med myror i kroppen

ok, nu har min parisångest börjat komma ikapp.
pratade med amie som är laddar för att ta över mitt jobb och jag känner nästan ett sting av avund.
jag tycker ju bra om paris och jag kommer dessutom inte kunna umgås med alexandra så som jag vill.
det är svårt. nu vill jag tillbaka och strosa rue saint maur fram och tillbaka samtidigt som jag bär en niokronors vinflaska i handen.inte att jag vill vingla omkring där på min gata med en öppen flaska samtidigt som jag svär bitskt åt alla förbipasserade, nej jag vill knata till gubbens tjorre, köpa vinet och knalla hem till min lägenhet som jag delade med ett gäng möss och brad pitt.

synd att man saknar allt man inte har.
norge blir kul på sätt och vis men efter att ha bott i några av europas största städer i ett och ett halvt år så känns det faktiskt aningens deppigt att flytta till en stad mindre än norrköping, i norge dessutom.
inget truskel en tisdagkväll och inget fleche d'or en torsdags afton.
inga promenader i spöregn till opera och inga fransktalande mörka män.
jag antar att jag överlever fast det kommer vara med ett hål av saknad i mitt hjärta.

hursomhelst, linnea är gullig och har lånat ut sin lägenhet till mig och ikväll ska jag förtära alkohol med balle, jesper, emelie och dessutom ska jag styra upp med tottsi senare. jag är tagg!

bingolotto och ernst

okej, nu har jag suttit mig igenom hela bingolottos uppesittarkväll och det enda jag vann var en ynka ny lott.
sist jag spelade bingolotto måste varit för typ tio år sedan hemma hos min mormor och inte vann jag färgfemmans miljon då heller. livet är så orättvist. jag ska aldrig mer spela bingolotto höll jag på att skriva fast det är en lögn eftersom jag nu faktiskt har en lott till nästa program och då är det jag som kammar hem millen kan alla få veta!

sen är ernst kirschsteiger typ den roligaste jag vet, även fast han själv säkert inte fattat att han är kul.
han har sån glöd i kroppen att det blev ett stort brännhål i våran tv och nu väller det ernst-rök ur hålet.
idag är det julafton men sådant firar vi inte här och istället tänkte jag sy upp mina två 50 cents-kjolar jag fyndade på fleamarket för några veckor sedan. imorgon blir alltså lugnt och sen ska jag bli knall på tisdag med en skara syskon och vänner. pepp!


ojoj vilken kurre!

bland flygande hästar och hårda nötter

två inlägg på en och samma dag är inte vad du normalt borde räkna av mig men helt plötsligt fick jag ett stort behov av att skriva mer än vad jag vanligtvis gör, så varsågod!

ikväll har delar av familjen z spelat yatzy och nu sitter jag och lyssnar på fiona apple och tänker på kommande samt tidigare år i mitt liv och vad som kan ha format den som bor i mig idag. det finns så mycket jag har gjort som skulle kunna gjorts annorlunda och hur hade detta då påverkat mitt liv ifall mina handlanden inte sett likadana ut som de nu gör?
jag vill kunna spå i tid och få ett hum om vad jag har att vänta samtidigt som jag älskar dessa svarslösa fram och dåtidsspekulationer.

ifall jag aldrig flyttat till london hade jag aldrig köpt en plattång och om jag aldrig flyttat till paris hade jag aldrig trampat på plattången som jag inte haft ifall jag bott kvar i sverige hela tiden.
hade det varit bra eller dåligt att stanna här? både och måste jag säga. resultatet i mitt runtflyttande har varit till stor glädje flertalet gånger men jag har också fått en halvtrasig fot eftersom plattången nu valde att tränga igenom skinn och strumpa och efterlämna ett blödande sår och ett blått blåmärke samt en ständigt smärta.
det jag försöker komma fram till med tidigare text är att jag behöver sympati då det verkligen är synd om mig och min fot.

jag måste någongång ha trampat på en oturssten för mina fötter tycks alltid lida av en eller annan åkomma..
i höst har jag klämt min ena lilltå, fått en kilklack djupt nertrampad på "överfoten" och över det så har jag trampat snett några gånger förutom det fotsår jag nu lider av.
förra hösten vrickade jag foten så illa att jag inte kunde gå på två dagar och en gång fick jag en spik i stortån som resulterat i en delad stortånagel som fortfarande delar sig. hoppas jag trampar på en tursten någongång och vinner tusen par snygga skor.

imorgon kommer simon och sofia hit och jag har förberett juldagsplanering och hårfärgande.
sen kanske man borde plocka ögonbrynen också, annars ser jag snart ut som rövaren borka ovanför ögonen och det är ju ingenting man direkt vill!
nu ska jag sjävlstudera via wikipedia och bilden nedan symboliserar årets juldagsfirande. vi hörs igen när jag har lärt mig nåt nytt.

glögg eller den sista kungen

okej, nu är jag alltså hemma i sverige igen.
planet var försenat och jag fick lock i öronen fast resan gick i övrigt som smort.
det känns märkligt. kontrasten mellan stad och landsbygd blev större än vad jag trott och nu finns inga alternativ till annat än att stanna inomhus då det enda runt omkring mig är lerig dimmig skog.
ska rota fram titanic ur någon låda ikväll och barrikera mig framför dumburken för att njuta av jack dawson och ett sjunkande skepp.

det senaste halvåret har jag endast druckit sliskigt snabbkaffe från diverse lågprisbutiker. efter ett tag vänjer man sig fast jag har ändå saknat kaffebryggaren såsom jag saknat min familj och mina vänner de gånger vi gått skilda vägar.
nu har jag druckit mänger med kaffe, surplat julmust som ett barn och käkat vegetarisk samt köttlig lasagne.
det är skönt att vara hemma. fick ett nagellack och nåt svirigt läppglans av den franska familjen i julklapp och kanske tänkte jag piffa upp mig en aningens inför mötet med min kärlek jack.

någongång inatt måste jag ha svalt ett sandpapper för min hals är rispig som en oslipad träbänk och jag hostar så att jag kvävs. jag har skillsen att bli sjuk varje gång jag far hem men nu är det ok för jag är egentligen bara upp för att chilla anyway.

festligheter och fasaner

okej, sa var det fredag igen.
det kanns som att det ar fredag tre ganger i veckan, eller sa ar det bara tiden som gar snabbt! om en vecka sitter jag pa ett flygplan och skakar med hopp om att inte do. jag ar extremt flygradd och det laskigaste jag har varit med om i hela mitt liv var formodligen den forsta flygresan jag gjorde helt ensam.
ok, nu var jag ju inte ensam. planet var fyllt av andra passagerare, men jag hade ingen bekant att prata med och det var synd och gjorde mig valdigt nervos.
denna gang flyger johan samtidigt, vilket kanns bra. sen blir jag bemott av min fader pa skavsta och det kanns lika bra det.

paris ar sa snuskigt kallt nu. mina fingar ar konstant stelfrusna och jag har borjat nysa ofantligt mycket igen.
vad ska man saga? jag har nu spanat in new york uni. och det verkar ascoolt och jag hoppas att min nyklackta drom blir verklighet och att jag ska kunna plugga journalistik dar med borjan under hosten 2009.
och och och. och inte sa mycket mer for denna gang! helst ska det vara sommar nu, det ar val det enda.

spoken och nattvandrare

igar nar jag lag pa min soffa och vilade ogonen skedde en ytterst marklig sak.
helt plotsligt borjade min vattenkokare bubbla och puttra och nar jag da gick fram for att utforska det hela sa markte jag att vattenkokaren var paslagen, vilket den inte var nar jag lade mig i soffan.
det betyder alltsa att nagon tryckt pa strombrytaren under tiden mina ogon lag i vila.
jag var hela tiden i tron om att jag var ensam i mitt hem men den enda forklaringen till att vattenkokaren var paslagen var att jag alltsa hade besok. av ett spoke.
nar mossen ar borta sa hoppar istallet de doda fram for att brygga te i min boning.
kanske ar det dessa andar som skramt bort skadedjuren. jag borde vara tacksam men detta ar i princip lika kusligt som att ha ett gang rattor i sangen.

ne, nu ska jag inte skramma upp mig sjalv (och er) i onodan. forhoppningsvis ar det en ashet mansvaldnad som smyger omkring pa mina marker och ifall han nagon dag skulle visa sig kanske vi blir galet kara och gifter oss. jag tror och hoppas pa det.

har spenderat kvallen som barnvakt. lisa knatade runt i somnen och var riktigt gullig. hon bluddrade nat om nat och sag ut som en liten katt. det kommer nog bli aningens trakigt att lamna detta men nu nar amie faktiskt ska ta over mitt jobb har jag desto storre anledning att komma hit och halsa pa snart igen.

sen maste jag ocksa saga att mina new york-drommar vaxer sig storre och i fredags traffade jag en av stadens egentliga invanare pa truskel. vi bytte namn och ska bli facebookvanner och kanske kan jag lyckats poola till mig ett gratis boende ifall jag nagon gang kommer ha ekonomin att aka dit!
det vore gott och tank ifall man skulle fa for sig att flytta dit for ett ar efter att gymnasiestudierna ar avklarade. det tal att tankas pa.
och det ska jag gora. jag ska dromma om mig och new york och lite ska jag dromma om min och emelies ol och pulkakvall nasta helg. det blir kalas!

gorillor, brillor, villor

igar snorade jag, for forsta gangen pa mycket lange, pa mig ett par grillor.
en kort sekund overvagde jag att banga men nej, jag samlade istallet modet och sprattlade mig ut pa isen.
det var oerhort uppfriskande att fa glida nagra varv runt isen innan jag drabbades av en extrem vark i mina fotleder.
aningens hardad ar jag efter den harda gardagen, fast fullt beslutsam om att bli skridskokung. jag vill kunna gora piruetter och kottbullar och vad nu alla trix heter. alla som vill far mer an garna hanga med pa skridskodagar under min sverigevisit!

