god morgon blogg! mina ryggproblem har börjat komma tillbaka efter ett uppehåll på en ungefärlig månad. vaknade halv åtta och kunde inte somna om trots att jag var så trött att jag nästan kräktes. jäkla rygg alltså, aldrig får man lite frid. men, jag håller humöret uppe trots att jag även lyckats dra på mig en förkylning! ska koka starkgröt och sedan pinna bort till orkanen där skolarbete ska få barrikera större delen av dygnet. stackars alla som får sitta brevid snoriga mig. ehe.
drömde att jag hittade massa gamla inspelningar på mig själv från tiden jag var med i idol så när jag vaknade trodde jag att jag varit med i idol. det har jag inte och tur är väl det. i drömmen sjöng jag som en riktigt rostig kratta och det är synd att det bara var en dröm för annars hade svt kunnat slänga ihop ett humorprogram av de där filminspelningarna och jag hade kunnat bli känd. taskigt sätt att bli känd på men ja, vad gör man inte för lite uppmärksamhet?
snart är det dags att börja söka unis in för hösten. jag har blivit så himla splittrad i var jag vill studera någonstans. skottland är ju liksom det som idag ligger närmast hjärtat men according to uni of glasgows hemsida kan man inte plugga enstaka kurser där utan måste hoppa på en undergraduate på fyra år vilket ju känns lite maffigt. då kan jag ju lika gärna söka till tish eller annan skola i amerikatt på en gång. eller så stannar jag har i ett år och lär mig akademisk engelska så jag förstår skillnaden mellan undergraduate och postgraduate? så många möjligheter, så lite tid! här får ni en morgonsång att bita i tills jag bestämt mig:
onsdag 22 februari 2012
tisdag 21 februari 2012
tå tiden rusar
tjenare bloggen! wä det är så extremt mycket som händer nu i veckorna. allison är i krokarna, lisanja kommer nästa helg, jag ska börja skriva projektarbete, plugga, jobba, hinna gå och se high places, tune-yards, m83 och wy luf innan mars har tågat in. hur ska vi få tid till allt? nu till biblioteket hör sen ba herrååå
fredag 17 februari 2012
tisdag 14 februari 2012
lilla helgon valentin
tjena blogg. linda kom hit i torsdags och vi har sedan dess hunnit se både anna ternheim och vit päls där sistnämnda verkligen imponerade på mig. kanske föll jag för snacket om stulna slattar och kalla februaridagar här i malmö och kanske hade carl johan (?) rätt också. klaus nomi beskriver alla hjärtans dag precis så som jag också upplever högtiden så här och god natt:
onsdag 8 februari 2012
tisdag 7 februari 2012
sociala experimentet kan väl klinga fint?!
tjena blogg. jag är fortfarande irriterad över det jag nämnde i inlägget nedan men har lyckligtvis lyckats skaka av mig den mest intensiva ilskan och blir passiv i frågan för en liten stund. ska dock inom kort påbörja ett socialt experiment som går ut på att vara trevlig och social mot folk jag inte vet ett jota om för att sedan se hur dessa människor reagerar. planen är inte helt färdig ännu men jag håller på att sätta ihop en mall jag tänkt använda som utgångspunkt och ifall du vill vara med och hjälpa mig tar jag tacksamt emot all hjälp jag kan få!
som rökare vid exempelvis en busshållplats eller i en rökruta har man en gemensam nämnare med andra rökare (cigaretterna) och det är okej att växla ord med dessa eftersom rökare trots allt delar blossandet med varandra. sällan är fraserna djupare än "ojoj vad kallt det är nu" eller "har du en tändare?" men ändock är det socialt accepterat att låta dessa grodor hoppa ut ur din mun utan att man riskerar att verka som ett psycho. ifall man som icke-rökare pratar med folk i det offentliga rummet blir förmodligen reaktionerna annorlunda och det är här experimentet ska komma in. har du förslag eller vill vara med i mitt test så är du hjärtligt välkommen att kontakta mig på: siri.zetterman@gmail.com! fram tills dess lämnr jag er med denna låt:
som rökare vid exempelvis en busshållplats eller i en rökruta har man en gemensam nämnare med andra rökare (cigaretterna) och det är okej att växla ord med dessa eftersom rökare trots allt delar blossandet med varandra. sällan är fraserna djupare än "ojoj vad kallt det är nu" eller "har du en tändare?" men ändock är det socialt accepterat att låta dessa grodor hoppa ut ur din mun utan att man riskerar att verka som ett psycho. ifall man som icke-rökare pratar med folk i det offentliga rummet blir förmodligen reaktionerna annorlunda och det är här experimentet ska komma in. har du förslag eller vill vara med i mitt test så är du hjärtligt välkommen att kontakta mig på: siri.zetterman@gmail.com! fram tills dess lämnr jag er med denna låt:
normen, norrmän?
tjena bloggen! satt och tänkte på hur jäkla fega och okontroversiella de flesta svenskar är. alla verkar vara så hysteriskt rädda för att bryta normerna och avvika i åsikter, beteende eller valfria sociala regler och ju mer jag tänker på det desto mer upprörd blir jag. man snackar om att sverige kommit så långt i utveckling och är så öppna till så många saker vilket stämmer till viss del men varför är då majoriteten av det svenska folket så jäkla rädda för människor de inte känner?
