ljuvligt!

mot årsskiftet

hej bloggen! det är fredag och min lektion för dagen blev just cancelled så nu dricker jag kaffe och njuter av morgonen, innan jag ska sätta igång med dagens bestyr. var i bergen förra helgen och hälsade på soffan och imre och nya bebisen. vilken liten trollunge han är den där imre, världens gosigaste, kloka och mest mysiga person jag mött. jag längtar redan tills jag får se dom igen.

i övrigt har jag gjort mycket musik i det sista och skolan rusar på i faslig takt. mitt långfilmsmanus har fått lite ryggrad till slut och jag ser fram emot att bli klar med min utbildning med ett manus i handen och sedan knega mig in på den där ruggiga marknaden.

snart är december här och om inte allt för länge ramlar 2019 över oss. jag ser fram emot nya tider.

för dig

sweet home a la germany

hej bloggen! oktober är här och jag njuter av hösten som kom i takt med månadsskiftet. spiritualized var förresten sådär bra att jag faktiskt inte har ord. det kändes som vanligt som att jason pierce spelade och sjöng rakt in i min själ och jag såg nästan nåt slags ljus eller vad det kan ha varit där och då.

nästa vecka sticker jag till berlin för en långhelg med mig själv innan skolan här drar igång på riktigt. jag ser fram emot miljöombyte och har i åtanke att besöka kyrkogårdar och gallerier samtidigt som jag traskar mellan caféer, vintagebutiker och skivaffärer. det var länge sedan jag var i berlin sist, över sex år sedan faktiskt. folk säger att jag borde flytta dit när jag är klar med skolan, och kanske har dom rätt så det är väl det jag tänkte reka nu. imorgon börjar min workshop och ja, livet rullar på i rätt riktning. nu är det bara en månad kvar också, tills jag blir moster för femte gången, ihh!

många sjuka män ljög

musiken och allt omkring

hej bloggen! idag har jag pluggat hela hela dagen. steg upp vid tio imorse och har läst fram tills nu. oj oj oj, ljud alltså! musik alltså! har lärt mig skillnaden mellan mic signal, line signal och speaker signal. har lärt mig skillnaden mellan akustisk, analog och digital domän. har lärt mig förstå hur allt hänger samman, hur man omvandlar en akustisk signal till en analog en, för att därefter göra den akustisk igen. jag slukar all info som en hungrig varg, vill inte sluta lära mig men tvingas pausa för att ge min stackars överhettade skalle lite paus. jag tror verkligen jag har hittat rätt i livet, äntligen. detta är vad jag vill göra! vad som helst, så länge jag får jobba med ljud! ska ha ännu en workshop med val kuklowsky och kan inte vänta. han är min största idol i hela livet. och snart kommer jag kunna producera min egna musik. wow!

såg förresten the brian jonestown massacre i torsdags. bandet spelade bra men snubben (gissar det var en dude) som mixade var helt åt helvete så det lät rätt skrotigt. trist, men allt jag kan tänka på är spiritualized som spelar imorgon. jag hoppas han spelar rated x. imorgon kommer jag vara sprititualized ännu en gång. oj vad jag längtar!

med vind i segel

hej bloggen! sommaren börjar sakta men säkert lida mot sitt slut här i paris, var allt och ingenting händer i våldsam röra. det har varit riksdagsval i sverige och jag råkade stå vittne till den knivattack som skedde här samma söndag. paris är brutalt och varmt, men jag orkar inte vara rädd och insuper istället in allt vackert som också finns här. igår åkte lisanja hem efter en mycket trevlig helg var vi flängt omkring som dårar. oj som vi har skrattat!

alex är tillbaka i paris och imorgon ska vi till disneyland bara för att vi kan. jag har köpt mikrofoner, monitorer, studiohörlurar och ljudkort och min kurs är sedan en tid tillbaka i full gång. har tackat ja till att delta i ett konstprojekt i stockholm nu under hösten och våren och ja, här händer grejer. känns som att jag knappt har tid för mig själv för jag skriver och jobbar och spelar in ny musik mest hela tiden då jag inte har sällskap, men kul har jag. och lycklig är jag! på söndag spelar dessutom spiritualized här och som jag ska sväva då!

kärleken

igår hade mamma varit död i tjugo år, idag är det första september.

paris är fint och jag ville mest säga att jag är så otroligt glad över att lisanja kommer hit om knappa två veckor för att sedan bli efterföljd av allison och ida och mirjam och james och simon och ari och kanske richard och kanske jeanne (som nog kommer komma sista minuten pga fomo hehe). mjao, jag orkar inte vänta. jag känner mig lycklig och på måndag startar skolan skolan. tihi, det är nu det börjar!