trodde att jag skulle ha mangder av saker att uppdatera er lasare med, fast nu fick jag hjarnslapp och tankte sluta detta inlagg med att saga tjing sving, den 21 dec ses vi!

nar boklusen kom tillbaka

bokmalen inom mig ar aterfodd och jag har hamnat i en period da jag inte gor mycket annat an att sluka bok efter bok.
pa fem dagar har jag svalt en islandsk deckare, en amerikans dramathriller och nina salomins "ok, amen" (den sistnamnda en forovrigt mycket bra och informativ bok)
nu ar jag inne pa sista sidorna i jane austens pride and prejudice och har redan borjat spana igenom min samling pocketbocker efter nat nytt att satta tanderna i.
eftersom jag har alkoholbreak maste jag sysselsatta mig med annat och ibland ar en god bok det basta som finns.

sedan borde jag val fortsatta utrensningen av prylar ocksa. har redan borjat gallra ut diverse klader och skor jag inte langre anvander och denna sortering har visat sig mycket svarare an vad jag till en borjan trott att den skulle bli.
i london kopte jag en stor vaska for att fa med mig allt hit men da jag enbart far ha med med 25 kg pa flyget sa maste jag dessvarre gora vissa urval och gallra saker som inte ligger sked med mitt hjarta.

har borjat summera min tid har och den kanns nastan lite overklig.
jag angrar aldrig att jag akte hit men av nagon anledning gar jag runt med en kansla om att min tid har egentligen varit ganska sa vardelos.

har visserligen traffat och sett saker som inte varit till besvikelse och visst har jag lart mig grejer jag inte skulle lart mig nagon annanstans (tex. att man bara lar sig franska av att ligga med manga fransman och att tetravin ar strangt forbjudet ifall mani nte vill framstalla sig som den varsta och fattigaste alkolisten)
synd att jag inte larde mig franska bara ehe. jag tror jag kommer lamna paris med blandade kanslor och nasta gang jag kommer hit hoppas jag aven jag finner det romantiska jag hade i mina drommar nar jag akte hit.

nu ar det redan december och om en manad ar det 2008. jag ser fram emot nya aventyr.

morotter eller moss

efter ett par dagars tystnad kommer jag nu tillbaka.
jag mar halvcracky och har tillfalligt alkoholbreak pga. en otack handelse som utspelade sig i tisdags da nagon fick for sig att bjuda mig pa en drogad ol.
jag ar ok, forutom blamarken over hela min kropp, vilka uppstod alla ganger jag ramlade ihop fran staende innan alexandra antligen lyckats fa in mig i en taxi hem. jag ar verkligen tacksam for att hon var med mig annars kanske allt slutat annorlunda och jag legat styckad i nagon slemmig mans lagenhet i utkanten av paris.
tur att jag har kvar mitt huvud pa min kropp och att nastan alla ben sitter fast som de ska.

imorgon ar det prick tre veckor tills jag packat vaskorna och flygit hem harifran.
jag ser verkligen fram emot min hemfard, efter tisdagen har min hemlangtan blivit valdigt patrangande och just nu vill jag bara spendera min tid ihop med manniskor som vill mig val istallet for snuskiga man pa rokiga krogar.
maste erkanna att jag blivit aningens radd for alkohol och jag kommer garanterat aldrig tacka ja till en ol fran nagon framling igen.

sen har jag ocksa gatt och fatt en hook up pa sveriges nya lilla sota komiker bjorn gustafsson. alla som kanner till youtube borde youtuba han och njuta sa som jag gjort och kommer gora den narmaste halvtimmen!
mossen ar kvar i min lagenhet men vagar inte riktigt visa sig sa som innan, nu hor jag dem bara gnaga och jag far val anse det vara ok sa lange de inte springer langst fotterna pa mig

i juletider

pa sondag ar det forsta advent om jag minns ratt.
jag hade tankt att plocka fram en pase saffran och stalla till med julbak i sveriges ara. familjen har varken smakat riktiga pepparkakor eller lussebullar och vem ar ratt person att introducera dem for dessa delikatesser, om inte jag?

mossen springer frotfarande omkring pa mitt golv och imorgon tankte jag smyga dit med stora mangder rattgift som kommer fa de dar sma javlarna att springa till sin dod.
det kanske later aningens brutalt och psykopatiskt att jag faktiskt kommer njuta av vetskapen om hur de stackars varelsernas inre delar frats samman, fast nej, de plagar mig sa brutalt med sin narvaro sa jag finner det inte mer an ratt.

idag ar det aterigen dags for mig att besoka marknaden. det ar en regelbunden syssla jag har och sahar i regn och rusk kanns det extremt motbjudande att tvingas ut i blast.
paris ar aterigen i strejk och jag ar hemma med manon som inte har nagon skola att ga till.
om en vecka eller tva tankte jag skriva ihop ett summa summarum over min tid har. jag tror nagonstans man behover recencera allt man gor eller ar med om. det gor att man far en battre bild och har lattare att minnas.

nu sitter jag hos familjen och lyssnar pa last.fm radio och jag ska innan marknade njuta av en kopp kaffe och en cigarett tillsammans med en god van i telefonluren.
vem kan det bli? det vet bara du som svarar.

vintervader

kylan ar kommen och inatt var det fem minusgrader.
jag gar konstant runt och vantar och hoppas pa sno men det ser dott ut pa nederbordsfronten. jag vill aka pulka och skridskor fast utan sno och is ar det ganska omojligt.

ar iallafall uppsagt nu. men bultande hjarta och darrande rost deklarerade jag min avgang och mamman verkade ta det hela ok.
det ska bli skont att komma hem till sverige ett tag och det ska bli skont att aka till norge och styra upp min ekonomi.

funderade pa vad jag helst av allt vill gora i sommar och da kom jag pa att ny verkligen lockar. jag vill glida omkring pa manhattan och dricka kaffe i central park och bara vara pa en plats dar allt kanns nytt och inte gammeldags.
formodligen ar det allt uraldrigt som klaffar mellan mig och paris. jag alskar det antika och alla vackra hus, byggnader osv. men samtidigt far jag en deppig kansla i kroppen och tiden kanns som att den varken gar fram eller bakat.

deadlines och snusk

sa har man alltsa ohyra i sitt hem.
senast igar kom den lilla musen krypande in under min dorrspringa och jag ar pa gransen till ett nervost sammanbrott.
vet verkligen inte hur jag ska hantera att jag numera har en sambo som piper och sprider radsla omkring sig.
nar vi senast sags borjade jag skrika pa hjalp och tvingades desperat fly nar ingen sadan kom. jag vagade inte ens nudda golvet och tog hjalp av min diskbank och barstol for att komma ut.

moss och rattor ger mig kalla karar langst hela kroppen och jag kanner mig smutsigare an granden i gambetta med en liten gnagare innanfor mina dorrar.

igar var min egentliga deadline for uppsagning ocksa, men nar jag kom hem till familjen for att erkanna sa lag alla och sov. en del av mig pustade ut medan en annan besviket vecklade ut baddsoffan for att aven jag skulle fa trada in i somnens rike.

jag besvaras av att skjuta upp saker och ikvall maste jag verkligen trada fram ur morkret och sta for mig sjalv och mina kanslor jag har over ett fortsatt arbete for och med sasmayoux. det kommer visserligen aldrig handa, jag har en nodlogn om att jag blivit antagen till en svirig skola och tankte anvanda mig av den. framst for att jag inte vill sara dem genom att saga att jag inte trivs och att deras ungar ger mig psykbryt.

hur som helst, idag ar det tisdag och aterigen strejk i paris. denna gang beraknas den hallas uppe i tva veckor. tunnelbanor, postkontor, bussar och larare staller upp och vi parisare ar nastan domda till doden i och med detta.

ny tid ny strid

okej, idag är det fredag. jag mår halvkasst men har åtminstonde lyckats sova några timmars middag, eftersom natten inte bjöd på överdrivet mycket sömn.
klockan 05.00 hör jag ett hårt bankande på dörren och förstår i mitt sömndruckna tillstånd att någon vill in.
där utanför står henrik, full och glad. de hade tydligen haft en givande truskelkväll och balle ringde tidigare idag och bekräftade att hon fått ligga genom att låta glad på rösten.
jag ångrar mig inte vidare mycket att jag inte följde med och ikväll tänkte jag istället satsa på att se radio lxmbrg som spelar här.

det blir många spelningar nuförtiden. på söndag kommer jing jongarna hit från london och det ska bli ku att se dem och deras bekanta ansikten. sist var väl i finsburypark då en hippiekille gick runt och bjöd samtliga på haschbrownies eller under en av alla pubquiz-kvällar i oval. jag saknar dem lite. ovalkvällarna. oval har en kyrka som går ut med "give ya handz to god" som största budskap.
där är alla gangtaz och en gång lyckades jag och amanda få me oss en burk målarfärg som gangstersouvenir därifrån.
jag saknar london över lag.
jag tror alla som var med mig där kan hålla med om att vi hade en fin tid där hop.

oj, tiden rinner iväg. klockan är redan kvart i fyra och om en halvtimme ska mina monster plockas upp från skolan.
man blir bekväm när kusiner med datorer hälsar på och man desutom lyckas surfa for free på grannens nät.

fåtalet av fler möjligar

okej, detta är första (och förmodligen sista) gången jag fyllebloggar!
efter flertalet glas vin kan jag erkänna att jag är berusad och dessutom mer än missnöjd med nuvarande situation.
ifall mina arbetstider varit annorlunda kanske jag haft en annan åsikt, fast just nu jobbar jag på att faca sanningen så gott det går.. jag startar jobbet vid 08.00 idag/inatt/imorgon!

