minnen vi inte vill slappa

idag har det gatt nio ar.
nio langa, men samtidigt korta ar sedan du forsvann ur vara liv.
vet inte hur vi klarade av allting, fast jag formodar att det inte fanns nagra andra alternativ.
livet gar vidare har jag lart mig. varesig man vill eller inte.

allt kanns bra fast jag saknar dig och jag hoppas vi ses nagondag igen.

hastar och vastar

vid sex ars alder och nagra ar framat var jag en av manga "hasttjejer".
min hast, tidningen med stiligt ritade hingstar i, foll regelbundet ner i var brevlada och bilder pa nyklackta fol prydde mina stackars vaggar.
jag ville ha (eller om det var va?) en hast och manga sparade slantar spenderades da jag envisades med hooks besok och inkop av ytterligare hovkratsar etc. idag vet jag inte var nagot av detta hasttjafts haller hus och jag kan bittert konstatera att jag vill ha tillbaka varendaste grimskaft, ryktborste och saltsten jag nagonsin kopt, och det nu!
nej. sa ar det inte.

av nagon anledning (troligtvis pubertet och istallet utokat intresse for det manliga konet) tappade jag mitt hastintresse. ridlager och ridkollo var helt plotsligt valdigt trakigt och jag spenderade hellre sommarlovet med de lite tuffare tjejerna och killarna pa "vanligt kollo" dar vi sprang pa bathusdisco och lekte sanning eller konsekvens istallet for att klampa runt i hastbajs och flata manar.

idag angrar jag lite att jag tog avstande for flugmagneterna.
hastar ar otroligt vackra och fascinerande varelser men med aren kom aven en radslan for dem.

jag minns en gang da nagon "fifalla-dispyt" uppstatt och den enda men basta trosten fanns hos min davarande favorithast alf.
han var en medelstor/liten sak med ogon som det klaraste vatten och han stod dar och lat sig bli klappad samtidigt som han lyssnade till alla hatord som sprutade ut ur min mun.
han varken sa nagot eller gick darifran sa efter en halvtimme i hans narvaro var livet lekande latt igen.

det handlar nagonstans om att ha nagon som lyssnar i ur och skur. nagon som alltid staller upp och finns dar trots begagna misstag och sprickor under fasaden.
fortillfallet kanns livet lekande latt men dagen da allt raserar kommer val nagongang och har jag da nagon som kan ersatta alf nu nar hastar ar ute ur mitt liv?

saxofoner och jens lekman

igar gick jag hem till min granne rafael.
han ar snygg och fransk och spelar saxofon och det kanns bra att jag har lart kanna nagon jag kan halsa pa varje dag om jag vill.
grannsamja ar nagonting jag varderar mycket hogt och uppskattar i alla lagen.
fran palt till vuxen har jag umgats med mina grannar och det ar ingenting jag tanker sluta med bara for att jag ar har.
ikvall blir det utgang med malou och claudette och fan vad mitt liv ar bra fortillfallet.

dubbad television och tyska grisar

efter ett par dagar i paris har jag kommit fram till att jag tycker om det mesta som staden har att erbjuda; mysiga gator, ett vackert sprak, trevliga serveringar, glada men obegripliga manniskor och mangder av hundbajs etc.
drombilden jag haft i mitt huvud visade sig aven vara det riktiga paris.

igar beslutade jag mig for att ta mig bort fran de vanliga straken och istallet bli en med turisterna.
efter en stunds tvekan vagade jag mig ner i underjorden och lyckades hoppa pa metron. till min lattnad fann jag tunnelbanesystemet har likt det i stockholm och vi blev vanner utan nagra storre dispyter. jag trixade mig fram mellan tunnlarna och vips sa ser jag eiffeltornet sticka fram bakom nagra husfasader.
beslutsam om att na mitt mal lyckas jag prejja ner femton gronkladda spanjorer och jag star antligen sida vid sida med denna attraktion som arligen lockar sa manga danskar.

eiffeltornet som beryktats sa gott blev for mig lite utav en besvikelse.
en brun stalpinne i 3-d format ar numera min syn pa skapelsen. kanske far jag en annan bild nar jag om tjugo ar tagit mig igenom kon och faktiskt ocksa kan njuta av utsikten fran denna stalklump, men med mitt talamod tror jag aldrig detta kommer ske.