så låter kärleken

idag kommer ida hit och vi ska se holy wave på point ephemere kvällen till ära. och precis så här låter det när man är kär. mm!

låttipset

mmm. denna låten alltså. vilken dröm!

snurrigt och rätt sött

hej bloggen! sommaren rullar på och igår åkte ellie, som varit här i en vecka, hem. vi har hunnit se föllakzoid på glazart, spelat yatzy i parker och tramsat omkring i sommarvärmen. utöver det har jag myst med alex och hängt med en äldre dam jag lärt känna här. hon är den häftigaste personen jag vet om och igår kväll körde hon mig genom stan i hennes gamla ford utan tak, samtidigt som hon pekade ut platser där musiker och konstnärer huserat som bäst för sisådär femtio år sedan då "paris fortfarande var kul". jag ska hjälpa henne göra ljud till en trailer för hennes teaterpjäs och det verkar minsann som att hon är lika fascinerad av mig som jag är av henne.

vad mer? ida kommer hit på måndag och om knappa tre veckor trillar lisanja förbi. annars jobbar jag mest och skriver ännu mer. har kommit in på en kurs i musikproduktion och den tredje september kör den igång. wow, jag är så taggad! ska iväg och köpa ljudkort och tre mikrofoner nu i veckan och ja, innan januari är slut ska jag ha lärt mig hur man går från outvecklad musikidé till producerad, mastrad, mixad och distribuerad låt. min skola här börjar igen den femtonde oktober och det innebär alltså att jag kommer plugga hela 150% under större delen av hösten. puh. det kommer minst sagt bli intensivt men jag är inte skraj, ska ju förresten också få läsa mer sound design på skolan här också och målet är att ta en minor i sound design i samma veva som jag får min regissör-titel. mjao.

nu kallar dagen och min kropp skriker efter mer kaffe så innan jag kör igång ska jag njuta av ännu en kopp och lyssna på sharon van etten på repeat.

silveräpplen till efterrätt

idag lyssnar jag på denna skiva och speciellt track tre. mmm.

tillbaka ut på gatorna

den extrema värmebölja som rått här i paris den sista tiden har äntligen nått sitt slut något sånär och jag firade med att gå ut och promenera. så fort tempen sjönk till under trettio kunde jag helt plötsligt andas igen och gatorna blev åter mina. det är fortfarande varmt, men numera uthärdligt.

jag tänker mycket dessa dagar. på det som varit och på det som komma skall. jag är lite rädd, samtidigt som jag vet att jag inte behöver oroa mig för framtiden. någonting inom mig lovar mig att där ingenting finns att oroas över. ändå är jag rädd. jag har ett livsval jag måste göra snart och jag vet inte vad jag ska välja. så jag velar samtidigt skriver, gråter och tänker. hade velat fråga pappa om vilket håll han tycker jag borde gå. han hade sagt nåt klokt som fått mig att själv förstå vilket håll jag ju ska åt. pappa är förresten ständigt med mig i mina tankar och jag svär över att han är död. hans död försvinner liksom aldrig och ännu gråter jag över hur vi inte får ses igen i detta liv.

jag sörjer och skriver, gråter och läker. slutar vela och förstår vilket håll jag måste gå. bredvid skrider sakta men säkert mitt arbete som konstnär framåt. snart har jag tillräckligt med dikter för en hel diktsamling. snart kommer ny musik och snart får ni se ny film från mig. jag ritar också. och klistrar in mina små klotter i en bok. under teckningarna hamnar rader. det är på gång nu. jag tror jag har gjort mitt val och snart sker stora förändringar i mitt liv.

men nu, nog om då. ikväll lyssnar jag på james blake och skickar kärlek till alla jag saknar just nu.

onsdagsmusiken

min lilla ängel

när livet känns himla hårt och trasigt så lyssnar jag på angel olsen. oj vad angel olsen har hjälpt mig i all min osäkerhet och all min tvivel. jag kom hem från spanien förra veckan efter att ha sett en ilska jag aldrig någonsin skådat på så nära håll innan. jag förstår den där ilskan dock, den har levat och växt inom mig också, för länge sen. innan jag lärde mig hur jag sakta kunde få den att pysa ut ur mig, så som luften pyser ut ur en trasig ballong. han är så ledsen nu. så väldigt ledsen. men män i frankrike får inte vara ledsna. dom får bara vara arga. så han är arg fast han egentligen är ledsen. och ilskan inom honom växer, växer, växer.

