sa gott som forlorad

nej, jag tanker inte acceptera att jag tillfalligt lider av varldens skrivkramp.
hur skulle varlden se ut ifall jag la ner min blogg? jag maste fortsatta postandet har, annars ar jag sa gott som forlorad!

idag ar min enda arbetsdag denna vecka.
sasmayoux flyr mot sydligare breddgrader och jag blir lamnad ensam med en syndig katt.
forkylningen jag lider av ar inne pa sin tredje vecka och jag har helt enkelt tagit till mig att jag kommer snora och nysa varje dag i resten av mitt liv. egentligen borde jag spendera denna vecka i total harmoni i ett forsok att kurera mig, men det kanns som att jag har for mycket att styra i.

som jag skrev igar ar det nagonting som distraherar mig och darfor har jag varit valdigt passiv under hela oktober manad. det kanns som om jag aterupptackt nagonting jag trodde forsvunnit och mina tankar pa livet far fram och tillbaka som marshmallowsmaskinen i amelie.

jag grubblar, vrider, skruvar och vander pa allt i mitt huvud och forsoker pussla ihop olika losningar pa fragor och problem som tycks te sig som dilemman. samtidigt som jag lever under ett lyckorus sa kanns allt otroligt jobbigt pa samma gang. de som befinner sig i samma situation forstar mig alldeles utmarkt och de liksom jag vet att detta bara ar en normal fas i livet som de flesta manniskor far chansen att uppleva.
vad ska man saga? ingenting.
jag hoppas detta ska fortstrida forevigt samtidigt som jag vill se ett slut pa detta lidande imorgon.
jag ar tvadelad och kan inte bestamma mig fast nej, nu ar det nog. ni fa som laser detta vill formodligen inte hora mer om den tillfalligt kluvna siri sa jag bryter amnet har.
ni kommer for eller senare enda hora mig prata oppet om detta problem..

hur som helst, semester var det ja!
helst vill jag gora som jorun och sticka till indien men jag nojer mig med att istallet simma omkring i alexandras mobil.
de sista dagarna har bjudit pa mycket dagdrommande och jag ska dromma mig bort mot varma sommarstrander.

paris har blivit ruggigt kallt. jag fryser konstant och dricker groteska mangder kaffe for att halla mig varm. detta resulterar i att jag gar runt och skakar av koffeinoverskott fast vad gor man inte for att slippa stela leder?

tankar och funderingar

i normala fall bildar min hjarna automatiskt meningar i huvudet varje gang jag loggar in pa blogger.
visioner brukar allt som oftast pa nagot satt uppenbara sig och jag ser handlingen vara nedskriven langt innan jag paborjat mitt inlagg.

nufortiden star det still.
min hjarna ar lika dod som en sonderslagen mygga.
samma sak hander nar vi gar ut pa krogen. jag brukar vara partyprisse nr 1 och svanger garna runt med fossingarna pa dansgolvet. de tre senaste gangerna jag varit pa klubb har jag vant eller velat vanda safort jag kommit innanfor dorren.
nagonting distraherar mig och jag kan inte gora nagonting ratt nufortiden.

jag vill kunna uppdatera min blogg och skriva om intressanta/ointressanta saker fast nej, det star still.
jag maste sluta har for jag kommer inte langre an hit.

en stillastaende tid

min blogg har den senaste tiden forblivit ouppdaterad.
antingen beror det pa att jag inte har den tillgang till internet som jag skulle behova eller sa ar jag bade oinspirerad och omotiverad till att skriva har. jag tror det senare alternativet vinner. facebook, mitt livs karlek, tar all min internettid och ar det inte tetris sa ar det zombies eller compare people som lockar.

samtidigt som jag tycker att facebook ar det mest spannande som hant i mitt liv den senaste tiden sa kan jag inte lata bli att skrammas en aningens.
ett beroende har vaxt fram och jag kan inte lata bli att logga in aven fast jag vet att ingen har skrivit till mig, eller ens skickat en poke!

de enda manniskor jag pratar med "in real life" ar familjen jag arbetar for, mannen i boulangeriet och alexandra de ganger jag lyckats overtala henne att besoka mig i min kaotiska lya. telefonen existerar knappt langre.
aja, jag later mig hallas till det storsta karleksruset runnit av mig, sedan ska jag bli en normal manniska som man kan fora normala samtal med igen!


nog om det..
mitt intresse for att studera vaxer sig bara storre och storre.
jag vill lara mig saker och utvecklas som manniska. jag vill kunna diskutera amnen som tillhor den rena allmanbildningen och jag vill vara bra pa tp for att jag kan mycket om manga olika saker.

den senaste tiden har jag gatt runt med en tanke i huvudet om att jag ar varldens mest obildade manniska.
ok, de obligatoriska skolaren var ingen match, men vad minns jag egentligen fran den tiden? ingenting! jag kommer inte ens ihag vad ordklasser ar. hur ska jag kunna bli journalist/skribent/forfattare utan grundlaggande kunskaper inom det svenska spraket?

jag vill plugga, vara smart ochdessutom kanna mig smart. ge mig en skola och ge mig kunskap for nu tankte jag bli nya einstein (?)!

sant som inte gar bort

en dag kommer paris bara vara hundbajs.
overallt ligger sma avlagda hundhogar och av nagon anledning valjer detta skit att inte bryta ner sig sjalv. varfor kan man undra?
ett fatal hundagare plockar upp sina hundars avdankor, men bara ett fatal. de resterande en miljon mattar eller hussar later bajset ligga dar och frodas och gatorna svammar snart over.

ansalange har jag lyckats unvika att trampa i en bajs.
alexandra lyckades trampa i tva bajs samma dag.
jag vill kalla mig lyckligt lottat.

idag kom aven kameran jag nu tranat och langtar efter.
den ar sa fin och vi kommer leva ett langt, lyckligt liv ihop.
i och med det kommer jag borja posta bilder pa mig och mina upptag i denna blogg. kanske ni nagongang far se en hundbajs pa nat kort ocksa.

i ovrigt flyter allt pa ganska bra forutom att jag och barnen faktiskt inte kommer det minsta overens. ett tag var jag nara att ge upp men det man inte dor av gor en bara starkare sa jag jobbar mig fram och far supermannenkrafter. sakta men sakert har jag kommit fram till att jag antingen tanker borja studera i sverige i januari eller aka till norge och jobba i mars. paris ar fint och bra pa alla satt men jag brinner efter att fa lara mig grejer eller att fa tjana pengar och jag lyckas inte med nagot av ovanstaende har.
dock har jag nagra manader kvar har och jag tanker se till att fa ut det mesta av min tid har.
helst med manga besok fran min familj och mina kara vanner. ni ar saknade till tusen!