låt syrenerna blomma och sirenerna ringa

då tiden inte räcker till

god eftermiddag bloggen! jag sitter och tuggar på ett ägg och tänker att "hur ska jag hinna med allt jag måste hinna med?". jag ska posta brev och växla pengar, vaccinera mig, jobba, flytta mina saker hem till sofia, skriva ansökan, skriva referensbrev, skriva artikel till jelly, fixa försäkring, laga min dator, mecka med csn, mecka med concordia och samtidigt försöka leva. jag har prick tio dagar på mig för sedan är jag i afrika och där hade jag tänkt att enbart skriva och läsa fiktion, leva, njuta av livet.

igår när jag traskade hem till siri så hörde jag mig själv utbrista "UUUÄÄHH" vilket fick mig att tänka "man vet att man lever när ångesten självmant hittar vägar att uttrycka sig genom". jag har ångest ja, tidsångest. min lista över saker jag måste göra tycks bara växa sig större och jag drar som vanligt en sista minuten. när ska en lära sig? när ska jag lära mig?

nåja, det är inte bara stress som barrikerar min vardag. pratade med snövit tidigare idag och hon vill ha mig att regissera en tv-serie som kommer handla om ett gäng konststuderande kvinnor och hur dem hittar vägen till sig själva. ingenting är spikat ännu men jag hoppas på att kamma hem detta.

nu är ägget uppätet och jag ska sticka iväg och hitta en gosigt café att arbeta på. när dagen är slut hoppas jag hitta mig själv lite mer problemfri.

vissa dagar är bättre än dåliga dagar

hej bloggen! det är fredagskväll och jag sitter hemma med min gitarr och plitar på en låt som jag skrivit. den handlar om dagen då jag och sälen såg slowdive. det var en av mina bästa dagar i montreal kan jag tala om. har varit och vaccinerat mig mot gula febern och hepatit b eftersom jag ju åker till afrika om mindre än två veckor och brian jonestown massacre har spelat filmmusik i mina öron hela dagen. började skriva på ett manus och kanske krystar jag ut en film om något år tack vare bjm. den som lever får se. kvällen är fortsatt ung och om en stund ska jag traska bort till en bokbod och se en utställning. här kommer dagens inspirationskälla, poff!

blommor

ett slag för kärleken

hej bloggen! idag firar alltså stora delar av världen den vidunderliga kärleken och allt runt omkring. alla hjärtans dag står åter på tapeten, med rosor och hjärtan i gelé, och detta för att en viss herr (sankt) valentin valde att halshuggas framför att ge upp sin sanna kärlek; den kristna tron. denna gärning fick honom alltså att bli helgonförklarad. vem hade inte velat bli helgonförklarad för att ha stått upp för lite sweet love? vem hade inte låtit sig halshuggas för hen som hjärtat bultar som hårdast för? jo det ni, det är då verkligen inte alla. herr sankt valentin var verkligen en hjälte av sitt slag, en hjälte för kärlek!

idag sken våren utanför sofias fönster då jag steg upp, efter en natt på hennes soffa. fåglarna sjöng beatles-låtar och mitt liv kändes som en film där jag satt och rökte cigg på balkongen efter att jag lyckats knycka en kopp nybryggt kaffe. jag tänkte "livet!" och log innan jag traskade iväg till jobbet.

jag har käkat fajitas till middag och fått en allergisk reaktion av mitt nya balsam. nu är jag rödflammig och mätt och tänkte ut och bli full tillsammans med soffan. låtar om kärlek finns det många men jag tänkte bara bjuda på en och den har ni här:

på samma sida av havet.

jag lyssnar på angel olsen och röker cigaretter. det är natt och idag postade jag mitt brev.
tänker på hösten och hur jag hoppas jag kommer spendera den med han jag håller kär. förmodligen inte eftersom jag har drömmar om paris och han sitter borta på andra sidan atlanten med ett behov att vara där just nu. det gör mig lite ledsen men samtidigt så tror jag att ifall det är menat att vara så ses han och jag på samma sida av havet en dag.