jag vet inte hur man hjälper någon som sakta står och ser på hur ens förälder dör. jag vet inte det.
jag vet hur det känns att förlora mina egna föräldrar, men jag vet inte hur det känns att förlora föräldrar som inte är mina. är det svårare? kan man ens hjälpa? jag vet inte. men jag står här, som en slagpåse. redo att hjälpa. och jag tar så gärna alla smällar. för jag vet ju, jag vet hur ont det gör. och jag vet hur mycket man behöver någon att slå på när all sorg blir ilska som växer, växer, växer. växer ju närmre döden kommer. ska jag stanna kvar? ska jag gå? jag har ingen aning. jag bara är just nu. jag är den där ballongen, fast utan ilska denna gång. men luften pyser ut ur mig och om jag själv inte får lite vägledning snart kanske jag försvinner jag med.

män

det finns någonting jag behöver ventilera här. detta någonting berör ämnet manlighet. vad är egentligen manlighet? vad är manligt? att inte gråta? att kunna lyfta tunga saker? att tillrättavisa kvinnor när vi "svävar iväg" i våra passionerade känslostormar? att vara rationell? men isåfall - hur kan en vara rationell om en inte tar hänsyn till hur en känner? och, hur kan en känna utan att tänka en gång extra? speciellt då vi lever i ett samhälle där män en gång bestämt vad som är rätt och fel och hur och vad en får känna? när ska vi komma ifrån detta löjliga påhitt att känslor tillhör kvinnor, vilket i sin tur symboliserar svaghet, samtidigt som icke-känslor symboliserar styrka och manlighet? jag är så fruktansvärt trött på detta påfund. jag är så fruktansvärt trött på att se han jag älskar gå sönder inombords samtidigt som han så frekvent måste visa sig osårbar till sitt yttre just för att inte förlora sin manlighet. det är inte hälsosamt någonstans. för jag ser ju hur han går sönder, men istället för att ventilera - bli starkare och kunna läka - så blir han istället bara kallare, hårdare, mer "manlig". jag vågar inte ens tänka på hur visan slutar. för maskuliniteten blir ju bara mer och mer giftig i takt med hur feminismen och vi kvinnor faktiskt äntligen får ta plats. eller får vi ens utrymme? har vi fått det eller har vi krävt det? ju mer känslor som får tillträde i vår sociala sfär, desto mer "manliga" blir "männen" som inte vågar visa "känslor". och sen finns ju förresten alla fuckboys också, som gråter över hur de tvingats bli fasliga och sårande män bara för att de är offer för toxic masulinity. dom har jag älskat också men dom orkar jag inte älska längre. vad gör en när en inte vet vad en ska göra mer?

farväl frankrike

om två timmar kommer alex hit och hämtar upp mig och sedan är vi på väg. min nya baddräkt ligger i resväskan och är klar för kvällsbad då vi väl landat. när jag väl är tillbaka i parre kommer ellie hit för flodhäng för att sedan bli avlöst av underbara ida. åh, ida. denna sommar är bra. men nu - vamos a la playa, vi hörs sen. här är min bästa låt för stunden. kram!

en låt att somna till

tänkte förresten passa på att posta denna pärla här innan jag går och lägger mig, som en liten godnatt-saga. havet, åh havet - nästa vecka ses vi!

äntligen ett slut

hej bloggen! det är lördagskväll och jag ligger hemma i min säng och andas i kapp med lugnet utanför. igår blev vi äntligen klara med sista filmen och det känns så förbaskat skönt att jag inte vet in eller ut. som jag sprungit de sista månaderna, det har varit sinnessjukt! på onsdag åker jag och a till spanien och för en veckas semester vid havet och det är verkligen precis allt jag vill och längtar efter just nu - att dricka vin och hångla på stranden. mm. här är en bild på det sista setet jag skapade, sett ur monitorns öga. skåda och njut, ehe.

du är min ängel runt hörnet

vi klarade det och har gjort ännu en film! hoppas allmöda kommer synas igenom när den väl visas på duk i höst för oj oj oj vad vi har slitit och släpat för denna rulle. ska strax knata iväg till vårt wrap-party vid seine. paris är varmt och svettigt och jag är ung och vid liv (dock aningens trött i armar, ben och skalle). angel olsen står för soundtrack dessa dagar och jag känner verkligen att jag lever. kram till alla jag saknar.

snabba puckar

hej bloggen. jag lever knappt och förstår egentligen inte ens varför jag känner mig manad att skriva här just ikväll då jag ju har arbetat hela arton (!) timmar idag och ska upp igen om dryga sju timmar för att köra samma vända igen, men oj oj så kul jag har! har blivit tillägnad rollen som produktionsdesigner för tre filmer denna sommar och vi börjar inspelningen av film två imorgon. som jag har slitit och letat och sprungit för att hitta rätt saker (som också ska se bra ut på film) och trots att det känns som jag är ute på djupt vatten så verkar allt bli jäkla bra ändå. jag är nöjd.

