hej bloggen!

den sista tiden har jag genomgått en slags självrannsakan jag inte riktigt kan definera. det började med att jag råkade ut för en cykelolycka som hade kunnat resultera att jag idag legat på kyrkogården, istället för att sitta här. lyckligtvis gör jag inte det och det har fått mig att börja tänka. tänka på hur konsekvenserna av vissa handlingar kan se ut, tänka på hur konsekvenserna för kommande handlingar kan se ut. och jag har vridit ur mitt huvud så mycket jag orkat, och jag har tänkt och grubblat tills det nästan svartnat framför ögonen. på framtiden och på det som hittills varit, på saker jag gjort och på saker jag kunde gjort annorlunda. vet inte varför men det känns, till viss del, som att jag befinner mig på samma plats jag stod på, för sex-sju år sedan.

i samband med mina promenader ner för memory lane så har musiken jag lyssnade på, då jag bodde här sist, också kommit tillbaka. det i sin tur förstärker känslan av att jag återupplever någonting och återigen känner jag att jag inte kan bo kvar här länge till. jag känner mig lika vilsen i detta kalla land som jag gjorde då jag var nitton. kan inte sätta fingret på vad som egentligen är fel men någonting är det och, missförstå mig rätt; jag är inte olycklig här, jag trivs faktiskt utomordentligt bra. mina vänner här är guld och visst känner jag mig trygg så vafan är då fel?

det finns någonting här som jag inte vill vara med på. det finns en politisk korrekthet och normer jag inte kan stå för eller vill leva upp till. det finns en mentalitet här som gör att jag, nästan var dag, vill hoppa på första bästa plan härifrån. men vad är det? jag vet att jag så många gånger tidigare diskuterat detta här i bloggen och herregud, jag blir inte klok på mig själv och hur jag känner inför sverige men någonting är så jäkla fucked up här och jag vill veta vad.

-

ja. så, nu fick jag det ur mig och kan förhoppningsvis fortsätta dagen i annan anda. hur mår ni? lever ni också? det var evigheter sedan jag sist skrev och det går bara att konstatera att tiden inte tänker sakta ner. filmen blev klar och jag är snart redo att skicka in alla ansökningar till nyu och tish school of the arts. håll era tummar för att jag kommer in va! eftersom det är måndag och december ska ni få en låt att värma er på tills vi ses igen! tack och hej.