sommartid

jaha, då var vi återigen där och det har dessutom gått en vecka sedan jag sist uppdaterade er läsare. jag förväxlar dagar och veckor och kan faktiskt inte återberätta vad som hänt, annat än att även amy lämnat oss för thailand.
samtidigt som tiden står still så rusar allting omkring mig förbi i faslig takt och det är redan april på tisdag. tre månader har jag varit här och snart måste jag bestämma var hösten ska leda mig. jag har ingen som helst aning om vad jag vill göra.
stanna här? följa med de andra till bergen? börja skolan? det känns lockande att fortsätta mitt liv här i höst, men ensam på pedersgata med en blottare i knät är väl ingenting jag gärna utsätter mig för. beslutsångesten skedar mig om nätterna, dang.

idag blev föresten jag och lovis intervjuade av stavanger aftenblad ang. blottaren och stadens polisväsen, som är passivare än någonsin. de skickade som sagt aldrig någon bil förra lördagen och en timme efter mitt samtal till dem blev en 19-årig flicka våldtagen just på platsen jag tipsat om. polisen har dessutom bett allison ta kort på honom med sin mobilkamera, ifall hon träffar honom igen, och det är väl ett tydligt tecken på hur mycket de själva arbetar för att haffa denna man.

aja, hela denna härva upprör mig något enormt, men imorgon kommer iaf ett uppslag i tidningen och förhoppningsvis får det åtminstonde en eller två att rynka på ögonbrynet och försöka engagera sig i saken. nu ska jag hoppa in i duschen och ladda inför nästa vecka som bjuder på så mycket arbete att jag nog kommer kollapsa. jag förbereder inför morgongrötkoket med att plocka fram alla ingridiender och sedan önskar jag mig själv en god natt, hej då!

nu händer det grejer

för andra gången denna vecka så snöar det i stavanger. vita stora flingor saxar omkring i luften utanför och allt känns, av någon anledning, som i en romantisk vintersaga. har spenderat en dryg timme med regina spektor och vi har tillsammans stirrat ut genom fönstret och rensat våra hjärnor.
ska om en stund klä på mig varma och vinteranpassade kläder och ta en promenad längst havet. om man kikar riktigt långt och länge ser man hela vägen till new york och norge kan verkligen det där med att förmedla frihetskänslan.

inatt när jag knatade hem genom kylan passade jag på att ringa polisen för att varna om att blottaren förmodligen är ute och husar på pedersgata mitt i natten. jag deklarerade att jag varken var rädd eller hade sett honom, men tipsade dock om att de borde skicka en spaningsbil eftersom vi mött honom varje lördag vid samma tidpunkt mitt och polisens samtal ägde rum. ingen spaningsbil kom och en halvtimme efteråt fick amy se en skymt av detta bara könsorgan. vad är grejen? men blottaren, och med polisen, med allt? jag blir så upprörd!

när jag vaknar imorgonbitti är lovis hemkommen med högtalare och kniven i hjärtat. jag längtar. den fjärde låten har jag föresten slopat för nu denna söndag styr istället något helt annat!

att se en film

natten till idag gav mig bara sex timmars sömn och jag är efter en nio timmars lång arbetsdag så trött att jag vill kräkas. har ofrivilligt gått och nynnat på "oh solemiiio, jag går på bioo" hela eftermiddagen och jag kan verkligen inte få ut frasen ur mitt huvud. nu lyssnar jag på peaches och står och velar mellan alternativen sömn och "upp till kamp".
för er som inte redan vet det så är "upp till kamp" en svensk dramaserie på fyra delar som utspelar sig under 60-talet i göteborg.
jag rekommenderar den starkt men nu till nåt annat, hej!

-

åh nu har jag både sovit och sett klart. jag mår fortfarande illa och känner mig lite blödig fast snart kommer ida hit och då ska jag försöka muta illamåendet och den lilla sorgeklumpen i halsen med lite kall öl.

så kom trean

när man spikar in den helt

natten bjöd på tolv timmars efterlängtad sömn. min säng är så sönderfjädrad att det knappast är särskilt skönt att sova i den, men utvilad är jag iaf. nu sitter jag och repeatlyssnar på veckans låtar men tänkte nog vänta tills imorgon innan nummer fyra ska få komma upp här. (följer någon ens mitt veckouppdrag med spänning, eh)

pratade med linda och pernilla imorse och de ska boka om deras thailandstripp så att de kommer till hässleholm samtidigt som vi, i slutet av maj. när jag är på jobb så tänker jag inte på tomrummet de lämnat, fast dagar som dessa, då alla är lediga så märks det uppenbart vad som saknas, och det är dem. oj, det där blev en knasig mening med många kommatecken fast så får det vara.