har inte haft en ledig dag sedan dagen jag kom tillbaka från barcelona och allt jag drömmer och längtar efter är en ynka liten sovmorgon eller åtminstone en ledig kväll. detta är dock utom sikte helt fram till och med den tjugoförsta juli då detta intensiva arbete äntligen är över och jag är skol-ledig i tre hela månader. då väntar vanligt översättar-jobb och sen ska jag cykla frankrike runt och bara andas natur. saknar han jag är kär i såklart och känner mig skraj och pirrig inför framtiden då jag tänker på honom. jag vet inte vad jag håller på med. kanske vill jag inte ens veta. det enda jag med säkerhet vet är att mitt hjärta slår hårt hårt för denna person. jag känner mig lycklig. får man ens känna så? jo såklart. mest lycklig är jag över hur jag äntligen klarat av att gå vidare och faktiskt kommit över sälen. han finns där i bakhuvudet, men all min åtrå är sedan länge borta. sälen, om du läser detta så önskar jag dig allt gott. vi ses om vi ses, och det tror jag att vi gör. men just nu är framtiden inte vår. inte så länge jag får välja. denna låten är till dig, i all dess lyrik, pompa och ståt. bon voyage!

så ses vi till helgen

sicken smäll va

hej bloggen. jag är tillbaka i paris och drunknar redan i arbete trots att jag knappt hunnit landa.
årets upplaga av primavera var sådär bra att jag som vanligt inte vet var jag ska börja eller hur jag ska formulera mig då jag ska försöka återberätta allt magiskt jag varit med om så jag tänkte fatta mig kort.

pallar inte att rabbla upp allt jag såg i år, men några spelningar jag att för all tid önskar att minnas är följande: spiritualized with orchestra and choir i auditorium. jag har knappt ord. jag såg framtiden under denna spelningen, och jag fann lugnet inom mig också. det kändes som att flyta i rymden och drifta i tiden. jag var på en annan plats, det var inte på riktigt. nästan så. samtliga jag pratat med som var där säger liknande saker. wow. känner mig så spiritualized alltså!

liminal soundbath var också sådär bra så att jag knappt har ord. och fever ray. och lorde. nils frahm, mount kimbie, four tet och jon hopkins. sist men inte minst - the blaze, som så även avslutade festivalen ute på forum. the blaze alltså, wow. wow wow wow. hela gänget var samlade och vi bara ramlade omkring och pussades och kramades i takt till musiken. det var så mycket kärlek i hela luften och han som jag är kär var där han med, efter att ha kommit hela vägen från marseille bara för att vara med mig i barcelona just den kvällen. han är nog det finaste jag vet i hela livet. flärk.

nu ska jag åka och hälsa på mehmet som fått jobb på en bar vid kanalen. hela vägen dit ska jag lyssna på the blaze och denna låt om och om igen. jag känner mig hel. jag är äntligen över sälen på helt riktigt och har faktiskt inte mått såhär bra sedan innan jag träffade honom. nu finns bara framåt.

om jag kunde vara en låt

den här låter får mig att vilja se min kropp lösas upp och bli till tusentals olika små partiklar som i sin tur skapar ett mönster som därefter blir låten itself. eh hajar ni? om jag hade kunnat vara en låt hade jag valt att vara denna just ikväll.

lite ovanför molnen

hej bloggen. låg i parken och jobbade i lördags då han jag är kär i ringde för att berätta att han lite spontant valt att köra upp till paris som en glad överraskning. vi spelade pingpong på eftermiddagen innan jag blev tvungen att fortsätta mitt arbete och han skulle vidare på middag. fick instruktioner om att vara redo klockan tre följande dag då han kom och plockade upp mig, gav mig två rosor han plockat själv och vi körde utanför stan till en avskild liten flod var vi satt i solen, pratade, lyssnade på musik och pussades större delen av söndagen innan vi åkte hem då det blivit mörkt ute. oj oj oj, den där mannen alltså. nu är han påväg söderut igen och det kommer dröja tills vi ses nästa gång. jag har dock en bra känsla i magen och rosorna står där i ett glas vatten, som en liten reminder om hur jag inte drömmer.

det är fasligt läskigt att vara kär. trots att denna man inte är som sälen någonstans så kan jag inte låta bli att ibland tänka tanken på hur han en dag kanske får för sig att ghosta, eller helt plötsligt träffar en annan och börjar ljuga om det för mig. det är så banalt, att en ens ska behöva gå och oroa sig för sånt liksom. och att jag köpte och svalde det beteendet hos sälen också, det är för mig idag helt obegripligt eftersom respekt och ärlighet är en sådan fundamental och viktig grej för att en relation ska kunna fungera. anyhow, nu kallar plikten och om en vecka ligger jag på plajjan ihop med allison. mjao. såhär låter det inne i min lille kropp nu:

mot sydligare breddgrader inom kort

tjenixen bloggy! sitter hemma och lyssnar på bee gees och ska strax börja dagens arbete men först några rader här. om två veckor är hela gänget samlat i barcelona för årets upplaga av primavera sound. oj oj oj, jag kan inte tro att det är sant att jag ska få dansa ihop med alla mina bästa vänner såpass snart. helgen som passerade var helt perfekt och livet och sommaren rullar på här som om det aldrig funnits någon sorg i mitt liv. här en låt tills nästa gång.

