plotsligt hander det

sa som jag langtat och hoppats och onskat och trott. antligen.
antligen sammanstralar spice girls och de ska upptrada live har i london den femtonde december!!
jag maste ha en biljett. spice girls ar det enda bandet jag kan komma pa att jag verkligt verkligt garna vill se.

JAG SKULLE DO UTAN BILJETT!
visserligen ar jag inte riktigt for reunions.
bandmedlemmarna har oftast lyckats dra pa sig alderdom och trakiga, farglosa klader..

men jag tror pa spicarna! varldens, da, coolaste och snyggaste band.
inte kan de ha gatt ner sig sa mycket?
aningens lokiga har de blivit. emma med sina matlagningsprogram och vickan, som enligt pressen har enorma kladmatchningsproblem. annat var det forr.
men jag hejjar och hoppas och onskar och tror att det har kommer bli grymt bra och att jag inte kommer bli besviken.

ah, maste foresten tillagga annu en jobbig sak med hela presentgrejen. att vara med nar personen man inte kanner sa val oppnar paketet. forvantningarna ar sa stora och paketoppnaren ba sliter upp pappret och upptacker: en bok.

ovissheten och presentval

jag tassar nervost omkring, som om jag var radd for att trampa pa glas.
visserligen ar jag radd for att trampa pa glas, men det ar inte darfor jag tassar.
svaret drojer.
jag hatar att vanta, jag hatar att inte veta.
jag ar trott pa att vanta och jag orkar inte vanta.

idag har jag inhandlat presenter till elise. fasiken vad svart det sa vara med presenter till folk man maste kopa till, men som man egentligen inte har en vidare relation med.

forst maste man valja ett snyggt kort.
redan vid kortet borjade jag fa hjartflimmer. varfor finns det en miljon olika grattiskort?
livet skulle vara mindre fyllt av stress om det bara fanns ett endaste att valja pa. men nej, en miljon olika till olika priser. man vill ju inte kopa det billigaste, for det ar oftast fulast ocksa. samtidigt som det kanns aningens saftigt att kopa ett ynka kort for 40 spann.

nar kortvalsproceduren ar over ar det presenten och presenten ar det varsta.

jag klev omkring i olika affarer och forsokte klura ut vad en 28 arig nanny kan vilja ha.
det blev en musikgrejsamojstidningsdvdspecialblahoj och sen kopte jag en bok som jag tyckte verkade rolig. nar jag betalat och andats ut over att present och kortvalen var over kom jag pa att elise inte laser bocker.
en gang berattade hon att hon bara somnar varje gang hon forsoker. aja. den verkar iaf bra. om hon nu inte vill lasa den kan hon ju roa sig med att lasa baksidan och sen kasta den i nat morkt horn. jag har iaf hitat mina presenter.

nu till the wrapping part.
hitta ett snyggt jakla presentpapper ar faktiskt inte heller det lattaste.
nar man tillslut hittat ett fint, utan for manga prinsessor pa, sa ska man sla in presenterna ocksa.
jag ska hedanefter anlita en present, kort och pappers inhandlare som far skota detta heltidsjobb.

att hantera rastloshet

jag ar sa extremt rastlos.
klockan ar nu ett pa natten, engelsk tid. egentligen borde jag sova, men min hjarna ar for uppstyrd och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.
darfor bloggar jag.
har fatt ytterligare svar fran familjen i frankrike. de ar fortsatt intresserade och imorgon far jag formodligen svar pa ifall jobbet ar mitt eller ej. chanserna ser goda ut.

ibland kan jag alska min spontanitet. som nu tillexempel.
forhoppningsvis forverkligar jag en livsdrom innan julis slut.
samtidigt som jag ibland ocksa gor saker utan att riktigt tanka igenom dem.
typ hela "sumpa taka grejen".
det ar over and off, (har myntas nya uttryck) och jag vet inte riktigt hur jag ska tanka eller tycka om saken.
jag ar inte kar i han och jag intalar mig sjalv att jag gjort ratt, men ja, jag vet faktiskt inte.

