lite så som det är

maniska måndagar är inget att hänga läpp över

hej bloggie! yes nu var biljetter till texas bokade och om lite dryga två månader så hoppar jag ensam på ett plan till amerikatt där både lovis och allison kommer vifta med flaggan! fan vad fett! har ännu inte bestämt hur vi senare skall ta oss till new york men jag antar att den biten löses bäst på plats och jag har ingen lust att stressa fram ett förhastat färdsätt.

har suttit och filat på min arbetsansökan till tjänsten som vickande butikschef på weekday i malmö och tillslut kan man säga att jag fick till den. nu får alla hålla tummarna för mig men om jag inte blir chef blir jag i vilket fall student och det redan till hösten. hepp! åh lilla malmö, vi kommer få det fint ihop!

råkade trilla in på svt och dokumentären om monty python. som barn hatade jag monty python och jag har fram till idag haft traumatiska minnen från spetälska i life of brian. nu insåg jag dock hur kul monty python faktiskt kan vara och kanske är det jag som går på dvd-jakt imorgon. lyssnar lite på blouse sådär innan natten ska få sluka mig och eftersom det är helt perfekt en regning måndagsnatt så delar jag med mig. fånga om ni kan!

hej amerikatt

tjenixen! är nyss hemkommen från weekday där jag körde åtta timmars-rundan. kokar ägg och gör mig redo för varv två på aroma. alltså, om någon tror att jag tycker det är kul att jobba såhär mycket så tror ni fel. jag dör, både fysiskt och mentalt. jag vill inte jobba mer idag men ändock så måste jag det. fy.

förbereder mig för sommaren och köpte tre par shorts idag. hoppas austin är varmt för imorgon köper vi biljetter dit också. hepp!

ny tid och ny stid var det då

hej blogg! nu har jag bokat min resa till barcelona i maj och jag ska dit och hänga med brewdarna och gå på primavera sound. fett! annars är jag nog lite tom och aningens besviken men mest fortsatt arg vilket har fått mig att radera tjugoåringen ur mitt liv. denna gången ska jag hålla mitt huvud högt och inte acceptera några torra ursäkter och så var det med det.

fortsätt kasta dynga

hej blogg! jag blir så fruktansvärt arg och irriterad på alla jävla idioter som väljer att kasta bort sin vardag på någonting så dumt som knark. seriöst, vad är grejen? jag kan sympatisera med folk som väljer att någongång då och då festa till det med lite gräs efter en lång månad på jobbet. fine! men att snorta kola var jävla fredag eller röka hasch varenda jävla dag är fan inte acceptabelt.
tänker att jag egentligen inte borde ödsla min energi på att bli upprörd över den här jävla idiotin som folk i min omgivning väljer att hålla på med men samtidigt är det så satans svårt då jag faktiskt bryr mig om personerna i fråga. wä.

det bästa hade nog varit om jag helt enkelt valde att ta avstånd från alla knarkare jag känner. mina uppmaningar funkar oavsett inte längre och istället blir jag surhaggan som maler på som en annan morsa. att blunda är lätt och nu går jag och lägger mig.

på tisdag dricker man vin

jamen javisst och gang gang dance släpper också nytt! ba lyssna:

cooper kom tillbaka

hej bloggie! här var det liv i luckan!
igår gick jag och anna hem till emelie och tittade på hennes nya katt. den var liten och ullig och gullig och slutade aldrig leka.
jag skulle verkligen vilja ha en liten kattunge. "jaha" kanske ni tänker? "varför inte skaffa en?"
jo, prpblematiken ligger i att kattungar slutar vara kattungar och blir vuxna katter och då är de helt enkelt inte kul längre.
synd för katten. synd för mig.

tittade på lite twin peaks och stekte köttbullar när jag kom hem från jobbet idag. agent cooper är fortfarande mitt livs största kärlek och sen var det inte mer med det.

ett tappert försök till uppmuntran

ne ni, vad håller jag på mig? sitter och beklagar mig över att jag inte ska till japan och bli radioaktiv. vad är det för stil?
livet flyter på i obehaglig takt och jag är bitter och miserabel mellan varven men om man gräver lite djupare så är mitt liv generellt väldigt bra och jag har egentligen ingenting jag direkt bör klaga på.

eventuellt hoppar jag, linda och lovis på varsit plan till new york och kanske blir det där jag får plocka körsbärsblommor om två veckor istället. jag lever, är varken radioaktiv eller död och har alla möjligheter i världen. håller tummarna för att allt lungnar ner sig på fukushima inom den närmsta framtiden och att jag, om inte allt för länge, får en ny möjlighet att peta in japansk sushi under min överläpp med lite sprit i handen och en snygg plastig peruk på min skalle.

ger er en liten håkan som godnattsång och utlovar som grädde på moset något mer regelbundna uppdateringar i framtiden. hepp!

så himla ostor i japan

hej blogg! nu var det visst år och dar sedan sist. man kan säga att jag hunnit bli både miserabel och bitter sedan den fjärde mars.
"ojojoj" kanske ni tänker och ojojoj tänker jag med. japan drabbades av tidernas jordbävning vilket har resulterat i att jag tvingas stanna hemma och knega ihop med alla mina tappade visioner om en fin framtid.

tror inte ni kan förstå hur mycket jag faktiskt hade sett fram emot att få plocka körsbärsblommor i tokyos lunder med en flaska sake i handen, en bit sushi intryckt under överläppen och med en ny fräsig blåsa på min kropp. det känns extremt barnsligt och omoget att klaga över min egen situation när folk och land dör där nere men ja, jag är bitter, barnslig och omogen.

nu ska jag hälla salt i mina sår och slänga på någon skitdålig musik som får min huvudvärk att eskalera ytterligare. vi hörs i helvetet!

som i skogen

tjena blogg jag lever och så var det inte mer med det.