kom hem snart

i helgen kommer han jag är kär i till stan och jag längtar så mycket att jag inte vet var jag ska ta vägen. så jag går ut och springer i kvällssolen samtidigt som jag lyssnar på lovin' spoonful och ler. hihi. det är fint att vara kär.

en sista innan jag trallar iväg

justja, denna låten. oj vilken hit! tänkte jag skulle posta den här innan jag glömmer så varsågoda!

så ljuvt

god morgon bloggen! solen skiner utanför mitt fönster och jag ska om en stund pallra mig upp till skolan var vi ska ha kameratest och spela in en teaser för en av de kortfilmer jag fått i uppgift att vara production designer för denna vår/sommar. jag ska blanda blod och göra silhuetter i speglar. oj så skoj. tänkte passa på att sätta mig och spela in lite i logic efter vår session är över. jag har musik i mina ådror och större delen av gårdagen satt jag plonkandes i mitt lilla hem. det kommer låtar nu! här har ni en jon hopkins att andas till och börja dagen med. 

nu nalkas ljuva sommar

hej bloggen! det är kväll och jag ska strax gå och lägga mig, innan dess tänkte jag dock plita ner några rader här. det var himla fint att se folk i stockholm och jag hade en helt splendid helg tillsammans med nära och kära. det skrattades och kramades, dracks öl och dansades på fasching. sedan fick jag träffa allan och gunnar och hade lekmåndag innan det var dags för mig att åka hem igen. trött och aningens sjuk traskade jag ut på flygplatsen och då stod han som jag är kär i där som världens trevligaste överraskning. körde hem med fjärilar i magen och pussades helt tills det blev första maj och han for till marseille medan jag satte på mig demonstreringsuniformen och tågade genom stans gator var polisen valde att oprovocerat kasta tårgas på oss innan vi ens hunnit marchera klart. jäkla snut här alltså. här försöker man fredligt stå upp för demokrati och allas lika värde så kommer de och skapar rabalder sådär utan anledning. utöver tårgasen var min hemkomst den bästa på länge och jag går runt och småler över hur lyckligt lottad jag är. här kommer en låt och därefter slänger jag in handduken för denna dag. vi hörs snart igen, var så säkra!

för att jag lever

hej bloggen! jag känner mig så levande idag. sådär levande att jag vill dansa runt på gatorna, skrika högt, sparka på soptunnor, kasta sten på den där kuttrande kåta duvan som är tillbaka på min gård. mitt öga har gått tillbaka till att vara ett varande, blödande sår. utan att överdriva så måste jag säga att det är såpass illa. när jag vaknar om morgonen måste jag badda med vattendränkta bomullstussar innan jag återfår min förmåga att se och när ögat väl går att öppna igen är det blodsprängt och rött. vilket helvete.

samtidigt så finns det nåt som gör min tillvaro väldigt bra ändå och anledningen till att jag känner mig så vid liv är att jag har gått och blivit kär. i någon annan än sälen! i någon som jag absolut inte trodde jag skulle bli kär i. någon jag träffade bara få dagar efter s åkte härifrån och mitt hjärta var på väg att ge upp. att vara kär är fantastiskt, helt amazing och samtidigt skitläskigt. för jag är inte redo, och det är inte han heller. så vi tar det piano, och har tagit det piano helt sen dag ett. och vi kul tillsammans. och skrattar. och tjivas. och pussas och kramas. ojojoj. i helgen sticker han till marseille och är borta på obestämd tid vilket såklart känns lite trist. det betyder dock inte att han inte vill vara med mig och egentligen är vi nog rätt lika mitt i våra olikheter. för han vill också leva, och han vill resa och vara fri som en fågel precis som jag och vi kan vara det tillsammans fast isär, iallafall för nu. ja jo.

nu ska jag sova och imorgon runt lunch landar jag i sverige. livet är bra ändå va.

med en frisk bris

hej bloggen! det är söndagseftermiddag och ligger i parken och solar/arbetar. är aningens bakfull efter gårdagens utomhusfest i pantin var det spelades pingpong och fiskades fiskdamm helt till midnatt då jag åkte och träffade min karl hemma på min trappa var han satt och väntade på mig. fick en flygbiljett tur/retur till stockholm i present av nyss nämnda person och nästa helg åker jag alltså dit en kort sväng. det var nu snart tre år sedan jag sist var i sverrans hufvudstad så det ska verkligen bli fint att få njuta av en liten långhelg ihop med familj och vänner. fram tills dess tänkte jag spela kubb i parken och njuta av den tidiga sommaren som förskönar denna fantastiska stad ytterligare. mitt öga har varit extra trilskit denna vecka trots att solen ju ska bota eksem. när ska det någonsin bli bra? flä. aja, här en mount kimbie tills nästa gång! kram.