jag är på bra humör trots att det snöar ute och vetskapen om att nate har dött av en hjärntumör. jag lever som bekant efter konceptet "prata om allt så blir det bättre" (ok, aningens lättare att komma över) och jag tänkte ta en snackis om nate med mig själv och sen, sen kan jag få komma över det faktum att min kärlek, i världens bästa serie, inte lever längre (annat än i säsong 1-4)
hej freak, hejdå blogg!

nummer två

mittersta onsdagen i april alltså. gårdagens ångest har börjat släppa, nu är påskölen inhandlad, tvättmaskinen full och jag har fått tobak från min pappa. solen skiner utanför (som typ alltid nuförtiden) och jag ska slappa de två resterande lediga timmar jag har idag. lovis är hemma i sverige, jag har rummet för mig själv men föredrar definitivt hennes sällskap istället för datorn som enda tillgängliga vän. hittade föresten en banan som jag lagt i en väska för typ tre år sedan. den liknade ingen banan jag tidigare sett och därför har jag nu städat ut alla mina väskor för att slippa hitta andra obehagligheter där i under kommande år.

avslutar dagens lilla post med låt nummer två i mitt veckouppdrag. videon har nog ingenting med låten att göra men jag fortsätter den spanska hypen och langar nu denna pärla:

och när allting tar slut

jag har precis sett det sista avsnitten från six feet unders första säsong.
tänkte gå och hugga säsong två någonstans men kom på att jag nog inte borde utsätta mig för den smärtan som resterande säsonger kommer att erbjuda.

samtidigt som jag inte vill något annat än att få spendera 49 timmar ihop med familjen fisher mfl. så vet jag att kommande säsonger kommer utsätta mig för så mycket sorg och lidande att jag nästan borde avböja.
dagen då jag har sett avsnitt 63/63 så kommer jag nog inte vilja leva mer, och är det värt denna risk? jag vet inte.

den nya trenden

just ja, jag har fyra låtar som garanterat kommer styra min vecka.
alla är plockade ur varsin genre och jag lyssnar på dem konstant. i veckouppdrag har jag att posta fyra inlägg denna vecka, vilka ska innehålla en av låtarna. jag börjar med denna guldklimp, en sleezy latinolåt som man nog inte kan tycka illa om.
lyssna och njut.

blottade dagar

i lördagsnatt tog jag följe hem med en ung kille som tydligen skulle åt samma håll som mig. vi gick och småpratade halva vägen hem och när jag tagit upp min nyckelknippa och är påväg att säga hejdå så står han och runkar! denna kille var alltså blottaren jag tidigare nämnt! förvånat frågar jag vad fan han håller på med och sedan klev jag in innanför min dörr. en halvtimme senare kommer loke, allison och amy hem. de deklarerade att de just träffat blottaren och alltså måste han haft en aktiv lördagnatt.

det lustiga är att denna kille ser helt normal ut, han är i 23 års åldern och har inget motbjudande ansikte. varför vill han vara blottaren? nästa gång vi träffar honom ska vi hiva fram ett rep och binda honom tills polisen kommer och haffar denna efterlysta man. jag ska rädda världen och alla oskyldiga småflickor från denna man, allt tackvare ett rep och mitt väldiga mod.


how ever, igår hade vi sedvanlig söndagsmiddag för att avsluta kvällen med, de hittills mest spännande, six feet under-avsnitten! jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag älskar den här serien. även fast jag sett i princip alla avsnitt minst en gång tidigare så är det lika spännande varje gång och nate är killen hela dagen, hela kvällen, hela veckan, hela livet. om jag fick gifta mig med nate så skulle jag aldrig få ett problem som inte går att lösa. jag älskar nate.

nu nåt annat, men vi snakkes!

uppmaningen!

ok, ingen kommenterar och alla som någonsin läser detta uppmanas nu att göra det! jag är lite halvfull efter en hektiskt vecka och nu ska jag ut på "byn" och haffa han med barn och flickvän. ikväll blir det vi.

om man kanske skulle göra nåt kul?