i vanliga fall är morgnar bland det värsta jag vet.
jag tvingas halvsova igenom en timmes skrikande alarm för att tillslut lyckas få på mig kläderna tre minuter innan jag lämnar mitt hem. med alkohol i blodet blir smärtan dubbelt så stor och jag måste nätintill spränga av mig armar och ben för att överhuvudtaget kunna stiga upp från min ljuvliga säng och det varma täcket..

jag vill inte jobba och skulle hellre föredra att få hänga med min kusin som faktiskt är i staden och landet, men nu är detta inte ett alternativ. som tur är har jag vällvilliga vänner som istälet visar honom runt och jag borde kanske vara mer tacksam över att jag åmindstonde får fem timmars sömn inatt.. ja, jag är och ska vara tacksam så nu slipper ni fylesiri för denna gång!
tjipp och godnatt!

lat dem aka ponny sa blir allt bra

ater tillbaka till vardagen dar jag brakar med trilskiga ungar.
spenderade halva morgonen i soffan med en filt uppdragen till oronen samtidigt som barnen tjafsade over vems tur det var att spela barbiespelet pa datorn.
manon vann. det gor hon alltid, men jag ar helt ointresserad av vem som egentligen borde fa spela och vem som egentligen slog vem forst. om de nu ska braka sa haller jag mig pa langt avstand och trostar ingen med tarar i ogonen.
hjartlost kan tyckas fast det bryr jag mig inte om. ifall dessa barn i normala fall varit helt harmlosa sa kanske jag tagit parti for den svagare parten fast i det har fallet finns ingen svagare part, alla tre ar djavulskids sa de far faktiskt skylla sig sjalva!
lovade att ta med dem pa ponnyridning idag.
allt for att slippa tjafs och duster for om jag hor mer brak idag sa ramlar nog mina oron av.

sen sa borjar julen narma sig med raska steg. man kan kopa tomtar och tomtedrakter i varje stor allroundbutik och jag langtar tills dagen jag hoppar pa planet som tar mig hem till mitt alskade hemland dar jag ska fira jul.
visserligen firas julen inte sa ordentligt i min familj vilket jag bara anser vara skont. jag ar anda forstor for paket och julgran och det jag egentligen ser fram emot ar att traffa min familj och alla vanner darhemma!

det ar lustigt att man kan vara sa langt borta men samtidigt sa nara hem. en annan lustig grej ar att jag bara varit i sverige tva kortare perioder pa snart ett och ett halvt ar.
en tredje lustig grej ar att boy omega spelar gratis pa fleche d'or pa mandag och den fjarde lustiga grejen ar nog att jag redan har lyckats uppdatera denna blogg tre ganger under november manad. heja mig!

eftersnack

det ar till och med farligt!

kraksjuka och banderoller

efter att var allas van kraksjukan har varit och halsat pa mig sa mar jag nu lite battre.
aven fast energin har annu inte kommit tillbaka helt och aptiten fortfarande ligger pa noll sa maste jag anda saga att jag kanner mig piggare an pa mycket lange.
jag har fatt tillbaka en sinnesstamning som ligger hand i hand med harmoni och om ett tag tankte jag ta mig ett bad tillsammans med levande ljus och lisa ekdahl spelandes pa hog volym.

varje host har sitt egna stadium av nagot som inte ar valmaende och jag tror mig ha passerat arets stadie. livet ar varken kasst, vardelost eller speciellt roligt men jag ar helt fine med det och lever som om min sista dag vore kommen.
det finns ingen mening med att ligga och deppa over nagonting som aldrig hant, aldrig kommer handa eller det som dessvarre hant och satt sina spar.
allt handlar om hjarnan och vara olika tankesatt. ifall man tanker att man mar daligt sa gor man det och ifall man tanker att man mar bra sa gor man aven det. (med undantag for riktig sjukdom, tex. kraksjukan dar man verkligen mar lika illa som en dod gravling gor)

familjen ar bortrest och de senaste dygnet har jag spenderat ihop med deras katt och mina alskade vanner i sex and the city. gud vad jag alskar den serien! nu ar det dock slut pa all lazyness och jag ska som sagt ta ett bad och aven fa tillbaka min normalt frascha hygien. sen tankte jag folja med sofia till en brud som heter karin och vi ska alla dricka mattliga mangder vin. livet ar ok, verkligen.

sa gott som forlorad

nej, jag tanker inte acceptera att jag tillfalligt lider av varldens skrivkramp.
hur skulle varlden se ut ifall jag la ner min blogg? jag maste fortsatta postandet har, annars ar jag sa gott som forlorad!

idag ar min enda arbetsdag denna vecka.
sasmayoux flyr mot sydligare breddgrader och jag blir lamnad ensam med en syndig katt.
forkylningen jag lider av ar inne pa sin tredje vecka och jag har helt enkelt tagit till mig att jag kommer snora och nysa varje dag i resten av mitt liv. egentligen borde jag spendera denna vecka i total harmoni i ett forsok att kurera mig, men det kanns som att jag har for mycket att styra i.

som jag skrev igar ar det nagonting som distraherar mig och darfor har jag varit valdigt passiv under hela oktober manad. det kanns som om jag aterupptackt nagonting jag trodde forsvunnit och mina tankar pa livet far fram och tillbaka som marshmallowsmaskinen i amelie.

jag grubblar, vrider, skruvar och vander pa allt i mitt huvud och forsoker pussla ihop olika losningar pa fragor och problem som tycks te sig som dilemman. samtidigt som jag lever under ett lyckorus sa kanns allt otroligt jobbigt pa samma gang. de som befinner sig i samma situation forstar mig alldeles utmarkt och de liksom jag vet att detta bara ar en normal fas i livet som de flesta manniskor far chansen att uppleva.
vad ska man saga? ingenting.
jag hoppas detta ska fortstrida forevigt samtidigt som jag vill se ett slut pa detta lidande imorgon.
jag ar tvadelad och kan inte bestamma mig fast nej, nu ar det nog. ni fa som laser detta vill formodligen inte hora mer om den tillfalligt kluvna siri sa jag bryter amnet har.
ni kommer for eller senare enda hora mig prata oppet om detta problem..

hur som helst, semester var det ja!
helst vill jag gora som jorun och sticka till indien men jag nojer mig med att istallet simma omkring i alexandras mobil.
de sista dagarna har bjudit pa mycket dagdrommande och jag ska dromma mig bort mot varma sommarstrander.

paris har blivit ruggigt kallt. jag fryser konstant och dricker groteska mangder kaffe for att halla mig varm. detta resulterar i att jag gar runt och skakar av koffeinoverskott fast vad gor man inte for att slippa stela leder?

tankar och funderingar

i normala fall bildar min hjarna automatiskt meningar i huvudet varje gang jag loggar in pa blogger.
visioner brukar allt som oftast pa nagot satt uppenbara sig och jag ser handlingen vara nedskriven langt innan jag paborjat mitt inlagg.

nufortiden star det still.
min hjarna ar lika dod som en sonderslagen mygga.
samma sak hander nar vi gar ut pa krogen. jag brukar vara partyprisse nr 1 och svanger garna runt med fossingarna pa dansgolvet. de tre senaste gangerna jag varit pa klubb har jag vant eller velat vanda safort jag kommit innanfor dorren.
nagonting distraherar mig och jag kan inte gora nagonting ratt nufortiden.

jag vill kunna uppdatera min blogg och skriva om intressanta/ointressanta saker fast nej, det star still.
jag maste sluta har for jag kommer inte langre an hit.

en stillastaende tid

min blogg har den senaste tiden forblivit ouppdaterad.
antingen beror det pa att jag inte har den tillgang till internet som jag skulle behova eller sa ar jag bade oinspirerad och omotiverad till att skriva har. jag tror det senare alternativet vinner. facebook, mitt livs karlek, tar all min internettid och ar det inte tetris sa ar det zombies eller compare people som lockar.

samtidigt som jag tycker att facebook ar det mest spannande som hant i mitt liv den senaste tiden sa kan jag inte lata bli att skrammas en aningens.
ett beroende har vaxt fram och jag kan inte lata bli att logga in aven fast jag vet att ingen har skrivit till mig, eller ens skickat en poke!

de enda manniskor jag pratar med "in real life" ar familjen jag arbetar for, mannen i boulangeriet och alexandra de ganger jag lyckats overtala henne att besoka mig i min kaotiska lya. telefonen existerar knappt langre.
aja, jag later mig hallas till det storsta karleksruset runnit av mig, sedan ska jag bli en normal manniska som man kan fora normala samtal med igen!


nog om det..
mitt intresse for att studera vaxer sig bara storre och storre.
jag vill lara mig saker och utvecklas som manniska. jag vill kunna diskutera amnen som tillhor den rena allmanbildningen och jag vill vara bra pa tp for att jag kan mycket om manga olika saker.

den senaste tiden har jag gatt runt med en tanke i huvudet om att jag ar varldens mest obildade manniska.
ok, de obligatoriska skolaren var ingen match, men vad minns jag egentligen fran den tiden? ingenting! jag kommer inte ens ihag vad ordklasser ar. hur ska jag kunna bli journalist/skribent/forfattare utan grundlaggande kunskaper inom det svenska spraket?

jag vill plugga, vara smart ochdessutom kanna mig smart. ge mig en skola och ge mig kunskap for nu tankte jag bli nya einstein (?)!

sant som inte gar bort

en dag kommer paris bara vara hundbajs.
overallt ligger sma avlagda hundhogar och av nagon anledning valjer detta skit att inte bryta ner sig sjalv. varfor kan man undra?
ett fatal hundagare plockar upp sina hundars avdankor, men bara ett fatal. de resterande en miljon mattar eller hussar later bajset ligga dar och frodas och gatorna svammar snart over.

ansalange har jag lyckats unvika att trampa i en bajs.
alexandra lyckades trampa i tva bajs samma dag.
jag vill kalla mig lyckligt lottat.