varma nätter

oj oj, en värmebölja har träffat stan och jag kan inte sova pga värmen. lyssnar istället på exitmusic och den nya skivan som släpptes igår. vilken hit!

jag älskar dig och du älskar mig

jag har bränt mig i ansiktet för solen är kommen till paris. det duggregnar ute kvällen till ära och luften är sådär frisk att det vore dumt att stanna inne. så jag ska promenera längst med mina vackra gator och gallra tankarna. känner mig hel och kär och skitskraj men så peppad på samma gång. hepp!

allt vi någonsin ville ha var allt

hej bloggen. går återigen runt med en ständig känsla av att mitt liv är en film och att någon suttit och klippit ihop mitt öde bakom en datorskärm. jag vet inte. det är både lustigt och olustigt; så mycket vändningar hela tiden och det verkar som att min framtid får en annan riktning än den jag först trott och planerat efter. nya saker är på väg in och gamla saker på väg ut. oj så omtumlande men jag är övertygad om att denna sekvensen av mitt liv är mer än bra och jag lutar mig tillbaka i tv-soffan och ser exhalterat på. här är dagens soundtrack.

feberyra

hej bloggen! idag är dagen jag ska få se fever ray kommen! oj oj oj, vilken grej alltså. känner mig sådär sentimental och blödig och vill grina samtidigt som jag är så enormt pepp. jag har väntat på den här dagen helt sedan hennes första skiva kom ut för nio år sedan. idag är jag i himlen!

en fallen stjärna här, en tänd stjärna en annan plats

känner ändå att jag måste kommentera det faktum att stephen hawking har gått bort och hur mycket han ändå har betytt (och kommer fortsätta betyda) för denna planet. jag är övertygad om att jag en dag kommer få äran att skaka hand med honom på en annan plats och jag längtar till den dagen. fram tills dess ska jag minnas, fortsätta häpnas, beundras och skrämmas över hans upptäckter. allt det bästa till stephen, jag hoppas han är på en ännu häftigare plats numera, en plats jag också kommer få se en dag.

vårigt

lyssnar på joanna brouk och ska precis ut och fånga dagen innan jag traskar iväg på ett cosmic jam, som sebastian nu valde att kalla det. det är sjutton grader och sol ute och jag har på mig en vårklänning. kanske har jag startat band innan denna söndag är slut, den som lever får se. och förresten, jag lever till tusen och livet är så bra just nu.

en morgon som denna

välkommen du ljuva vår

hej bloggen. det har hunnit bli mars och den sibiriska vargavintern som tittade förbi har äntligen lämnat paris igen. mitt öga mår bättre så länge jag fortsätter smeta på kortison men dagar jag glömmer kommer utslagen tillbaka med full styrka. ska jag för alltid ha ett konstigt öga nu?

vet inte om det är pms som spökar eller om jag håller på att bli kär. läskigt känns allt oavsett. jag som hade tänkt spendera våren skapandes och utan distraktioner känner mig så jäkla skraj här och nu. jag har ju bara varit kär i sälen innan, kan jag ens bli kär i någon annan? om jag blir kär igen, betyder det att allt kommer gå åt helvete och jag sitta ensam kvar med ett krossat hjärta? det känns som så, eller så är det min pms som säger det. min pms har varit riktigt trilskig denna helg, jag vet inte vem jag är. försöker mitt yttersta att inte ta med min och sälens relation in i relationen jag nu har men det är svårt. jag är ju så trasig och sälen spökar ju ännu av och till, så hur ska jag kunna bara bortse från allt som hände där? jag önskar han slutar spöka snart och kanske gör han det om jag lyssnar på jason molina tillräckligt många gånger. hoppas det.

listorna

halloj bloggen. lyssnar på mina spellistor från hösten 2015 och traskar rätt in i montreal igen. musik alltså, så man kan resa i tiden med musik! känner mig nostalgisk och grinig samtidigt som jag är enormt optimistisk inför framtiden. jag tror jag vet som händer där och kan hinta om att ljudläraren nog spelar en viktig roll då.

