spring för att du kan

god afton! igår var en dag i många nyanser; jag vaknade i ottan och inledde onsdagen med att, i fosterställning, gråta i fyra timmar. jag grät över att pappa är död, över att jag saknar sälen, över alla andra jag saknar och för att julia lämnat bergen bara timmar tidigare. efter alla tårar kände jag mig som pånyttfödd och blev glad över livet och framtiden trots att den i stunden är så oviss. åkte hem till sofia på kvällen och vi gick igenom gamla brev och notiser vår farmor skrivit till oss under tiden hon levde vilket gjorde mig nostalgisk och lite lycklig över att jag kommer från så fina föräldrar och farföräldrar. och wow, vår farmor var verkligen en kvinna av både bild och ord! utan att överdriva vill jag påstå att vi bläddrade runt i säkert 600 små ark adresserade till mig, simon, sofia, mamma eller pappa. hon berättade om hur farfar en gång i tiden varit lika rotlös som jag är idag. hon berättade om hur hon, papi och jerry drömde drömmar som visade sig vara sanna (vilket jag också gör relativt ofta) och hon berättade om hur vi var då hon träffade oss, vilket stämmer ganska så gott med dagens version av mig och mina syskon. att jag har blivit den jag är känns logiskt efter att jag läst hennes värmande ord och dagen jag blir farmor (eller mormor) hoppas jag kunna ge samma sak till mina barnbarn. jo. ja.

här är en låt jag lyssnat på många gånger den senaste tiden. den är min bästa neil young-låt vill jag tro.

någonting jag längtat efter

god morgon! jag sitter i nytvättade lakan och önskar att jag kunde få spendera resten av denna dag innanför mitt hems slutna dörrar. tearjerker sjunger sånger för mig och om några ynka timmar släpper primavera sound årets line-up. herregud vad jag har längtat! ni vet när en inte orkar vänta längre och hjärtat bultar sådär lite extra snabbt och ens tankar bara går i ett virrvarr och det känns som att en har svalt en liten skojig raket som en väntar på ska detonera så att en kan bryta ut i ett riktigt klungande skratt. så känns det! eh.

har tänkt på varför jag egentligen skriver här i bloggen nuförtiden och kom på att det nog måste vara för att det som författas här får lov att vara meningslöst pladder. inte att jag nödvändigtvis ser dessa rader som meningslöst pladder alla gånger men jag tror att det jag försöker säga är att när jag skriver "privat" så får mina rader en större betydelse, för mig själv, och ingår därmed så även i en kontext som i slutändan är bredare än vad mina ord är här. förstår ni? här behöver jag inte följa grammatikens regler eller det narrativa berättandets ramar. här bara pladdrar jag och just nu tror jag att det bor ett troll inne i mig som måste få ut alla tankar, stora som små.

jag har en klänning som jag köpte i brasilien. den är vit och virkad och jag tänkte bo i den när jag är i afrika, bara så ni vet!

en klang av herr van zandt

i skenet av framtiden

veckorna rullar förbi medan jag behöver gråta ut mina sista tårar och nysta upp alla knutar som trasslat till sig inuti mig. ja. jo. en har kommit på att en av och till måste ge en själv det utrymmet en behöver i vissa skeden i livet. inget kan någonsin orättfärdiga min sorg men jag behöver se kontraster och någonstans igen få upp ögonen för hur lyckligt lottad jag faktiskt är.

så, den femte mars åker jag till tanzania! ojojoj. i fem veckor ska jag spendera mina dagar och nätter i dar es-salaam var jag ska uppleva någonting nytt, nysta upp och fortsätta skriva på det som förhoppningsvis blir min första roman. det kommer bli nyttigt och hemskt och underbart och nödvändigt och kanske får det mig att inse att jag bara är en prick i mängden och att mitt liv faktiskt är ganska så reko ändå. jo. hej lilla land i afrikatt, här kommer jag!

en första vinter då du är död

det slutet av juli 2011 och jag möter dig vid flygbussen. du har kommit hit till bergen för att köra hem mig. vi traskar runt i kvarteren en stund och jag minns hur jag tänker "hejdå, norge". där och då trodde jag aldrig att jag skulle bo här igen. på kvällen bäddar jag åt dig i vardagsrummet och morgonen därpå blir jag väckt med kaffe på sängen. jag är på dåligt humör men du drar dina skämt ändå och provar min nya kamera. jag har fortfarande en ful bild på mig själv där jag sitter, iklädd mitt täcke, med en kopp kaffe i handen, och surar. du åker ut till flygplatsen för att hämta hyrbilen men upptäcker hur ditt pass blivit kvar hemma hos mig så jag får åka efter. sedan lassar vi på mina saker. emelie hjälper till och jag är nog fortfarande på dåligt humör. kvart i elva kör vi och efter knappa två timmar skämtar du igen; denna gång åt att vi kört runt bergen hela två gånger utan att hitta rätt avfart ut.

vi har hunnit köra i knappa fem timmar då radion börjar rapportera om en bomb i oslo centrum och skjutningar på utöya. vår bilresa från bergen började utspela sig samtidigt som anders bering-breiviks massaker tog form. jag minns hur vi sitter där i bilen och provoceras över hur media rapporterar om al-qaida och jag minns hur vi båda drar en lättnadens suck över att norges största terrorist visar sig vara från just norge han med. när klockan blir midnatt kör vi nästan ihjäl oss i en oskyltad rondell. jag satte hjärtat i halsen och skrek på dig medan du försökte övertyga mig om att du inte sett rondellen och att du avsiktligt inte försökt få mig att få en hjärtinfarkt. jag blev sur igen. en halvtimme senare tittade du på mig med din finurliga blick och sa "ja jävlar, det där var läskigt va?". jag kommer aldrig glömma den där bilresan med dig. när klockan blir 08.00 har vi varit vakna och flyttat mina saker i ett dygn. vi stannar vid en bensinstation och du håller humöret uppe för att vi ska orka hela vägen till malmö. du betalade för en kaffe men tog två, så som du brukade.

såhär i efterhand har det slagit mig många gånger att jag faktiskt älskar alla de där karaktärsdragen som jag då kunde hata. dem gjorde dig till just dig och det är just alla dina dåliga skämt, din avsaknad av att ibland kunna vara seriös, din lätta sinne som jag saknar idag. det har snöat inatt och jag undrar vad du skulle sagt ifall jag hade berättat att jag inte vet vad jag ska göra med mitt liv just nu.

cocteau twins kommer kanske ridande som en prins

hej bloggie! jag försov mig till jobbet imorse då jag råkade vakna kvart i sexton och eftersom klockan var mer kväll än dag behövde jag inte jobba alls. oops. så, istället sitter jag och spelar gitarr då jag inte spekulerar i vilka band som kommer bli bokade till årets upplaga av primavera sound. en liten nervös tråd i mitt hjärta säger att cocteau twins äntligen slår slag i sin återförening och att dem även så beslutar sig för att ansluta sig till line-upen i barcelona. hallå, vet ni vad det eventuellt skulle betyda ifall mina aningar visar sig stämma? jo, det betyder att jag isåfall kommer se cocteau twins!!! OMG!!!  ja, nu ska jag inte dra förhastade slutsatser här men jag kan ju säga som så att jag håller tummarna va.