såg en bild på en "grisapa" idag och är rädd för att drömma mardrömmar då sömnen väl fått falla över mina ögonlock. cocteau twins blev förresten aldrig bokade till årets PS men det är okej och i min fantasi ska jag fortsätta hoppas. var hade vi varit utan fantasin förresten? det är nog den och musiken som är min räddning då vintern känns för lång och dem jag helst av allt hade velat umgås med är för långt bort.

måndagstristessen som inte är så tråkig

det är återigen måndag och just denna dag fick jag besök av siri som visade mig hur man bäst går som en dinosaurie. vi lyssnade på yes sir, i can boogie och livet kändes ganska lätt en stund. 

om en dryg timme ska jag gå till jobbet för att läsa på om sustainability och hur vi kan jobba för en mer miljövänlig vardag på arbetsplatsen. jag har blivit miljöansvarig (?) och detta är någonting jag faktiskt tar på fullaste allvar. har fått en dille på spiritualized och det är även vad jag lyssnar på i skrivande stund. bergen är som en bubbla men om tre och en halv vecka sticker jag hål på den genom att fara härifrån. hejdå!

då månaderna gått

det är fredag och jag sitter i min säng och skriver brev till sälen samtidigt som jag dricker kaffe och lyssnar på spiritualized och försöker förstå var framtiden är. framtiden, den är så abstrakt. även fast jag vill kunna planera mitt liv i minsta detalj vissa dagar så vet jag att någon har planer för mig som står långt bortom min kontroll och istället för att oja mig över att allt är så oklart så tror jag det viktigaste är att leva här och nu istället för i det som var då eller det som kommer bli då.

när är ens framtiden? imorgon? om en vecka? om ett år? i nästa liv? jag vet inte. jag vill kanske inte ens veta.

har spelat gitarr halva morgonen och nu värker det i mina fingrar. inte för att skryta men, jag har faktiskt blivit ganska så duktig. nu spelar jag liksom inte the rose längre utan kan riffa till det på riktigt. (inte för att jag någonsin har spelat the rose, men ja, ni hajjar?). jag och klara ska starta ett hårt mjukpops-band och det ser inte bättre ut än att jag kommer få användning för alla mina trevliga slagverk jag köpte i brazilien. jag drömde att pappa dog i en bilolycka i natt och vaknade i tron om att han precis gått bort tills jag insåg att han varit död i fem månader och inte bara ett knappt dygn. fem månader är nästan ett halvt år.

nattmusik för den vakne

vinterpromenad som får dig glad

det är måndagskväll och jag tänkte strax bege mig ut i halkan och hem till sofia. jag har inte sett en levande själ sedan i lördags då klara och amanda sa farväl efter vår filmkväll och just nu längtar jag efter att få prata med annat än mina väggar. igår låg jag vaken hela natten och lyssnade på snowbird och tänkte på livet och kärleken och sommaren och sorgliga saker. jag saknar montreal så himla mycket av och till men samtidigt tror jag inte att jag vill bo där mer. hur gör man när man är kär i någon som bor på andra sidan jorden då man själv inte vill bo där? det tänkte jag klura ut i afrika.

mirjam har förresten bokat biljett till tanzania hon med och nu blir vi alltså ett helt kompani som kommer arbeta med skriverier/läsande där nere. samtidigt som jag ibland får dåligt samvete över att jag, som priviligerad västerlänning, har så många möjligheter så måste jag ändå få flika in att jag faktiskt anser mig vara värd att få åka iväg för att ägna mig åt konsten i dryga fem veckor. jag har påbörjat en nedräkning och idag är det alltså trettioen dagar tills jag åker.

här är en sång som jag tycker är fin. den får mig att tänka på sälen.

imorgons alla fester