idag kom aven kameran jag nu tranat och langtar efter.
den ar sa fin och vi kommer leva ett langt, lyckligt liv ihop.
i och med det kommer jag borja posta bilder pa mig och mina upptag i denna blogg. kanske ni nagongang far se en hundbajs pa nat kort ocksa.

i ovrigt flyter allt pa ganska bra forutom att jag och barnen faktiskt inte kommer det minsta overens. ett tag var jag nara att ge upp men det man inte dor av gor en bara starkare sa jag jobbar mig fram och far supermannenkrafter. sakta men sakert har jag kommit fram till att jag antingen tanker borja studera i sverige i januari eller aka till norge och jobba i mars. paris ar fint och bra pa alla satt men jag brinner efter att fa lara mig grejer eller att fa tjana pengar och jag lyckas inte med nagot av ovanstaende har.
dock har jag nagra manader kvar har och jag tanker se till att fa ut det mesta av min tid har.
helst med manga besok fran min familj och mina kara vanner. ni ar saknade till tusen!

bibliotek eller flintastek

nu var det helg igen ja.
hockeyfrillan gar inte att undvika sa jag funderar pa att kopa nan snygg puck for att matcha mitt utseende med min stil en aningens. pucken kan fa agera lyckoamulett och sjalvforsvarsvapen samtidigt som det ar en snygg assecoar.
horde en gang for lange sedan att en kille fatt en puck i tinningen och dott. alltsa ar en puck lika effektiv som en pistol nar det galler sjalvforsvarsfronten. det finns sa manga slammiga man har sa det ar nog bra att vara pa sin vakt.
vart koper man en puck, nagon?

funderade pa vad jag ska sysselsatta mig med kommande dagar.
jag ar ledig fram tills mandag klockan 18.00 och helst vill jag gora nat roligt, lite laskigt men samtidigt harmoniskt.
om man skulle ta sig till skogen eller typ nan narliggande stad etc.
kopa ett talt, klamma in fotterna i barnens tranga gummistovlar och kanske vandra lite?
jag vill se berg och djupa dalar for nu borjar jag bli lite trott pa denna stad och allt hundbajs

nar frippan kanns som fraschast

imorse nar jag tog mig en titt i spegeln upptackte jag nat som jag inte tankt pa tidigare.
jag ar ofrivilligt agare utav en hockeyfrilla. mitt har i benan ar ca fem centimenter langt och spretar snyggt at alla hall. vad har jag gjort for att fortjana detta? vem trodde att den fick frisera min frisyr sahar?

forsokte kamma ner spretet aningens fast utan resultat.
jaha tankte jag och gick till jobbet i min nya frisyr. det ar val bara att vanja sig ;(

man tror man har allt

man bygger upp vad man tror ar varldens lyckligaste varelse. ett langt liv fyllt av fina poang ligger i ens hander. ingenting star i ens vag. man ar maktigast av de alla!
och da.. pang! pa bara nagra sekunder raserar allt och man gar fran sex till dod.

igar spelade jag rapid roll i princip hela dagen.
det ar ett skojsigt spel, inbyggt i min mobil och jag vill nastan pasta att jag ar beroende.
kom pa mig sjalv med att tanka det som star skrivet ovanstaende varje gang jag forlorar.
det later djupt och nastan lite filosofiskt. rapid roll ar varken djupt eller filosofiskt.

igar var jag barnvakt.
jag vet arligt talat inte varfor jag fortsatter med detta jobb.
jag tycker inte om barn. barn skriker och harjar och forstor mina nerver. barn ar elaka och slass. barn kan inte tanka.

sen drog jag och alexandra pa klubb som var okej. jag hade med mig ett apple i vaskan som jag mumsade pa nar det blev som trakigast pa baten.
idag ar jag galet bakis. har legat i min sang i princip hela dagen och bara skakat ihop med mina hjartklappningar. vissa har det bra!

aven de rika behover kiosker

att promenera genom de lite finare kvarteren i paris innebar doden for mycket torstiga manniskor.
dessa kvarter saknar helt tillgang utav mataffarer, kiosker, vattenkranar och andra stallen dar det mot nagot sorts utbyte gar att fa tag i drickbar vatska.
varfor vet jag inte, aven de rika behover ju slacka sin torst ibland kan man tycka.

nu har kylan slagit till sa det knakar i husen.
jag sov med stangda fonster, dubbla filtar och elementet uppskuvat till max och anda fros jag nar jag vaknade.
det enda jag kommer pa att beskylla ar den daliga isoleringen. om jag vore rik skulle jag isolera om min lagenhet imorgon.

mitt humor aker upp och ner lika ofta som en tatt traffikerad hiss nufortiden.
jag beskyller det kalla vadret och formodligen har det aven att gora med frustrationen over att jag inte tjanar nagra pengar pa detta skitjobb.
jag trivs jattebra med mitt arbete vissa stunder. ett bra arbete ska ge bra betalt vilket jag inte far, alltsa maste jag klassa mitt arbete som ett daligt sadant.

jag har stora pengar i sikte. sofia peppar norge for min del och eventuellt funderar jag pa att spendera de sista varmanaderna i stavanger ar 2008.
pengar pengar pengar. jag vill konsumera

hem ljuva hem

efter tio dagar pa familjens baddsoffa ar det dags for mig att flytta tillbaka till min egna lya.
jag kan inte forklara med ord hur skont det ska bli.
privatlivet man forsoker ha krymper till storlek noll nar ens enda kyffe ar centralt placerat mellan ett piano och ett kok.
de dagar jag inte har jobbat och haft somn i sikte har jag vackts klockan sju av antingen brakande barn eller en jamande katt och detta tar pa krafterna kan jag lova.

en vecka av min skolgang har jag dessutom klarat av under min live-in tid och det enda jag ser fram emot nu ar en lugn helg med mig sjalv som enda sallskap.

hostmarknad och studier

veckorna rullar pa och jag har bott i paris i over tre veckor nu.
igar paborjade jag mina franskastudier och lyckligtvis hamnade jag i en klass med bara fyra asiater. inget ont om dem, men rykten sager att de inte ar ratt manniskor att studera sprak ihop med.

idag kom hostens vindar till staden pariktigt och det ar dags for mig att be om extrafiltar och fler galgar till min garderob. galgarna har visserligen inte med hosten att gora, fast galgar ar alltid bra att ha och darfor gor det dem namnvarda har.
ska bege mig ut till marknaden om en liten stund och forsoka fanga in lite frukt och gront till forst varat och sen mitt hem.

marknaden ar lika kaos som att ta barnen till skolan.
det ar en dodsjakt in i det sista och imorse bar/slapade jag ena ungen till hennes klassrum samtidigt som franska skrik vallde ur hennes gurglande hals. jag svettades varre an varldens svettigaste man och efterat var jag tvungen att satta mig pa en bank for att pusta ut.
mina nerver klarar inte barn som brakar. och heller inte marknader.

visserligen ar marknaden ganska mysig, ifall jag bara skulle fa strosa omkring dar.
nar man verkligen ska handla nagot ar det totalt galenskap. forutom alla hundra standgubbar som skriker om extrapris pa vindruvorna och tjocka tanter som tranger sig for att fa basta applet varvat med markliga ostodorer och losa hundar maste man forsoka plocka at sig det man vill ha och da blir man avsnoppad som en jakla cigarr for att man inte fattar vad 5.78 euro heter pa franska osv osv.

jag krymper allt som oftast till en mygga men av nagon obegriplig anledning lyckas jag fa med mig det som star pa listan och i slutandan ar alla utom mina sondertrasade nerver glada.

hur som helst, jag pladdrar om onodigheter nar jag egentligen ville saga att paris fortfarande ar underbart. det gar inte att beskriva mycket narmare an vad jag redan gjort, ni maste uppleva det sjalva for att forsta harligheten med denna stad.
for er som inte har tid/rad/lust att gora det kan jag istallet meddela att det snart kommer bilder fran min tid har. jag vann namligen en sanhar statlighet igar;

minnen vi inte vill slappa

idag har det gatt nio ar.
nio langa, men samtidigt korta ar sedan du forsvann ur vara liv.
vet inte hur vi klarade av allting, fast jag formodar att det inte fanns nagra andra alternativ.
livet gar vidare har jag lart mig. varesig man vill eller inte.

allt kanns bra fast jag saknar dig och jag hoppas vi ses nagondag igen.

hastar och vastar

vid sex ars alder och nagra ar framat var jag en av manga "hasttjejer".
min hast, tidningen med stiligt ritade hingstar i, foll regelbundet ner i var brevlada och bilder pa nyklackta fol prydde mina stackars vaggar.
jag ville ha (eller om det var va?) en hast och manga sparade slantar spenderades da jag envisades med hooks besok och inkop av ytterligare hovkratsar etc. idag vet jag inte var nagot av detta hasttjafts haller hus och jag kan bittert konstatera att jag vill ha tillbaka varendaste grimskaft, ryktborste och saltsten jag nagonsin kopt, och det nu!
nej. sa ar det inte.

av nagon anledning (troligtvis pubertet och istallet utokat intresse for det manliga konet) tappade jag mitt hastintresse. ridlager och ridkollo var helt plotsligt valdigt trakigt och jag spenderade hellre sommarlovet med de lite tuffare tjejerna och killarna pa "vanligt kollo" dar vi sprang pa bathusdisco och lekte sanning eller konsekvens istallet for att klampa runt i hastbajs och flata manar.

idag angrar jag lite att jag tog avstande for flugmagneterna.
hastar ar otroligt vackra och fascinerande varelser men med aren kom aven en radslan for dem.