igarkvall var tanken att jag skulle sitta barnvakt at de tre sma liv som jag numera ska umgas dagligen med.
tre blev fem nar tva tyska grisbarn helt plotsligt ska vara med i leken.
jag har aldrig hyst ett storre agg mot varesig tyskar eller grisar men efter gardagens kvall offrar jag garna ett lillfinger eller tva for att slippa vara med om scenario "tysk gris" igen.
stammande gurgelljud, klumpiga dansupptradanden och sju hela kycklingar ar nyckelord jag kan beskriva kvallen med. sa illa var det.

tillslut slapp jag iallafall plagan da alla barn somnade och jag fick istallet chansen att njuta utav snitsiga skonhetsoperationer i ett dubbat nip/tuck.
att se christians lappar rora sig till en hes fransk mansrost ar ingenting man upplever varje dag sa jag ar nojd med gardagen trots grona spanjorer och forskrackliga grisar.

en sista natt

om ett exakt dygn infinner jag mig i paris, karlekens stad.
en sista natt i london och jag kanner mig extremt ensam.
avskedsmiddagen ar avklarad och jag borde egentligen packa, men jag har storre lust att bara sitta ute pa nagon bank i notting hill och roka samtidigt som jag resumerar england och det gangna aret.
det har varit uppat och nerat och hit och dit men jag maste saga att hela denna tid har over lag varit extremt bra.
jag kommer sakna alla har och det ar med tarar i ogonen jag istallet ska upptacka paris.

igar kopte jag en enorm resvaska. prutade ner den till tretton pund och nu kan jag bli manniskosmuglare om jag sa vill. vaskan rymmer formodligen tva barn eller en hel vuxen kottig man sa alternativet finns.
trots denna gigantiska svarta sak sa tvekar jag pa om jag verkligen kommer fa ner alla mina agodelar i tva vaskor. jag har sa enormt mycket prylar. gallrade bort diverse filmer som tog for mycket plats och jag har slangt alla fula klader, anda ar bada vaskorna i princip fulla och jag har mucho mer att packa.

nu kallar plikten och nasta gang ni hor fran mig kan jag skriva c med knorr pa.
det ar inte illa.

baka, tala eller både och?

en gång i tiden ville jag provocera och jag kunde då ta till alla medel för att folk skulle fånga min uppmärksamhet.
nu istället går jag mest runt och tycker att jag är aningens för bra för världen och att det är synd om alla som inte ser det.
visserligen är nöjd med allt som florerar runt omkring mig förtillfället, fast ibland kan jag känna att det faktiskt är lite tråkigt att jag inte landade någonstans i mitten mellan att vara provocerande och ha storhetsvansinne.

balansgång mellan hustaken

en idol jag har i mitt liv är cillian murphy.
det hela började med att jag fick låna alexandras vhs-spelare och filmen 28 dagar senare. efter den dagen var jag fast. jag såg filmen fyra gånger på samma dygn och kan inte sluta älska den.
nu blir det istället en gång varannan månad men cillian har fortfarande en stor del i mitt hjärta.
så stor del att jag och kristin valde att gå och se pjäsen love song som han medverkade i någongång under februari där han spelade en schitzofren ung man som blir kär i neve campbell och inleder ett "tankeförhållande" med henne.

efter pjäsens slut var jag lyrisk. vilken pjäs och jag hade ju faktiskt sett en av världens snyggaste män i det verkliga livet och inte bara i en film där han antingen flyr från zombies eller spelar kvinna.

när vi till min stora fasa upptäcker att skådespelarna kommer ut och skriver autografer föreslår jag till kristin att vi ska ta till flykten.
jag ville inte ha någon autograf eller verka som en påstridig ung groupie, men kristin knuffar fram mig och tar en bild med cillian vid min sida. varje gång jag ser bilden kan jag inte låta bli att skratta högt för om det är något jag ser ut som så är det en påstridig ung groupie.
det smärtar att lägga upp denna bild här, men jag gör det endå eftersom jag tycker världen borde skratta lite oftare.

dinosaurier i sängen

eftersom jag inte uppdaterat min blogg på ett tag vill jag börja med att berätta att min stockholm och norrköpingstid var mycket lyckad.
dock kan jag inte riktigt le tillbaka som jag skulle vilja, då en mycket olycklig information nått familjen zettermans öron och istället vill jag lägga energi på att hålla tummarna för en smärtfri och lycklig utväg ur detta.
denna historia är dock inte något som detta inlägg ska handla om. nej.