mitt i pausen

igår trodde jag mig ha en bra dag men denna toppar nog ändå.
även fast jag bara sovit sex timmar inatt och arbetade fjorton och en halv timme igår så är jag på strålande humör. det är sjukligt fint väder ute och livet känns så lekande lätt. jag är hemma på paus och när jag slutat vid två tänkte jag ta en timme ute i den varma solen innan jag förmodligen hoppar på arbetspass två för dagen. det enda jag kan klaga på är mitt sår som gör sjukligt ont. jag kommer emot det hela tiden och det blöder konstant (?). jaja.

nästa vecka har jag tre betalda dagar i ledighetens tecken. vad ska jag underhålla mig med? lovis åker hem och jag blir själv i en dryg vecka. kom och hälsa på!?
på torsdag har iofs michelle påskfest vilket blir kul, men påsk, vad är egentligen det? ägg? jesus?

jag har minnen av påsken från när jag är liten.. hos mamma fick vi olika ledtrådar som ledde oss till ställen där nya ledtrådar fanns. när hela proceduren nått sitt slut satt vi tre ungar (jag och mina två syskon med namn på s) och glassade varsit påskägg. hos pappa fick vi antingen fisk, fågel eller mittemellan som nyckelord och efter två timmars letande avslöjades det att äggen låg i fågelholken tre meter upp i ett träd (ok jag var väl typ tretton då). nu finns påsken knappt i åtanke och egentligen borde jag sysselsätta mig med lite äggmålning ikväll för att hedra mig själv som blivit stor och ansvarsfull.

slamsor

okej, här försökte jag nyss vara duktig och laga riktig mat att ta med i morgondagens lunchlåda och då råkade jag skära upp ett djupt sår i handen på det lånade rivjärnet. varför händer det mig? först ville jag gråta för att det var så synd om mig och sedan ville jag gråta för att det gjorde så ont. nu vill jag gråta för att det både gör ont och för att jag inte har någon lust att laga mat längre. det är verkligen synd om mig.

äntligen dags

igår inträffade något sjukt i vårat hem. jag hade lagat en spenatpaj som stod och frodades i ugnen när hela ugnen plötsligt sprängdes!
det är verkligen inget lurendrejeri jag försöker dra till med utan ugnen ba: poff!
ingen kan förklara vad som hände men nu har vi glas överallt och ett skelett av en ugn kvar. hyresvärd rolf var här idag och klagade på diverse fel han tycker vi sysslar med och ifrågasatte explosionen. då jag förklarade att det bara sa poff kollade han skeptiskt på mig och jag tror att jag nog inte är roffes favorit iaf. inte mycket att göra över den saken och han får faktiskt skylla sig själv över att han hyr ut ett fallfärdigt och lättantändligt ruckel som han nu tvingas rusta upp.

till nåt annat.. idag har jag klarat ännu en dag som ansvarig för the bread. vilket slit. jag hade verkligen ingen aning om hur mycket ansvar denna position innebär, fast jag antar att jag vänjer mig och det är faktiskt sjukt mycket roligare att få bossa runt över folk istället för tvärtom. nu väntar mig tolv timmar imorgon, fjorton torsdag, tretton fredag och åtta lördag men det kopplar jag bort och tänkte nu istället njuta av det bästa jag vet i en timme.

då man kan så mycket mer

okej, så har man kommit hem från första dagen som brödansvarig.
tiden har flygit iväg och jag vet verkligen inte vad jag ska sysselsätta mig med då jag är ledig resten av eftermiddagen. varför får jag inte jobba tretton timmar idag när jag verkligen är upp för det? jag skulle utan problem palla att arbeta tills tio ikväll, men ne det får jag inte. synd för mig.

inhandlade dock crybaby igår, man kanske skulle se den? eller gå på bio? eller låna en ny bok på bibblan? fast nej, jag vill bara jobba. jag kanske skulle skaffa ett till jobb? vad som helst för jag vill verkligen inte sitta och slösa tid framför en jävla dator. ge mig jobb!

bjöd bjudit bjuden

jag har verkligen ingenting att klaga på just nu för mitt liv är förtillfället så extremt bra..
igår bjöd vi in åtta främlingar på förfest i vårat minirum och efter det traskade jag och lovis till folken där vi spelade ett roligt fotbollsspel. när festen där var död så bjöd istället checkpoint charlie upp till dans. checkpoint går att beskriva med ett ord och ordet blir ohämmat. samtidigt som jag hatar stället så kan jag också ha så roligt där, vilket jag hade igår. de de svenska vännerna jag lärde känna förra veckan var där och de hade köpt ett munspel till mig. jag blev så extremt glad och har nu i uppdrag att lära mig spela fina munspelsdängor. det låg tom. i ett riktigt munspelsetui så jag ser det som ett måste. sedan var han jag föll för (från muren nivet) där och jag är nog endå lite förälskad i honom även fast han har flickvän och väntade barn en liten stund.