så tittar våren fram

hej bloggy! tillbaka i skolan efter två veckors lov, där jag mest spelat in film istället för att vara ledig. har hoppat på en aesthetics of sound workshop som rullar hela veckan och första dagen sprang förbi snabbare än blixten medan jag satt och drömde mig bort i protools. jag älskar att göra ljuddesign för film, det är som att gå in i någon magisk värld där jag förlorar tid och verklighetsuppfattning. sedan kom han jag tycker om hit och hade med sig massa sushi som vi åt tillsammans. jag blir glad av att umgås med denna man, har är så omtänksam och fin och har med sig små söta presenter till mig nästan jämt. vi kan också prata öppet om döden och rädslor och våra brustna hjärtan efter ex som har trasat sönder oss eller föräldrar med cancer. han förstår och är så jäkla vettig och får mig lugn när jag är ledsen eller saknar sälen. jag är verkligen inte van vid att män jag dejtar är så fina som denne person och det är så extremt skönt att ha en hälsosam relation med någon som varken ljuger eller går bakom ryggen på mig. jag känner mig glad och nästan lite bubblig i magen idag och nu är det nästan vår för solen ska skina hela veckan och om en månad slutar alla lektioner och vi går in i produktion helt fram till slutet på juli då jag får sommarlov och ska cykla nästan hela frankrike runt och därefter ner till barcelona. innan dess kommer suuns och fever ray hit och sedan ses jag och mina bästisar på primavera. hihi. fram tills dess ska jag ta hand om mig själv och bli frisk i öga och hals. jag tror allt blir bra ändå.

till sälen

jag har ingenting att säga dig. förutom denna låten då. anton newcombe sjunger ord som jag vill sjunga till dig. hoppas du mår bra. jag hatar dig, tror jag.

ensamma tankar

hej bloggy! the soft moon var så rackarns bra att jag varken vet ut eller in. vill skaffa post punk/techno-band jag med men känner ingen här som gör musik och vill starta band. saknar mina vänner och önskar att de också bodde här i paris. paris, den vackraste staden jag vet. aldrig vill jag bo en annan plats men på sista tiden har jag tänkt att jag nog är redo att flytta varsomhelst bara allison och ida också vill bo där med mig i framtiden. här har ni aldous harding, hon låter som ett vattenfall och spelar här snart snart snart. jag längtar.

en spelning kvällen till ära

idag är det alla hjärtans dag och jag ska kvällen till ära få se the soft moon. ojojoj så taggad jag är trots sjukor och jag vet inte vad. här är min favvis, hoppas på att få höra denna live! puss!

vad som händer sen vet jag inte än

hej bloggen. upptäckte två oroväckande knölar på min käke/hals igår kväll och pallrade mig till doktorn igen. blev på en gång vidareslussad till ekografi som konstaterade att jag har två cystor i storlekarna 12,5 mm x 5,5 mm och 11,5 x 4,5 mm runt mitt högra öra/på min hals. cystorna ska tydligen vara framkallade av min ögonåkomma och just nu är det oklart vad som hända skall. enligt läkaren är de godartade men hallå, det är väl fan inte normalt att som trettioettåring få två cystor av ett eksem? nä va? har ny läkartid nästa vecka och får förhoppningsvis mer info då. jag tror min kropp fortfarande är utmattad efter att sälen var här och bröt ner mig. att mitt immunförsvar slagit bakut. det var ju så det hela började med ögat, av att jag grät för mycket. blir arg för att jag ens släppte in honom i mitt liv igen. blir arg för att han trampade sönder mig med sina lögner. blir arg för att han kommer undan med att göra så. för att han var den som fick stänga av sedan, när allt var sönder. för att han fortsätter bryta ner och förstöra mig, nu nästan tre månader efter han åkte härifrån. jag blir arg för att jag har två cystor i mig, när jag inte borde ha några alls.

har sedan en tid tillbaka kuttat ut mjölkprodukter, pasta, bröd, ägg och alkohol ur mitt liv och just nu försöker jag mitt yttersta att bygga upp mig själv igen, inte bara själsligt och mentalt men även fysiskt. kan ju inte gå och trilla av pinnen ännu, det är han inte värd. ska bygga set och spela in film imorgon, när det är klart ska jag springa det snabbaste jag kan längst med floden. så länge och så snabbt att jag får blodsmak i munnen och det känns som att mitt hjärta ska hoppa ut ur bröstet på mig. jag ska springa för all min ilska och för alla bra saker jag vill vara med om i framtiden. här får ni en bild på de små liven som ju nästan ser ut som små alienbebisar. håll tummarna för att detta inte är början på slutet för mig!