hela grejen med livet ar ganska klurigt, da man i princip aldrig kan veta ifall beslutet man tagit var det ratta.
jag hoppas iallafall pa att jag ar en "rattbeslutare" livet ut.

idag kopte jag foresten tva kortlekar och fem sma block och fem sma tarningar och jag ska ta mig ett parti yatzy i min ensamhet innan jag ska forsoka sova.
imorgon blir det ett varv runt parken igen och jag vatar pa positiva svar.

guten nacht. eller bon nuit, som man sager pa franska!

cigaretthallare och sant

frankrikejobbet nappade, dock ar ingenting bestamt annu. jag fick svar fran arbetsgivaren idag. hon berattade mer ingaende om arbetsuppgifter och varaktighet och andra viktiga saker.
hon ar intresserad av att anstalla mig och allt jag ska gora ar att skicka referenser, sedan far vi se.
aaaah frankrike.
i augusti kanske min franska drom blir sann.

pratade med krisse igar ocksa. om paris till hosten. vi bada ar taggade. varfor egenligen stanna kvar i london nar behovet av att se nagot nytt ar storre an behovet av att bo kvar har.
nu galler det bara att styra upp och dona och ordna och fixa, sen sa! maste dock saga att jag ar aningens for feg for att sticka till paris sjalv.
dels for att jag inte kan spraket och dels for att eeh, jag har blivit feg! plus att jag inte orkar lagga pa min charm och helt ga igenom "lara-kanna-vanner stadiet" igen.

om kristin aker med ar jag trygg, sansad och glad. vi ska anvanda vara cigaretthallare och 60-tals dressarna ska pa, sedan ska vi forfora fransman med varan knackiga franska. jag ser fram emot!
jag ser ocksa fram emot att bli en riktigt hejjare pa franska. quelipluei jeinese dorang shshs fo jf! det klingar fint. hehe

jag ger vad jag har

jag har borjat lyssna pa lisa ekdahl.
det hela borjade pa appletree och jag var till en borjan lite skeptiskt.
nu ar jag hooked!
lisa ekdahl ar underbar. varfor har jag tidigare tvekat? formodligen i ovetskapen om hur bra hon faktiskt ar. tack sara! och appletree och formodligen tristessen och behovet av att ty sig till nagonting.

och sen har taka borjat hora av sig igen. jag orkar inte.
jag sager att jag nu inte vill prata och han svarar med att han alskar mig.
det kanske varit lattare om han nu hade varit dod, som vi ett tag trodde.
det ar nastan sa att jag maste skratta lite at att vi trodde det.
jag skrattar och skrattar.

nu blev situationen hur som helst jobbig igen och jag ar for stolt for att andra uppfattning.
hursomhelst, jag vill inte vara alskad av nagon jag kant i lite drygt en manad.
jag sager nej och ska traffa killen med lang tunga istallet.
det ar ocksa lite creepy, men vafan.
egentligen ar jag inte superexhited till det heller, men det ar lattare att bara traffa traffa nagon an att spendera tid pa att forklara varfor man inte vill.

sedan sokte jag ett tre veckors jobb i frankrike i sommar. jag hoppas pa napp.
vem gor foresten inte det?
napp, det ar jag vill ha.
oj det lat sleezy som att jag var en bebis som ville ha en napp.
nej jag vill ha "fiskelycka".

och det ar sommar nu ocksa och jag ar hemma i sverige om en manad. ja!!

parkpromenad och for mycket somn

jag sover for mycket. jag ar alltid trott. jag vaknar inte av min vackarklocka.
nagonting ar fel. jag har somnsjukan. kan man ha det?
igar kande jag for en valbehovlig middagssomn. det slutade med att jag sov atta timmar.
imorse tankte jag samma sak och vips, sa var fem timmar av denna dag borta.
jag sover for mycket. maste sluta med den ovanan.