för er som inte redan vet det så är jag extremt rädd för insekter och djur.
alla levande animaler utom vår hund skrämmer allt som oftast slag på mig och i natt fick djurrikets vänner fjärilen lust att spela mig ett spratt.
jag vaknade utav en stor brun snuskig fjäril som dunsade mot fönstret i mitt rum.
när den tillslut förstått att fönstret inte var ett alternativ till frihet valde den istället att spänna vingarna och dunka in i mig som i ren panik skriker av skräck och smärta.

fjärilar är så extremt äckliga. en gång satt det en fjäril på våran datorskärm.
den såg ut som en dinosaurie. en snuskig halvhårig gigantisk dinosaurie.
nu tänker ni kanske att jag skojjar, men för er som sett en fjäril i närbild och sedan flygdinosaurierna i jurassic park förstår mig. fjärilar är odjur som borde utrotas från hela universums system och aldrig mer ha tillträde till denna jord.

hur som helst... när jag med nöd och näppe öppnat fönster och fått ut kräket upptäckte jag flygödla nr 2. i min sänghimmel! det betyder att vi typ legat och skedat ända fram tills dagens ljus nådde in till oss och ödlan återigen fick liv ochbara tanken ger mig rysningar. fy fan för alla insekter, kryp och andra levande varelser. det är så att jag vill gråta.


bittert kämpar jag trots alla faror och om en vecka är jag i paris.
jag är så jäkla rädd. mitt hjärta slår dubbla slag dygnet runt och en konstant illamående har satt mig i min strupe.
det är alla franska filmers fel. jag har under min semester passat på att se filmer inspelade och med handling i paris och nu börjar jag sakta få ångra mitt filmintresse..hjälp mig? eh.

packa pappas kappsäck

inatt var aningens otäckt då vi hörde någon bonka omkring utanför huset runt tretiden.
kejls skall ekade och vi tre ynglingar blev alla livrädda och samlade ihop alla basebollträn och yxor vi kunde hitta samtidigt som vi nervöst haspade samtliga fönster.
folk traskar upp på våran tomt titt som tätt vid behov och plockar åt sig diverse ägodelar. mopeden, cyklar, kläder osv är saker som vi blivit av med och någon skummis valde att kika förbi just när päronen är borta.

jag för tankarna till anton. kul att man ska behöva vara rädd för honom i sitt eget hem.
aja, nu åker jag iaf härifrån för denna gång och lämnar nattsmygare ute i mörkret.

rostiga cykelturer och snabbstäd

återigen har jag börjat vänja mig vid landslivet jag inte varit van vid på några år.
vatten till hästarna, promenera hunden, elda i pannan, dra ur sladdarna till elektriciteten när åskan kommer osv.

igår for mina föräldrar till frankrike så jag och simon leker gårdsägare i en dryg vecka.
upptäckte att äggen var slut och vad gör man då?
vi gick till grannens höna och bad henne värpa några ägg. när äggen var producerade gick vi vidare till kossan rosa och klämde ut en skvätt mjälk och voila så var pannkakssmeten fixad.

nej. riktigt så illa är det inte.
istället sadlade vi cyklarna med mer än en punka och tog oss sakta men säkert ner till det lokala samhället som till och med har systembolag. jag handlade vin åt simon, aningens olaglig som jag är och sen vidare till ica där vi handlade ägg och vatten. (vattnet i vår brunn är brunt och säkerligen förgiftat av någon gammal död grävlig, så vi dricker bara mineralvatten här i denna familj. lantlyx kallas det!)

nej. det är mysigt. jag tycker om landet och de olikheter landsbygden har att erbjuda jämfört med staden.
här måste alla nödvändigheter vara köpta innan sex. på mitt normala bostadsställe kan jag köpa engångsgrillar dygnet runt. vad gör man då ifall man får lust för en shoppingspree mitt i natten? lider är svaret och hoppas på att dygnet ska gå snabbt som attans så att affarerna ska öppna klockan 09.00 igen.
jag blir frustrerad över tomheten samtidigt som landet har lugnet som inte finns någon annanstans än på just landet. jag älskar lugn och ro, trots att jag till mesta dels vill befinna mig bland tutande bilar och rullande människor.

ikväll efter att ha röjt upp i huset (vi panikstädar, simons flickvän kommer hit) ska vi tillsammans se la vie en rose och jag ska bara njuta av min sista dag innan jag återigen blir stadschick!