jag minns en gang da nagon "fifalla-dispyt" uppstatt och den enda men basta trosten fanns hos min davarande favorithast alf.
han var en medelstor/liten sak med ogon som det klaraste vatten och han stod dar och lat sig bli klappad samtidigt som han lyssnade till alla hatord som sprutade ut ur min mun.
han varken sa nagot eller gick darifran sa efter en halvtimme i hans narvaro var livet lekande latt igen.

det handlar nagonstans om att ha nagon som lyssnar i ur och skur. nagon som alltid staller upp och finns dar trots begagna misstag och sprickor under fasaden.
fortillfallet kanns livet lekande latt men dagen da allt raserar kommer val nagongang och har jag da nagon som kan ersatta alf nu nar hastar ar ute ur mitt liv?

saxofoner och jens lekman

igar gick jag hem till min granne rafael.
han ar snygg och fransk och spelar saxofon och det kanns bra att jag har lart kanna nagon jag kan halsa pa varje dag om jag vill.
grannsamja ar nagonting jag varderar mycket hogt och uppskattar i alla lagen.
fran palt till vuxen har jag umgats med mina grannar och det ar ingenting jag tanker sluta med bara for att jag ar har.
ikvall blir det utgang med malou och claudette och fan vad mitt liv ar bra fortillfallet.

dubbad television och tyska grisar

efter ett par dagar i paris har jag kommit fram till att jag tycker om det mesta som staden har att erbjuda; mysiga gator, ett vackert sprak, trevliga serveringar, glada men obegripliga manniskor och mangder av hundbajs etc.
drombilden jag haft i mitt huvud visade sig aven vara det riktiga paris.

igar beslutade jag mig for att ta mig bort fran de vanliga straken och istallet bli en med turisterna.
efter en stunds tvekan vagade jag mig ner i underjorden och lyckades hoppa pa metron. till min lattnad fann jag tunnelbanesystemet har likt det i stockholm och vi blev vanner utan nagra storre dispyter. jag trixade mig fram mellan tunnlarna och vips sa ser jag eiffeltornet sticka fram bakom nagra husfasader.
beslutsam om att na mitt mal lyckas jag prejja ner femton gronkladda spanjorer och jag star antligen sida vid sida med denna attraktion som arligen lockar sa manga danskar.

eiffeltornet som beryktats sa gott blev for mig lite utav en besvikelse.
en brun stalpinne i 3-d format ar numera min syn pa skapelsen. kanske far jag en annan bild nar jag om tjugo ar tagit mig igenom kon och faktiskt ocksa kan njuta av utsikten fran denna stalklump, men med mitt talamod tror jag aldrig detta kommer ske.

igarkvall var tanken att jag skulle sitta barnvakt at de tre sma liv som jag numera ska umgas dagligen med.
tre blev fem nar tva tyska grisbarn helt plotsligt ska vara med i leken.
jag har aldrig hyst ett storre agg mot varesig tyskar eller grisar men efter gardagens kvall offrar jag garna ett lillfinger eller tva for att slippa vara med om scenario "tysk gris" igen.
stammande gurgelljud, klumpiga dansupptradanden och sju hela kycklingar ar nyckelord jag kan beskriva kvallen med. sa illa var det.

tillslut slapp jag iallafall plagan da alla barn somnade och jag fick istallet chansen att njuta utav snitsiga skonhetsoperationer i ett dubbat nip/tuck.
att se christians lappar rora sig till en hes fransk mansrost ar ingenting man upplever varje dag sa jag ar nojd med gardagen trots grona spanjorer och forskrackliga grisar.

en sista natt

om ett exakt dygn infinner jag mig i paris, karlekens stad.
en sista natt i london och jag kanner mig extremt ensam.
avskedsmiddagen ar avklarad och jag borde egentligen packa, men jag har storre lust att bara sitta ute pa nagon bank i notting hill och roka samtidigt som jag resumerar england och det gangna aret.
det har varit uppat och nerat och hit och dit men jag maste saga att hela denna tid har over lag varit extremt bra.
jag kommer sakna alla har och det ar med tarar i ogonen jag istallet ska upptacka paris.

igar kopte jag en enorm resvaska. prutade ner den till tretton pund och nu kan jag bli manniskosmuglare om jag sa vill. vaskan rymmer formodligen tva barn eller en hel vuxen kottig man sa alternativet finns.
trots denna gigantiska svarta sak sa tvekar jag pa om jag verkligen kommer fa ner alla mina agodelar i tva vaskor. jag har sa enormt mycket prylar. gallrade bort diverse filmer som tog for mycket plats och jag har slangt alla fula klader, anda ar bada vaskorna i princip fulla och jag har mucho mer att packa.

nu kallar plikten och nasta gang ni hor fran mig kan jag skriva c med knorr pa.
det ar inte illa.

baka, tala eller både och?

en gång i tiden ville jag provocera och jag kunde då ta till alla medel för att folk skulle fånga min uppmärksamhet.
nu istället går jag mest runt och tycker att jag är aningens för bra för världen och att det är synd om alla som inte ser det.
visserligen är nöjd med allt som florerar runt omkring mig förtillfället, fast ibland kan jag känna att det faktiskt är lite tråkigt att jag inte landade någonstans i mitten mellan att vara provocerande och ha storhetsvansinne.

balansgång mellan hustaken

en idol jag har i mitt liv är cillian murphy.
det hela började med att jag fick låna alexandras vhs-spelare och filmen 28 dagar senare. efter den dagen var jag fast. jag såg filmen fyra gånger på samma dygn och kan inte sluta älska den.
nu blir det istället en gång varannan månad men cillian har fortfarande en stor del i mitt hjärta.
så stor del att jag och kristin valde att gå och se pjäsen love song som han medverkade i någongång under februari där han spelade en schitzofren ung man som blir kär i neve campbell och inleder ett "tankeförhållande" med henne.

efter pjäsens slut var jag lyrisk. vilken pjäs och jag hade ju faktiskt sett en av världens snyggaste män i det verkliga livet och inte bara i en film där han antingen flyr från zombies eller spelar kvinna.

när vi till min stora fasa upptäcker att skådespelarna kommer ut och skriver autografer föreslår jag till kristin att vi ska ta till flykten.
jag ville inte ha någon autograf eller verka som en påstridig ung groupie, men kristin knuffar fram mig och tar en bild med cillian vid min sida. varje gång jag ser bilden kan jag inte låta bli att skratta högt för om det är något jag ser ut som så är det en påstridig ung groupie.
det smärtar att lägga upp denna bild här, men jag gör det endå eftersom jag tycker världen borde skratta lite oftare.

dinosaurier i sängen

eftersom jag inte uppdaterat min blogg på ett tag vill jag börja med att berätta att min stockholm och norrköpingstid var mycket lyckad.
dock kan jag inte riktigt le tillbaka som jag skulle vilja, då en mycket olycklig information nått familjen zettermans öron och istället vill jag lägga energi på att hålla tummarna för en smärtfri och lycklig utväg ur detta.
denna historia är dock inte något som detta inlägg ska handla om. nej.

för er som inte redan vet det så är jag extremt rädd för insekter och djur.
alla levande animaler utom vår hund skrämmer allt som oftast slag på mig och i natt fick djurrikets vänner fjärilen lust att spela mig ett spratt.
jag vaknade utav en stor brun snuskig fjäril som dunsade mot fönstret i mitt rum.
när den tillslut förstått att fönstret inte var ett alternativ till frihet valde den istället att spänna vingarna och dunka in i mig som i ren panik skriker av skräck och smärta.

fjärilar är så extremt äckliga. en gång satt det en fjäril på våran datorskärm.
den såg ut som en dinosaurie. en snuskig halvhårig gigantisk dinosaurie.
nu tänker ni kanske att jag skojjar, men för er som sett en fjäril i närbild och sedan flygdinosaurierna i jurassic park förstår mig. fjärilar är odjur som borde utrotas från hela universums system och aldrig mer ha tillträde till denna jord.

hur som helst... när jag med nöd och näppe öppnat fönster och fått ut kräket upptäckte jag flygödla nr 2. i min sänghimmel! det betyder att vi typ legat och skedat ända fram tills dagens ljus nådde in till oss och ödlan återigen fick liv ochbara tanken ger mig rysningar. fy fan för alla insekter, kryp och andra levande varelser. det är så att jag vill gråta.


bittert kämpar jag trots alla faror och om en vecka är jag i paris.
jag är så jäkla rädd. mitt hjärta slår dubbla slag dygnet runt och en konstant illamående har satt mig i min strupe.
det är alla franska filmers fel. jag har under min semester passat på att se filmer inspelade och med handling i paris och nu börjar jag sakta få ångra mitt filmintresse..hjälp mig? eh.

packa pappas kappsäck

inatt var aningens otäckt då vi hörde någon bonka omkring utanför huset runt tretiden.
kejls skall ekade och vi tre ynglingar blev alla livrädda och samlade ihop alla basebollträn och yxor vi kunde hitta samtidigt som vi nervöst haspade samtliga fönster.
folk traskar upp på våran tomt titt som tätt vid behov och plockar åt sig diverse ägodelar. mopeden, cyklar, kläder osv är saker som vi blivit av med och någon skummis valde att kika förbi just när päronen är borta.

jag för tankarna till anton. kul att man ska behöva vara rädd för honom i sitt eget hem.
aja, nu åker jag iaf härifrån för denna gång och lämnar nattsmygare ute i mörkret.

rostiga cykelturer och snabbstäd

återigen har jag börjat vänja mig vid landslivet jag inte varit van vid på några år.
vatten till hästarna, promenera hunden, elda i pannan, dra ur sladdarna till elektriciteten när åskan kommer osv.

igår for mina föräldrar till frankrike så jag och simon leker gårdsägare i en dryg vecka.
upptäckte att äggen var slut och vad gör man då?
vi gick till grannens höna och bad henne värpa några ägg. när äggen var producerade gick vi vidare till kossan rosa och klämde ut en skvätt mjälk och voila så var pannkakssmeten fixad.

