listorna

halloj bloggen. lyssnar på mina spellistor från hösten 2015 och traskar rätt in i montreal igen. musik alltså, så man kan resa i tiden med musik! känner mig nostalgisk och grinig samtidigt som jag är enormt optimistisk inför framtiden. jag tror jag vet som händer där och kan hinta om att ljudläraren nog spelar en viktig roll då.

så tittar våren fram

hej bloggy! tillbaka i skolan efter två veckors lov, där jag mest spelat in film istället för att vara ledig. har hoppat på en aesthetics of sound workshop som rullar hela veckan och första dagen sprang förbi snabbare än blixten medan jag satt och drömde mig bort i protools. jag älskar att göra ljuddesign för film, det är som att gå in i någon magisk värld där jag förlorar tid och verklighetsuppfattning. sedan kom han jag tycker om hit och hade med sig massa sushi som vi åt tillsammans. jag blir glad av att umgås med denna man, har är så omtänksam och fin och har med sig små söta presenter till mig nästan jämt. vi kan också prata öppet om döden och rädslor och våra brustna hjärtan efter ex som har trasat sönder oss eller föräldrar med cancer. han förstår och är så jäkla vettig och får mig lugn när jag är ledsen eller saknar sälen. jag är verkligen inte van vid att män jag dejtar är så fina som denne person och det är så extremt skönt att ha en hälsosam relation med någon som varken ljuger eller går bakom ryggen på mig. jag känner mig glad och nästan lite bubblig i magen idag och nu är det nästan vår för solen ska skina hela veckan och om en månad slutar alla lektioner och vi går in i produktion helt fram till slutet på juli då jag får sommarlov och ska cykla nästan hela frankrike runt och därefter ner till barcelona. innan dess kommer suuns och fever ray hit och sedan ses jag och mina bästisar på primavera. hihi. fram tills dess ska jag ta hand om mig själv och bli frisk i öga och hals. jag tror allt blir bra ändå.

till sälen

jag har ingenting att säga dig. förutom denna låten då. anton newcombe sjunger ord som jag vill sjunga till dig. hoppas du mår bra. jag hatar dig, tror jag.

ensamma tankar

hej bloggy! the soft moon var så rackarns bra att jag varken vet ut eller in. vill skaffa post punk/techno-band jag med men känner ingen här som gör musik och vill starta band. saknar mina vänner och önskar att de också bodde här i paris. paris, den vackraste staden jag vet. aldrig vill jag bo en annan plats men på sista tiden har jag tänkt att jag nog är redo att flytta varsomhelst bara allison och ida också vill bo där med mig i framtiden. här har ni aldous harding, hon låter som ett vattenfall och spelar här snart snart snart. jag längtar.

en spelning kvällen till ära

idag är det alla hjärtans dag och jag ska kvällen till ära få se the soft moon. ojojoj så taggad jag är trots sjukor och jag vet inte vad. här är min favvis, hoppas på att få höra denna live! puss!

vad som händer sen vet jag inte än

hej bloggen. upptäckte två oroväckande knölar på min käke/hals igår kväll och pallrade mig till doktorn igen. blev på en gång vidareslussad till ekografi som konstaterade att jag har två cystor i storlekarna 12,5 mm x 5,5 mm och 11,5 x 4,5 mm runt mitt högra öra/på min hals. cystorna ska tydligen vara framkallade av min ögonåkomma och just nu är det oklart vad som hända skall. enligt läkaren är de godartade men hallå, det är väl fan inte normalt att som trettioettåring få två cystor av ett eksem? nä va? har ny läkartid nästa vecka och får förhoppningsvis mer info då. jag tror min kropp fortfarande är utmattad efter att sälen var här och bröt ner mig. att mitt immunförsvar slagit bakut. det var ju så det hela började med ögat, av att jag grät för mycket. blir arg för att jag ens släppte in honom i mitt liv igen. blir arg för att han trampade sönder mig med sina lögner. blir arg för att han kommer undan med att göra så. för att han var den som fick stänga av sedan, när allt var sönder. för att han fortsätter bryta ner och förstöra mig, nu nästan tre månader efter han åkte härifrån. jag blir arg för att jag har två cystor i mig, när jag inte borde ha några alls.