tack för hjälpen du gav mig bara fler problem

hej bloggen! idag var jag åter en sväng på akuten eftersom mitt öga varit blodsprängt och svullet sedan jag vaknade denna morgon. inbillade mig att jag hade både dubbelseende och nedsatt syn och för en gångs skull verkade doktorerna ta mig på allvar. de tog prover, vände ut och in på mitt öga både en och två gånger  (för första gången sedan mina problem uppstod) innan de konstaterade att jag har ett virus i kroppen som inte går att behandla. den inflammation jag nu har beror troligtvis på allergi mot antibiotikan jag blivit felbehandlad med, vilket i sin tur har resulterat i hemska eksem som varar, kliar och torkar ut min hud. blev rekommenderad en ny typ av ögontvätt och fick en stor tub salva jag ska smeta på åtta gånger om dagen. hurra! nu ska jag alltså till hudläkare och behandla eksem med ursprung i antibiotika jag inte borde fått. ahhh. jag blir så fruktansvärt trött på att bli slussad fram och tillbaka. jag blir så fruktansvärt trött på kapitalismen som håller den sjuka läkemedelsindustrin vid liv och triggar läkare att felbehandla en för att därefter pracka på en preparat som lindrar resultatet av felbehandling. samtidigt kvarstår det ursprungliga problemet. jag är kvar på ruta ett, mitt öga är mycket sjukt så som i december. denna gång är jag dock lite fattigare och aningens mer uppgiven än för två månader sedan. så vad gör man? visslar och köper det? samlar folk och startar revolution? jag vet inte.

vill helst av allt lägga mig ner och gråta. istället lyssnar jag på la maza om och om igen. googlar franska revolutionen och låter mig inspireras. här har ni tills vidare. kram!

en ny månad och ny måne

hej bloggen! jag kan inte sova och sitter uppe tillsammans med townes van zandt och tänker tillbaka på den sista månaden (årskrönikan för 2017 kommer snart by the way) och januari. jag älskar townes van zandt. hans musik får mig att inse att jag känner mig ledsen och glad på samma gång. typ samma känsla som när man lärt sig nåt nytt genom ett heartbreaking failure. det har varit en tung månad samtidigt som så många bra saker hänt i mitt liv.

jag har någon jäkla ögonsjukdom som inte går över och som hittills varit väldigt plågsam. efter tre antibiotikakurer vet läkarna ännu inte vad det är. de sa blefarit men har tagit tillbaka det efter att mitt öga mer och mer ändrat form. jag har ont och är rädd för att bli blind. så rädd att jag knappt kunnat sova. mitt högra öga är alltså under ständig transformation och ser av och till ut som någonting jag bara sett i sci-fi-film förut. ska till sjukan igen på måndag eftersom det blivit värre bara nu under veckan. tänker att jag nog har en hjärntumör eftersom det är det enda logiska här och nu. har inte vågat se folk i ögonen, fått dåligt självförtroende, gråtit, tänkt att livet varit meningslöst. sedan har jag varit present trots att jag känt mig som världens nolla, slutat bry mig om hur jag sett ut och att jag kanske snart kommer dö i cancer, och jag har istället varit ful ikapp med min goda personlighet (hehe), jag har presterat när jag varit low och jag har blivit bekräftad för mina insatser, jag har gått på dejter trots att jag känt mig på botten, på dessa dejter har jag sedan blivit bekräftad och mer uppskattad än vad jag känt mig på länge. min ögonsjukdom är fan bland det värsta som hänt mig då det kommer till självförtroende-dipp, men oj vad jag känner mig starkare som person sedan mitt öga blev sjukt. kanske är det inte hjärntumör men om det är får jag deala med det då min diagnos väl är ställd och just nu känner jag mig fan rätt redo för livet ändå. och jag tror på kärleken ikväll. och jag saknar sälen. och man får vara glad och ledsen på samma gång. och ja, jo jag är nog både glad och ledsen på samma gång. i den ordningen och inte tvärtom. det är rätt bra ändå.

annat som snurrar på repeat just nu

ah, känner förresten att jag måste dela med mig av fler låtar jag lyssnar på nu för stunden. om mitt liv just nu hade varit en film så hade detta varit dess soundtrack (ihop med the soft moon dvs):

den mjuka månen

ojojoj. om dryga två veckor spelar the soft moon här och den nya singeln hintar om hur bra kommande skiva ju kommer vara. lyssna, frestas och njut!

länge ska du leva vidare

hej bloggen! nåddes precis av beskedet att france gall har gått bort, vilket jag finner väldigt trist. hon och hennes musik var en av många anledningar till att jag valde komma hit till paris en gång för nu över tio år sedan. så, ikväll ska jag promenera med france gall i lurarna och njuta av att jag fortfarande lever och får bo i denna fantastiska stad. kram

i väntan på nåt gott

hej bloggen! jag är tillbaka efter några underbara dagar i london och sitter hemma och lyssnar på sonny & cher medan jag tänker tillbaka på veckan som varit, det gånga året och vad som komma skall. sonny och cher blev årets musikupptäckt iallafall. här får ni en riktig pärla medan jag komponerar ihop den där årskrönikan då!