nej. riktigt så illa är det inte.
istället sadlade vi cyklarna med mer än en punka och tog oss sakta men säkert ner till det lokala samhället som till och med har systembolag. jag handlade vin åt simon, aningens olaglig som jag är och sen vidare till ica där vi handlade ägg och vatten. (vattnet i vår brunn är brunt och säkerligen förgiftat av någon gammal död grävlig, så vi dricker bara mineralvatten här i denna familj. lantlyx kallas det!)

nej. det är mysigt. jag tycker om landet och de olikheter landsbygden har att erbjuda jämfört med staden.
här måste alla nödvändigheter vara köpta innan sex. på mitt normala bostadsställe kan jag köpa engångsgrillar dygnet runt. vad gör man då ifall man får lust för en shoppingspree mitt i natten? lider är svaret och hoppas på att dygnet ska gå snabbt som attans så att affarerna ska öppna klockan 09.00 igen.
jag blir frustrerad över tomheten samtidigt som landet har lugnet som inte finns någon annanstans än på just landet. jag älskar lugn och ro, trots att jag till mesta dels vill befinna mig bland tutande bilar och rullande människor.

ikväll efter att ha röjt upp i huset (vi panikstädar, simons flickvän kommer hit) ska vi tillsammans se la vie en rose och jag ska bara njuta av min sista dag innan jag återigen blir stadschick!

tillbaka till verkligheten

orden har sedan i söndags slopat sig och jag har inte velat tänka på någonting men nu efter några dagar i verkligheten känns det bättre.
jag har fått tillbaka energin och skrivlusten och livet är helt plötsligt inte lika knapert som det kändes under resan hem från de småländska skogarna.

förstår inte varför jag efter varje festival får extrem längtan efter ett bättre liv.
jag tappar lust och ork till allting och hela livet känns extremt sorgligt och värdelöst.
jag vill fortfarande tillbaka, men nu laddar jag istället inför nya äventyr och lägger allt fint jag var med om i minnet.

trots att jag delade tält med inflammationer som spridit sig i halva mitt huvud hade jag en verkligt bra festival.
humöret var till mestadel på topp och vädret höll sig stabilare än förväntat. jag kommer alltid se tillbaka på emmaboda som sveriges bästa festival.

nu laddar jag istället inför frankrike, men parisnervositeten har stigit sig skyhög.

jag i ett främmande land där jag inte kan språket har helt plötligt blivit ett enormt stort berg att klättra upp för.
fransmännen har enligt rykten heller ingen större lust att tala engelska så jag kommer förmodligen stå där på en sjunkande tågstation och helst önska mig hem till lantliv, hästbajs och brunt kranvatten.
fast jag ger inte upp. trots att min franska är så okomplett den kan bli tänker jag ta mig till min egna lya och den nya familjen och allt kommer bli skitbra.
ännu bättre blir det när alexandra några dagar senare landar med flyget och gör mig sällskap.
jag längtar innerligt. först ska jag dock äntligen få träffa alla nära och kära i norrköping och stockholm och det blir förmodligen lika bra som paris kommer bli och emmaboda var!

vinnare

ett kärt bemötande

äntligen befinner jag mig återigen på svensk mark.
en del av välkomnandet bestod utav ett doktorsbesök och tre olika sorters antibiotika.
jag är sjuk. hals/öronvärken visade sig vara streptokocker, svalginflammation och öroninflammation.
vilken bra start!

planen och tanken är väl att jag ska resa ner till emmaboda imorgon men eftersom jag infinner mig i så pass dålig kondition så tvekar jag.
jag vill verkligen inte missa rassles sista festival, fast om denna otrevliga värk fortsätter så har jag inga andra valmöjligheter.
jag tänker till viss del skylla detta tillstånd på elise.
hon som försökte lura i mig att jag med mitt nya "super immunförsvar" klarar allt.
man ska inte tala om sådant man inte vet något om, säger lisanja en gång i en film. det är även mina ord till elise.

sen har jag kommit fram till att jag har en släng av hopokondria (?)
varje gång jag skadar mig eller en del av min kropp värker föreställer jag mig det värsta tänkbara.
jag har trott mig haft hjärnblödningar och tumörer i olika färger och former, och slängen drabbade mig även denna gång.

hjärntumör. jag blir blind. måste amputera armen. åderbråck. jag är blind.
när läkaren bad om mitt ett blodprov kom slängar av aids och leukemi in i tankarna. varför skulle hon annars be om blodprov? kommer jag att dö?
men nje, några vanliga åkommor var allt de bjöd på denna gång och jag fortsätter hoppas mig bli tillräckligt kurant, innan de andra hunnit dra sig neråt i landet, så att även jag kan åka på festival.

inspektion infektion inflammation

min vanstra halsmandel fortsatter att svalla och nu har smartan ocksa tagit over det vanstra orat.
elise forklarade detta med att mitt immunforsvar har forstarkts och att orat och halsmandeln nu bekampar ett virus som vill satta sig i hela kroppen.
hon sager sig sjalv ga igenom detta relativt regelbundet och att tidigare au pairer varit med om samma hals/oronresa. dock har jag aldrig hort nagot liknande, men ja, jag kan val inte annat an att tro henne?

nu ar veckosysslorna gjorda for sista gangen i juli manad och jag tanker pusta ut med lite skonhetsproduktsshopping. inget slar kanslan man far nar man precis inhandlat produkter som forst och framst ar menade for att framja utseendet.
sedan ska jag klura pa det dar med drakten till kvallens maskerad.
pga. orat/halsmandeln kanner jag mig en aning ur led, men jag ska forsoka styra upp mig sjalv och faktiskt aka dit. det ar inte for ofta som man ar bjuden pa ett toyparty. faktiskt aldrig tidigare, for att vara helt arlig.

pa mandag far jag sallskap av anna anda fran marble arch till goteborg, dar traffar jag calle for en kaffe och i norrkoping moter nathalie mig. jag ar en lyckans ost, som vissa skulle kunna saga.

nastan harfin leksaksfest

jag ar rastlos, och som ofta da jag ar rastlos valjer jag att blogga aven fast jag redan skrivit ett inlagg idag.

satt och spekulerade i det dar med har. vissa fods med fint har, andra med fult. jag tillhor den sistnamnda skaran dessvarre.
eftersom mitt har sallan ar speciellt fagert valde jag att besoka superdrug ihopp om att finna en produkt som vill hjalpa mig att frasha upp min frippa aningens.
kokosolja ar formodligen svaret tankte jag.
en burk kokosolja. check!
balsam ar formodligen svar nummer tva.
en flaska herbal essence funky fresh djunglemixblajhoj. check! balsam ar formodligen aven svar nummer tre. en flaska herbal essence bubbly blue blaha. check!
och har sitter jag. med ett annu storre hal i min redan tomma planbok och med massa fina och bra harprodukter. jag ar lycklig. pengar ar inte allt. jag kommer inte sakna pengarna. men har daremot, det ar allt! mitt har ska fa lyster igen. jaaa!

ett annat hal an det i plankan ar helgen i mitt schema. vad ska jag sysselsatta mig med? harfixandet kommer nog inte ta all min enorma tid sa jag funderar pa om jag anda inte ar upp for lite fest.
det skulle kunna bli kul. eller kanske en filmkvall hos dexter eftersom det senaste forsoket blev en vintagevinkvall istallet.
kristin ramlade over en vagkon och jag spydde som en gammal get. vintagevin ar inte att leka med, kan vi enkelt konstatera. men ekonomiskt. jora, om det ar nagot som vintagevin ar, sa ar det ekonomiskt.

jag ar dock medbjuden pa ett "toyparty" som ager rum imorgonkvall. tanken ar att man ska kla ut sig till valfri leksak. tanken ar lockande.
eller sa ar jag lugn och vilar upp mig infor min stora resa. knivigt.
jag ar dock extremt sugen pa att fa agera legogubbe sa det kanske blir leksaksfesten anda. fragan ar bara..vad har man for klader om man vill se ut som en legofigur?
vilken leksak kan man annars kla ut sig till, och hur gor man det? tips, kom med tips!!!

nar ursula missar malet

jag ar sa extremt trott pa detta javla regn som ska plaga denna sommar hela tiden.
det har regnat konstant sedan slutet av maj.
en gang i april kunde man skymta lite rott pa min nasa. det var i april.
jag gar runt som med fargen som ett lik och inte gor det mig glad.

har fatt ont i halva halsen igen ocksa. den vanstra halsmandeln denna gang. sist var det den hogra. vet inte varfor jag bara far ont i halva halsen, men nat fuffens ar det.

har borjat packa nu. halva resvaskan ar full fast jag har tva maskiner som hanger och torkar och langtar efter att ploppa i till de andra kladerna. jag har forliten resvaska.
jag brukar vara bra pa att packa. ta med mig aningens formycket, men inte pa ett extremt satt. denna packning ar extrem.
plus att jag maste vara sa organiserad i min packning denna gang. inga onodigheter ar tillatna. bara det livsviktiga far folja med.

att prioritera grejer och sant. helst vill jag ta med alla mina filmer hem, men jag vet att det inte finns tillfalle att vara lat och glutta film i nagons soffa. sa jag besparar mig dem.
dock maste snowbootsen jag kopte en gang i tiden med. det ar bittert och jag borjar angra mitt kop. jag kommer sakert aldrig mer bo i ett land dar det ar sno. plus att snowisarna tar mycket plats och det ar det sista jag har.

okej. detta blev ett bittert inlagg.
jag ar inte bitter. konstigt.

sverige-london-paris

om en exakt vecka ligger jag hemma i min sang i rummet med vartbitaren och sover.
vartbitaren ar forhoppningsvis dod vid detta skede, men man kan aldrig vara for saker och darfor forbereder jag mig med att titta pa vartbitsbilder pa googles bildsok samtidigt som jag hoppas min skrack for de grona djuren kommer bli mindre.
jag tror dock inte jag kommer nagonvart i min terapi da jag nu istallet kanner konstiga rysningar i benen. naval.