har sedan en tid tillbaka kuttat ut mjölkprodukter, pasta, bröd, ägg och alkohol ur mitt liv och just nu försöker jag mitt yttersta att bygga upp mig själv igen, inte bara själsligt och mentalt men även fysiskt. kan ju inte gå och trilla av pinnen ännu, det är han inte värd. ska bygga set och spela in film imorgon, när det är klart ska jag springa det snabbaste jag kan längst med floden. så länge och så snabbt att jag får blodsmak i munnen och det känns som att mitt hjärta ska hoppa ut ur bröstet på mig. jag ska springa för all min ilska och för alla bra saker jag vill vara med om i framtiden. här får ni en bild på de små liven som ju nästan ser ut som små alienbebisar. håll tummarna för att detta inte är början på slutet för mig!

tack för hjälpen du gav mig bara fler problem

hej bloggen! idag var jag åter en sväng på akuten eftersom mitt öga varit blodsprängt och svullet sedan jag vaknade denna morgon. inbillade mig att jag hade både dubbelseende och nedsatt syn och för en gångs skull verkade doktorerna ta mig på allvar. de tog prover, vände ut och in på mitt öga både en och två gånger  (för första gången sedan mina problem uppstod) innan de konstaterade att jag har ett virus i kroppen som inte går att behandla. den inflammation jag nu har beror troligtvis på allergi mot antibiotikan jag blivit felbehandlad med, vilket i sin tur har resulterat i hemska eksem som varar, kliar och torkar ut min hud. blev rekommenderad en ny typ av ögontvätt och fick en stor tub salva jag ska smeta på åtta gånger om dagen. hurra! nu ska jag alltså till hudläkare och behandla eksem med ursprung i antibiotika jag inte borde fått. ahhh. jag blir så fruktansvärt trött på att bli slussad fram och tillbaka. jag blir så fruktansvärt trött på kapitalismen som håller den sjuka läkemedelsindustrin vid liv och triggar läkare att felbehandla en för att därefter pracka på en preparat som lindrar resultatet av felbehandling. samtidigt kvarstår det ursprungliga problemet. jag är kvar på ruta ett, mitt öga är mycket sjukt så som i december. denna gång är jag dock lite fattigare och aningens mer uppgiven än för två månader sedan. så vad gör man? visslar och köper det? samlar folk och startar revolution? jag vet inte.

vill helst av allt lägga mig ner och gråta. istället lyssnar jag på la maza om och om igen. googlar franska revolutionen och låter mig inspireras. här har ni tills vidare. kram!

en ny månad och ny måne

hej bloggen! jag kan inte sova och sitter uppe tillsammans med townes van zandt och tänker tillbaka på den sista månaden (årskrönikan för 2017 kommer snart by the way) och januari. jag älskar townes van zandt. hans musik får mig att inse att jag känner mig ledsen och glad på samma gång. typ samma känsla som när man lärt sig nåt nytt genom ett heartbreaking failure. det har varit en tung månad samtidigt som så många bra saker hänt i mitt liv.

jag har någon jäkla ögonsjukdom som inte går över och som hittills varit väldigt plågsam. efter tre antibiotikakurer vet läkarna ännu inte vad det är. de sa blefarit men har tagit tillbaka det efter att mitt öga mer och mer ändrat form. jag har ont och är rädd för att bli blind. så rädd att jag knappt kunnat sova. mitt högra öga är alltså under ständig transformation och ser av och till ut som någonting jag bara sett i sci-fi-film förut. ska till sjukan igen på måndag eftersom det blivit värre bara nu under veckan. tänker att jag nog har en hjärntumör eftersom det är det enda logiska här och nu. har inte vågat se folk i ögonen, fått dåligt självförtroende, gråtit, tänkt att livet varit meningslöst. sedan har jag varit present trots att jag känt mig som världens nolla, slutat bry mig om hur jag sett ut och att jag kanske snart kommer dö i cancer, och jag har istället varit ful ikapp med min goda personlighet (hehe), jag har presterat när jag varit low och jag har blivit bekräftad för mina insatser, jag har gått på dejter trots att jag känt mig på botten, på dessa dejter har jag sedan blivit bekräftad och mer uppskattad än vad jag känt mig på länge. min ögonsjukdom är fan bland det värsta som hänt mig då det kommer till självförtroende-dipp, men oj vad jag känner mig starkare som person sedan mitt öga blev sjukt. kanske är det inte hjärntumör men om det är får jag deala med det då min diagnos väl är ställd och just nu känner jag mig fan rätt redo för livet ändå. och jag tror på kärleken ikväll. och jag saknar sälen. och man får vara glad och ledsen på samma gång. och ja, jo jag är nog både glad och ledsen på samma gång. i den ordningen och inte tvärtom. det är rätt bra ändå.