idag satte jag pa mig shortsen och gled ett varv genom parken.
solens stralar far en motiverad till att gora nagot stort i livet.
jag lyssnar pa france gall och drommer om frankrike.
franska. det ar stort. jag maste lara mig franska.
taka kastade lappen med numret till min personliga larare. kanske han blev svartsjuk.
har inte sett taka sen innan tvattstugegrejen. han ringer titt som tatt men jag vet inte om jag vill se han.
det kanns bara onodigt att odsla min dyrbara fritid pa nagon jag anda inte ar intresserad av pa manga plan.

hursomhelst, i parken var jag.
jag vill bara kyla olen, ta pa mig solbrillorna, leta fram bandaren och ga ut.
ut.
ut.
ut.

a snart aker jag hem. da ska jag vara ute jamt.

eric forman

halla, nar ska jag fa gifta mig med denna kille?

ogoninflammation och tarkanaler

jag har dragit pa mig en ruggig ogoninflammation. mina ogon svider och sticks och ar ihopklibbade varje morgon nar jag vaknar.
vad har jag gjort for att fortjana detta?
googlade och fick svaret jag behovde: jag kommer inte bli blind. det ar en bakterieinfektion som gar over.
jag ar sa ofta radd for att bli blind, dov, halt, tandlos, brannskadad osvosv.
men nu vet jag att mina ogon iaf ar tryggade denna gang.

alexandra for hem imorse.
jag kopte oss varsin rosa sommarflakt i avskedspresent.
under varma dagar ska jag nyttja flakten och tanka att det ar alexandras gladje som sveper forbi. eh.
avskedet igarkvall var hart men inte forodande. vi kommer ses igen.
dock vidgades mina tarkanaler och jag kunde inte lata bli att grata nagra tunga tarar nar jag med ensamma steg traskade hem.
jag hatar avsked. avsked ar det varsta jag vet. fan for att saga hejda.

hur som helst. ryggen ar inte battre heller for den delen. men jag hanterar det bra, tack vare trevors hjalp. han bande och brakade lite i min rygg och det ar nagon muskelinflammation och jag fick nagra piller av honom och ifall smartan aterstar ska jag boka lakarbesok inom en vecka.

sommaren ar har. det luktade sverige och skolavslutning nar jag tog mig en promenad tidigare.
aldrig kommer jag glomma bjorngards skolavslutningar och nar vi sjong kalla den anglamarken i tantolunden och jag var liten, och livet problemfritt.
nu ar det annorlunda, forutom att jag markt att de flesta problem faktiskt gar att losa.

au pairandet har jag beslutat mig for att avsluta efter sommaren och nu extrajobbar jag pa appletree och har sett en fin lght vid kings cross som jag vill bo i i host.
ikvall ska jag ata tuna steak och en fruktig sallad till middag och efter det tvingar jag min kare van kristin att parkhanga med mig.
livet ar bra anda, trots infektioner och farval och jagvetifan.

och hur gor man?

jag, amanda och alex drog till white heat igar.
vi forsokte fa igang en moshpit pa dansgolvet och antalet brudar skrek och svor till oss medan vi ursaktande sa: oj forlat, vi ramlade! och sen sag vi docksota ut och ingen kunde riktigt vara arg.

idag har jag varit bakis som ett gammalt djur.
min rygg pajjar. den bryter ihop och jag fasar for att bli forlamad.
jag har sa sjukligt ont i ryggen. jag vet inte varfor, men det ar hundra knivar i den och det har varit det hela dagen.
sen langtar jag hem idag ocksa. och efter sofia och andra vanner/syskon.
och mitt tandkott varker och jag vet inte vad jag vill med hela au pair grejen.
det finns manga fordelar med att stanna hos stirlings, men pa nat satt kanns fordelarna med att bo sjalv storre.
jag kan ta hem hundra killar i veckan om jag sa vill, och det vill jag.