nu ar det bestamt till punkt och pricka.
efter min sverietripp far jag tillbaka hit och avslutar mitt tillfalliga jobb och i mitten av augusti har jag packat vaskorna sapass noggrant att jag sedan flyttar till paris.
dar kommer jag ha min egna nyrenoverade lagenhet och plugga franska varvat med femton timmars jobb i veckan, hos en trevlig familj.
det blev paris anda.
jag ar alexandra evigt tacksam for att hon foljer med mig.
som jag namnt tidigare sa orkar jag inte ga igenom stadiet dar jag ensam maste lagga till min yttersta charm for att skaffa nya vanner.
jag aker dit med den basta och vi gor det istallet tillsammans, sa som det ska vara.

dorrbruttan ar utbytt och vi slopade grazian, men trots detta ska jag peppa en sista white heat imorgon. jing jang jongarna spelar ett hypat gig och jag, klas och dexter tankte ga dit och supporta dem.
nagonstans kommer jag anda sakna white heat. pa samma satt som jag kommer sakna trailer trash. vi har haft vara fina och mindra fina stunder.
de mindre fina stunderna kanns narmare men trots detta maste jag anda pasta att dessa tva klubbar har varit till stor hjalp nar jag sedan formade min londonkaraktar.
(jag har en svensk, osterrikist och rumansk karraktar ocksa)
hur som helst. sluttjotat for denna gang.
om en vecka ar jag hemma och om nio dagar ar jag full i de smalandska skogarna.
fina tider byts ut mot nya fina tider.

utan drycken ingen dag

bittert angrar jag nu att jag drack det sista kaffet igar.
mina hander borjar bli skakiga och allt jag langtar efter ar en redig kopp innan jag ska satta igang med veckans uppgifter.
men jag kan inte fa en redig kopp, for vi har inget kaffe hemma.
och jag kan heller inte springa ivag och kopa kaffe.
vi har namligen besok.

en man fran tara alarms ar har och knallar omkring i min boning.
han mater larmstralar och drojer sig kvar.
jag funderar pa om jag skulle byta ut morgonrocken mot en mer passande outfit och sedan ligga och lura langst ytterdorren, redo att sticka i samma sekund som "tara mannen" valjer att ga.
jag ska springa till sainsburys pa en sekund och i farten passa pa att ta ett bloss och sen ska jag bara hem och brygga kaffe!

nar nervositeten smyger sig pa

igar beslutade jag mig for att dumpa gamla trasor och satsa pa nytt istallet.
med ett halvt hopp gick jag till retro clothing och forsokte pracka pa dem mina gamla avdankor.
efter tio minuter gick jag darifran 46 pund, i vouchers, rikare.
vilken forhandlare/saljare/affarskvinna jag ar!

med 46 pund kan man fynda mycket i de olika retro butikerna.
jag traskade muntert in i butiken pa notting hill gate och strosar omkring pa nedervaningen i nagra minuter, innan jag beslutar mig for att aven besoka overvaningen.
dar uppe sitter en snygg kille i kassan och mitt hjarta borjar sla som om jag just sprungit maraton pa 5 mil.
killen taggar varor och marker inte ens att han har kunder pa det ovre planet, men trots detta smyger jag forsiktigt ner for trappan och valjer att helhjartat agna mig at nedervaningen istallet.

inget av intresse i butiken sa jag gar till retro nr 2.
dar fyndar jag en klanning och en vaska for det sammanlagda priset av 6 pund.
sa har star jag. med 40 pund till overs. mina fingrar kliar, och allt jag vill ar att spendera vouchers samtidigt som jag ar for feg for att besoka overvaningen i butik nr 1.
tillslut samlar jag mod och smyger upp. killen taggar fortfarande varor, och ger mig inte ens en blick och jag hittar ett par snygga/fula gummiskor som jag sedan betalade 15 pund (i vouchers) for.

nu efterat kan jag lungt saga att besoket pa overvaningen var bland de basta overvaningsbesok jag gjort, men jag skulle nog inte vaga mig tillbaka upp dit idag.

aja.
emmabodabiljetter ar fixade. jag, alexandra, sofia och kristin kommer bli en grym fyra och sa hoppas jag pa att sandra och jorun vill vara med och bilda sexan istallet.

hejsvej!

tillbaka till vardagen

nu har jag aterigen en mobil och ar alltsa tillganglig for allmanheten.
det kanns som om jag gatt miste om ett halvt liv under tiden jag varit telefonlos. efter fem dagar i isolering ar jag antligen back on track och det kanns sa fruktansvart skont! bilden till hoger beskriver hur bra allt kanns.
dessvarre har jag inga nummer, sa jag firar min fula nokia med en flaska kolsyrat vatten istallet for att ringa runt och beratta om denna gladjande nyhet.

medans jag kollar pa berts dagbok via youtube sa skiner solen utomhus.
marken ar inte ens en droppe blot och stadningen for denna vecka ar gjord.

det ar fredag= loning och jag har en telefon. livet ar bra idag.

har dessutom pratat med sofia via msn och det var valbehovligt. hon kommer aka hem fran norge i samma veva som jag lamnar england och hemma hos paronen kommer var efterlangtade aterforening ske.

sedan drar vi soder ut och glommer verkligheten med nagra dagars festival. det var lange sedan jag festivalade nu.

imorgon fyller min simon ar. han blir nitton och far inte handla rusdrycker pa systembolaget annu. trots det ar han vard ett stort grattis. jag ska nastan ringa och sjunga klockan tolv inatt.

min kare van domestos

okej. annu en vecka passerad sedan forra torsdagen och det ar aterigen dags for mig att plocka fram domestosflaskorna och spraya huset rent.
till en borjan tyckte jag domestos var en vanlig schysst kompis som inte sa sa mycket.
typ lite halvrolig/halvtrakig, men enda ratt okej. jag har andrat den uppfattningen efter 10 manader ihop med honom.
domestos utger sig for att vara bra, palitlig och ganska sa billig. i vissa lagen stammer det helt medan han i andra ar helt forjavlig. han gor mitt har porost och far min stackars nasa att nysa hejvilt. lita aldrig pa domestos!!

dromde suspekta drommar om rokforbud inatt.
for att fa roka var man tvungen att skriva pa en namninsamlig, vilken vi vid ett senare skede skulle skicka till george bush.
jag vagrade skriva pa listan, fast jag ar ganska sa tjenis med cigaretter och tobaksindustrin.
i straff fick jag bo pa en kyrkogard som egentligen var en bibliotekspark.
jag satt dar pa garden/i parken och rokte och helt plotsligt kom jag pa att jag var i paris och att jag faktiskt var tvungen att rusa hem.
sa jag rusade hem och hemma hittade jag hundra uppblasta luftmadrasser. sedan vaknade jag.

jag tror drommen har nagot med det riktiga rokforbudet att gora. den forsta juli infordes det har i england och man far inte roka pa restauranger, pubar, klubbar, dansgolv etc.
knivigt, men det klarar vi!

sedan fick jag veta att det aven ar olagligt att roka i busshallplatser utomhus, under utomhustak, du far heller inte sta i en port med en cig i mungipan, och rakna med £80 i boter ifall du trycker dig mot en husvagg samtidigt som du forsoker tanda en blot cigarett och skydda dig mot sporegnet. what a wonderful world...

en favorit blir en annan favorit

i sondags beslutade jag och kristin oss for att hyra film.
efter att ha ognat igenom ett halvtaskigt register sa beslutade vi oss for att ta med oss starter for ten hem. for x antal ar sedan kopte jag boken pa stansteds flygplats efter en osterrikeresa. jag alskade boken och hoppades da att den skulle filmatiseras, vilket den ocksa gjordes forra aret.
resultatet var over forvantan. fran bokfavorit till filmfavorit. plus att james mcavoy inte ar helt fel heller. jag vill tipsa om bade boken och filmen.

igar tog vi oss till coronet cinema och sag en annan skapelse.
la vie en rose, filmen om Edith Piaf och hennes liv. oj vilken kvinna och oj vilken film.
jag satt med tarar i ogonen storre delen av visningstiden.
nu vill jag veta allt om Edith och hennes liv. parisdrommar blev inte direkt mindre efter att ha sett detta verk, trots att filmen ar hjartekrossande och extremt sorglig. vi far val se..

idag extrapassar jag astrid med vanner.
det ar skrammande tyst fran nedervaningen, dar de sma liven huserar som bast.
jag har mer eller mindre panik over kommande host. vad ska jag gora? har kommit fram till att det ar manga ganger for laskigt att aka sjalv till paris, sa jag hoppas pa att alexandra och kristin foljer med, som vi halvplanerat.
samtidigt som betygsangesten jagar mig. jag vill inte tanka pa det, men nagonting svart forfoljer mig och mitt hjarta dunkar snabbare mest hela tiden. jag maste styra upp mitt gymnasie.


samtidigt som jag raknar ner dagarna tills avfard sa regnar london. jag har saker att fixa, men ar konstant trott och orkar knappt forbereda en kopp te. jag orkar ingenting nufortiden, jag ser inte sa stor mening med nagonting och jag vill bara gomma mig bland filmer, bocker och te, som jag inte orkar brygga. vad gor jag egentligen med mitt liv?

hemfarden

nu har jag finally bokat flyget hem.
och tappat min mobil har jag ocksa gjort. tredje gangen pa typ en manad for jag ar sa himla organiserad och bryr mig om mina saker.
nu ar jag lite depp over telefonen men mest glad over att jag ska hem.
det kommer bli en javla resa.
jag maste typ aka harifran pa sondagnatt den 22/7 vid 03.00.
flyget till GOTEBORG gar 07.00 pa mandagen. goteborg, wtf!?