hur som helst, nu ska jag gå och lägga mig för imorgon börjar jag mitt arbete klockan sju. ha det bra så hörs vi!

när sakerna växer

hejsan bloggen och ni andra!
jag sitter hemma i vårat relativt nya rum och lyssnar på band of horses och önskar sol och varma vindar. malin har just varit här uppe och vi har ätit en gemensam frukost. vårat rum har blivit riktigt gosigt och jag tänkte njuta av min halva lediga dag genom att bara ta det lungt och fortsätta mitt sommarönskande.

i förrgår blev jag erbjuden löneförhöjning och en aningens högre tjänst. jag tackade ja och påbörjar min brödutnildning på måndag. jag ska bli brödansvarig. kanske ingenting jag direkt strävat efter, men det ser iaf inte dåligt ut på mitt framtida cv och att jag dessutom får några kronor mer i timmen är iaf ett plus.

tänkte att jag hade tusen saker att berätta om eftersom jag inte uppdaterat denna pärla på några dagar, men nej. jag jobbar, betalar räkningar, sover och äter. har varken tid för speciellt mycket dator eller speciellt mycket yatzy. imorgon är det internationella kvinnodagen och vi ska på seminarium på tou scene innan bof spelar här. i övrigt så har jag semester i maj och då tänkte jag packa väskan och tåga till hässleholm där siesta hålls. vi ska bo hemma hos malin och på söndagen sker återföreningen med linda och pernilla. då är det sommar.

-

måste tillägga att ready for the floor med hot chip just nu är det bästa som finns.

att bli lämnad

okej, igår morse åkte linda och pernilla.
det är så extremt tomt här i lägenheten och jag saknar dem så galet mycket.
endast en gång tidigare har jag varit med om att bli lämnad av någon jag verkligen tycker om och oftast är det jag som packat väskan och givit mig av. detta är mycket svårare än att själv glida vidare. jag menar, nu vet jag att jag kommer sitta här i stavanger på mina tre (snart fyra jobb) och slita ut mig själv medans de glassar i thailand på en beach eller köper rymddräkter i tokyo. vad har man att se fram emot? okej, pengar. och att vi faktiskt kommer ses i sommar igen. och alla kläder jag kan köpa. och alla människor jag jobbar med. och new york.

samtidigt som sorgen är stor så kan jag faktiskt inte låta bli att njuta av mitt liv förtillfället. eget rum, egen säng, jobb. jag älskar att jobba. det kanske låter lite galet, men var dag kommer jag hem, trött som ett djur, men tillfredställd på ett sätt jag inte riktigt kunnat uppleva tidigare. jag vill faktiskt ge mig själv en eloge för att jag faktiskt trivs så bra som jag gör och klarar av att jobba så mycket som jag gör. visst saknar jag min frihet och allt jag tidigare gjort som deltidsarbetslös, men detta är bra!

vet inte om jag har sagt emot mig själv i detta inlägg (jämför med tidigare poster) men isåfall får det vara så. jag är en aningens splittrad människa, men det är ok och idag började jag veckan med elva timmars arbete, två nya koftor och en pastasallad.

den stora flytten

jag har lyckats fånga en ny ovana..
var gång jag ska dricka en kopp te, lyssna på en låt, ta en cigarett osv. säger jag: bara för att jag älskar te, bara för att denna låt är så bra, bara för att jag är värd en cigarett osv osv, högt för mig själv. varför gör jag det? folk har nu kommenterat detta för mig flertalet gånger, men jag kan verkligen inte sluta. märkligt.

tvillingparet som jag för några dagar sedan konstaterade vara tvillingar är nog allt förutom just tvillingar. de är verkligen två helt olika människor med olika hårfärger och olika kroppslängder och då kan man börja undra varför jag fick för mig att de var födda samma dag, samma år och av samma kvinna. märkligt.

nu ska jag styra upp mig själv inför kvällen. vi har avskedsfest hemma och jag ska ha på mig mina fina kläder jag lyckades panikshoppa igår. imorgon bor jag i ett nytt rum med loke samtidigt som linda och pillan sitter på tåget hem till hässleholm. bra på rummet, synd på dem. aja.