idag akte jag till taka.
vi skulle ses och ha myskvall och egentligen orkade jag inte, fast jag satte mig anda pa den svettiga bussen anda till hackney.
nar jag kom fram var han i tvattstugan och jag vet inte varfor, men jag blev sa himla arg over att han inte var hemma sa jag ringde och ba: nej fy fan nu aker jag hem.
han ba: men varfor? jag kommer om fem minuter!
fast jag kunde verkligen inte sta dar och vanta och jag var sa himla arg och stack och tog bussen hem.
han blev skitsur och ba: vad ar grejen? fem jakla minuter kan du val vanta..
men det kunde jag inte. jag kunde bara vara sur och arg.

nu till grejen. varfor blev jag sa himla arg? fem minuter ar ingenting. hur som helst sa borjade han skrika och tycka jag var helt dum i huvudet eftersom jag blev arg for typ varldens minsta grej. han ba: fan vad fjantig du ar, kom tillbaka! men jag ba: nej jag ar pa bussen hem.
sen blev jag bara annu argare och nu kommer vi nog aldrig ses igen for han tycker jag ar en egoistisk bitch, och det ar ju fan sant. iaf nar det kommer till min och takas relation.

jahapp. sa var det med den grejen.
jag forstorde en vanskap med nagon jag anda uppskattade att umgas med pga att jag fick vanta fem minuter. ar jag dum i huvudet?

tuggummiklet och semester

jag trampade pa ett tuggummi i parken idag.
det kletade sig fast under min sko och vagrar nu att ga bort.
vem fan spottar tuggummin pa marken, tankte jag.
sen kom jag pa att jag ar en san som alltid rakar spotta tuggummin pa marken.
sadar av ren reflex.
jag tanker inte. jag bara spottar.
fett ofrasht. jag ska verkligen sluta med den ovanan, for jag tror att allt man ger far man tillbaka.
jag ger tuggummin till marken, marken ger tuggummin till mina skor. usch.

har varit ute och forsokt sola bort min blandande hy.
det gar inge vidare. nu ser jag mer ut som ett rott traffiklyse. men aja, nagondag borde jag lyckas fixa den frasha solbrannan.

pratade aven med min far idag. den 24 juli aker jag hem till sverige for en veckas (?) valfortjant semester. fy fan vad jag langtar.
nar sommaren nalkas, da ska man vara i sverige och bada pa langholmen och dricka ol i vitan och umgas med nara vanner, istallet for brakiga barn.
okej, barnen ar inte sa brakiga, och jag umgas inte sa mycket med dem. men enda.
ni hajjar principen.

sen vore det asnice om sandra tog sina vaskor och flyttade till london i host.
jag ska peppa tanken och sa kommer vi vips ha henne har i borjan av september.
det basta vore om alla mina vanner flyttade hit i host. alla?

jag borjar det nya jobbet pa fredag klockan 13.00. yo

och sa ska jag beratta

jag har ingenting att skriva.
absolut ingenting.

de senaste dagarna har jag agnat mig at semester, och darfor har jag heller inte varit bloggaktiv. jag har ocksa agnat mig at att tappa bort min mobil, klaga pa durrr, parkhang, fotboll, badminton blablabla, you name it!

nu ska jag ringa bt, bestalla nytt simkort och sen ska jag sova i nagon timme till.
min sang ar ommoblerad och nytvattad och torben vilar tryggt under. ah jag langtar upp till den.
runt lunch kommer min kare van alexandra hit. vi ska betala hyra och fixa ny laddare till telefonen hon fick av random pa frog och sen ska jag kopa en kaffe pa staris. det var lange sen nu.

en sak kan jag beratta: i lordags skulle vi ut. men jag beslutade mig for att dra till japanen istallet. pavagen till bussen som skulle ta mig till hackney sa rakade jag hangla med en fransman och nu ska han lara mig franska och det ar ju inte helt skam.