jepp, jag flyger via goteborg for biljetterna till sthlm kostade en miljon kronor och det kandes aninges saftigt sa jag nojde mig med en resa for femhundra spann via gotet.
det blir typ att sitta och glutta inne i nils ericssons ficka for inte fan tanker jag ranna goteborg runt.
sen ba swebus till norrkoping och gud vet vad jag gor om min far inte vill komma och hamta mig.
fast swebusresan kommer bli mysig. jag hoppas det regnar ute och att jag far sitta inne med min tjocka vinterjacka och kurra. helst ska jag ata nat gott pa bussen ocksa och lyssna pa min ipod.

fem timmar hit och fem timmar dit och jag kommer vara framme i valdemarsvik vid halv sju, lagom till middagen och for att fira min ankomst sa vill jag nog ha en lasagne lagad av min far.
jag har inte varit hemma pa hundra ar, sa en lasagne ar jag faktiskt vard.

igar sag vi foresten tough alliance och jag hade fan askul men nu ar jag lite bakis och jag har suttit i telefonko hos bt i en timme och sen tycker jag ocksa att lily allen ar typ den coolaste jag vet.

plotsligt hander det

sa som jag langtat och hoppats och onskat och trott. antligen.
antligen sammanstralar spice girls och de ska upptrada live har i london den femtonde december!!
jag maste ha en biljett. spice girls ar det enda bandet jag kan komma pa att jag verkligt verkligt garna vill se.

JAG SKULLE DO UTAN BILJETT!
visserligen ar jag inte riktigt for reunions.
bandmedlemmarna har oftast lyckats dra pa sig alderdom och trakiga, farglosa klader..

men jag tror pa spicarna! varldens, da, coolaste och snyggaste band.
inte kan de ha gatt ner sig sa mycket?
aningens lokiga har de blivit. emma med sina matlagningsprogram och vickan, som enligt pressen har enorma kladmatchningsproblem. annat var det forr.
men jag hejjar och hoppas och onskar och tror att det har kommer bli grymt bra och att jag inte kommer bli besviken.

ah, maste foresten tillagga annu en jobbig sak med hela presentgrejen. att vara med nar personen man inte kanner sa val oppnar paketet. forvantningarna ar sa stora och paketoppnaren ba sliter upp pappret och upptacker: en bok.

ovissheten och presentval

jag tassar nervost omkring, som om jag var radd for att trampa pa glas.
visserligen ar jag radd for att trampa pa glas, men det ar inte darfor jag tassar.
svaret drojer.
jag hatar att vanta, jag hatar att inte veta.
jag ar trott pa att vanta och jag orkar inte vanta.

idag har jag inhandlat presenter till elise. fasiken vad svart det sa vara med presenter till folk man maste kopa till, men som man egentligen inte har en vidare relation med.

forst maste man valja ett snyggt kort.
redan vid kortet borjade jag fa hjartflimmer. varfor finns det en miljon olika grattiskort?
livet skulle vara mindre fyllt av stress om det bara fanns ett endaste att valja pa. men nej, en miljon olika till olika priser. man vill ju inte kopa det billigaste, for det ar oftast fulast ocksa. samtidigt som det kanns aningens saftigt att kopa ett ynka kort for 40 spann.

nar kortvalsproceduren ar over ar det presenten och presenten ar det varsta.

jag klev omkring i olika affarer och forsokte klura ut vad en 28 arig nanny kan vilja ha.
det blev en musikgrejsamojstidningsdvdspecialblahoj och sen kopte jag en bok som jag tyckte verkade rolig. nar jag betalat och andats ut over att present och kortvalen var over kom jag pa att elise inte laser bocker.
en gang berattade hon att hon bara somnar varje gang hon forsoker. aja. den verkar iaf bra. om hon nu inte vill lasa den kan hon ju roa sig med att lasa baksidan och sen kasta den i nat morkt horn. jag har iaf hitat mina presenter.

nu till the wrapping part.
hitta ett snyggt jakla presentpapper ar faktiskt inte heller det lattaste.
nar man tillslut hittat ett fint, utan for manga prinsessor pa, sa ska man sla in presenterna ocksa.
jag ska hedanefter anlita en present, kort och pappers inhandlare som far skota detta heltidsjobb.

att hantera rastloshet

jag ar sa extremt rastlos.
klockan ar nu ett pa natten, engelsk tid. egentligen borde jag sova, men min hjarna ar for uppstyrd och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.
darfor bloggar jag.
har fatt ytterligare svar fran familjen i frankrike. de ar fortsatt intresserade och imorgon far jag formodligen svar pa ifall jobbet ar mitt eller ej. chanserna ser goda ut.

ibland kan jag alska min spontanitet. som nu tillexempel.
forhoppningsvis forverkligar jag en livsdrom innan julis slut.
samtidigt som jag ibland ocksa gor saker utan att riktigt tanka igenom dem.
typ hela "sumpa taka grejen".
det ar over and off, (har myntas nya uttryck) och jag vet inte riktigt hur jag ska tanka eller tycka om saken.
jag ar inte kar i han och jag intalar mig sjalv att jag gjort ratt, men ja, jag vet faktiskt inte.

hela grejen med livet ar ganska klurigt, da man i princip aldrig kan veta ifall beslutet man tagit var det ratta.
jag hoppas iallafall pa att jag ar en "rattbeslutare" livet ut.

idag kopte jag foresten tva kortlekar och fem sma block och fem sma tarningar och jag ska ta mig ett parti yatzy i min ensamhet innan jag ska forsoka sova.
imorgon blir det ett varv runt parken igen och jag vatar pa positiva svar.

guten nacht. eller bon nuit, som man sager pa franska!

cigaretthallare och sant

frankrikejobbet nappade, dock ar ingenting bestamt annu. jag fick svar fran arbetsgivaren idag. hon berattade mer ingaende om arbetsuppgifter och varaktighet och andra viktiga saker.
hon ar intresserad av att anstalla mig och allt jag ska gora ar att skicka referenser, sedan far vi se.
aaaah frankrike.
i augusti kanske min franska drom blir sann.

pratade med krisse igar ocksa. om paris till hosten. vi bada ar taggade. varfor egenligen stanna kvar i london nar behovet av att se nagot nytt ar storre an behovet av att bo kvar har.
nu galler det bara att styra upp och dona och ordna och fixa, sen sa! maste dock saga att jag ar aningens for feg for att sticka till paris sjalv.
dels for att jag inte kan spraket och dels for att eeh, jag har blivit feg! plus att jag inte orkar lagga pa min charm och helt ga igenom "lara-kanna-vanner stadiet" igen.

om kristin aker med ar jag trygg, sansad och glad. vi ska anvanda vara cigaretthallare och 60-tals dressarna ska pa, sedan ska vi forfora fransman med varan knackiga franska. jag ser fram emot!
jag ser ocksa fram emot att bli en riktigt hejjare pa franska. quelipluei jeinese dorang shshs fo jf! det klingar fint. hehe

jag ger vad jag har

jag har borjat lyssna pa lisa ekdahl.
det hela borjade pa appletree och jag var till en borjan lite skeptiskt.
nu ar jag hooked!
lisa ekdahl ar underbar. varfor har jag tidigare tvekat? formodligen i ovetskapen om hur bra hon faktiskt ar. tack sara! och appletree och formodligen tristessen och behovet av att ty sig till nagonting.

och sen har taka borjat hora av sig igen. jag orkar inte.
jag sager att jag nu inte vill prata och han svarar med att han alskar mig.
det kanske varit lattare om han nu hade varit dod, som vi ett tag trodde.
det ar nastan sa att jag maste skratta lite at att vi trodde det.
jag skrattar och skrattar.

nu blev situationen hur som helst jobbig igen och jag ar for stolt for att andra uppfattning.
hursomhelst, jag vill inte vara alskad av nagon jag kant i lite drygt en manad.
jag sager nej och ska traffa killen med lang tunga istallet.
det ar ocksa lite creepy, men vafan.
egentligen ar jag inte superexhited till det heller, men det ar lattare att bara traffa traffa nagon an att spendera tid pa att forklara varfor man inte vill.

sedan sokte jag ett tre veckors jobb i frankrike i sommar. jag hoppas pa napp.
vem gor foresten inte det?
napp, det ar jag vill ha.
oj det lat sleezy som att jag var en bebis som ville ha en napp.
nej jag vill ha "fiskelycka".

och det ar sommar nu ocksa och jag ar hemma i sverige om en manad. ja!!

parkpromenad och for mycket somn

jag sover for mycket. jag ar alltid trott. jag vaknar inte av min vackarklocka.
nagonting ar fel. jag har somnsjukan. kan man ha det?
igar kande jag for en valbehovlig middagssomn. det slutade med att jag sov atta timmar.
imorse tankte jag samma sak och vips, sa var fem timmar av denna dag borta.
jag sover for mycket. maste sluta med den ovanan.

idag satte jag pa mig shortsen och gled ett varv genom parken.
solens stralar far en motiverad till att gora nagot stort i livet.
jag lyssnar pa france gall och drommer om frankrike.
franska. det ar stort. jag maste lara mig franska.
taka kastade lappen med numret till min personliga larare. kanske han blev svartsjuk.
har inte sett taka sen innan tvattstugegrejen. han ringer titt som tatt men jag vet inte om jag vill se han.
det kanns bara onodigt att odsla min dyrbara fritid pa nagon jag anda inte ar intresserad av pa manga plan.

hursomhelst, i parken var jag.
jag vill bara kyla olen, ta pa mig solbrillorna, leta fram bandaren och ga ut.
ut.
ut.
ut.

a snart aker jag hem. da ska jag vara ute jamt.

eric forman

halla, nar ska jag fa gifta mig med denna kille?