man ba shit vad fett att vi har valmöjligheten till att göra abort och shit vad fett att yttrandefriheten finns och att vi lever i en demokrati samt jobbar för jämställdhet och mänskliga rättigheter. shit vad fett att många här värnar om jorden genom källsorterering och att det finns stora ekologiska utbud i alla mataffärer. shit vad fett att kollektivtrafiken funkar hyfsat på de flesta ställena runt om i landet, shit vad fett att homosexualitet är socialt accepterat och lagligt här och shit vad fett att vi har tillgång till gratis (?!) utbildning. och det är fett, och asnice. och vårat sociala skyddsnät kan man också prisa trots luckor. listan över hur grymt sverige är kan göras så himla lång men egentligen, till vilken nytta är allt detta när folk är så jäkla skraja för att "göra bort sig" eller verka annorlunda? folk håller sig till sig själva och sina "egna" sociala umgängen och människor runt omkring är, av en för mig främmande anledning, ointressanta?
det är okej att vara skraj och inte vilja prata med alla men det slutar liksom inte här. folk låtsas att de är orädda och folk inbillar sig själva att de inte följer normerna. nej, här är alla unika och man sticker ut genom att intressera sig för kultur, konst, politik, musik, fotografi eller whatever. fine, men det känns som att man hamnar ett snäpp ner på stegen om man inte är tillräckligt insatt eller intresserad i något utav dessa ämnen? åh, vår underbara utveckling där endast de som kan och vet tillräckligt är goda nog. vem bestämde vad som var tillräckligt?
folk är inte längre stolta över att de är vegeterianer eller köper organiska kläder utan istället så är det de som inte pysslar med detta som bör skämmas. ja, det kan man kanske tycka? här ska du våga vara dig själv men om du är dig själv för mycket och råkar avvika med en millimeter från det som är lagom i "självständighetsnormen" så blir du fel? vi blir skolade i att tjejer ska ta mer plats och vara självständiga men så fort man lyckats bli oberoende och inte slickar röv för en snubbe så blir man också ointressant och anses hysterisk och konstig. det är verkligen så och jag undrar varför?
rätta mig om jag har fel, jag är så jäkla villig till att ändra eventuella åsikter ifall någon kan motbevisa det jag hävdar här. jag vill bli motbevisad, jag vill inte ens ha de här åsikterna. bah! anyway jag har förresten inte rökt på sex dygn nu och kanske är det min abstinens som spökar här ovan, oavsett tycker jag det är värt att tänka på och nåt ännu mer värt hade varit en förändring. gunatt!
man ba shit vad fett att vi har valmöjligheten till att göra abort och shit vad fett att yttrandefriheten finns och att vi lever i en demokrati samt jobbar för jämställdhet och mänskliga rättigheter. shit vad fett att många här värnar om jorden genom källsorterering och att det finns stora ekologiska utbud i alla mataffärer. shit vad fett att kollektivtrafiken funkar hyfsat på de flesta ställena runt om i landet, shit vad fett att homosexualitet är socialt accepterat och lagligt här och shit vad fett att vi har tillgång till gratis (?!) utbildning. och det är fett, och asnice. och vårat sociala skyddsnät kan man också prisa trots luckor. listan över hur grymt sverige är kan göras så himla lång men egentligen, till vilken nytta är allt detta när folk är så jäkla skraja för att "göra bort sig" eller verka annorlunda? folk håller sig till sig själva och sina "egna" sociala umgängen och människor runt omkring är, av en för mig främmande anledning, ointressanta?
det är okej att vara skraj och inte vilja prata med alla men det slutar liksom inte här. folk låtsas att de är orädda och folk inbillar sig själva att de inte följer normerna. nej, här är alla unika och man sticker ut genom att intressera sig för kultur, konst, politik, musik, fotografi eller whatever. fine, men det känns som att man hamnar ett snäpp ner på stegen om man inte är tillräckligt insatt eller intresserad i något utav dessa ämnen? åh, vår underbara utveckling där endast de som kan och vet tillräckligt är goda nog. vem bestämde vad som var tillräckligt?
folk är inte längre stolta över att de är vegeterianer eller köper organiska kläder utan istället så är det de som inte pysslar med detta som bör skämmas. ja, det kan man kanske tycka? här ska du våga vara dig själv men om du är dig själv för mycket och råkar avvika med en millimeter från det som är lagom i "självständighetsnormen" så blir du fel? vi blir skolade i att tjejer ska ta mer plats och vara självständiga men så fort man lyckats bli oberoende och inte slickar röv för en snubbe så blir man också ointressant och anses hysterisk och konstig. det är verkligen så och jag undrar varför?
rätta mig om jag har fel, jag är så jäkla villig till att ändra eventuella åsikter ifall någon kan motbevisa det jag hävdar här. jag vill bli motbevisad, jag vill inte ens ha de här åsikterna. bah! anyway jag har förresten inte rökt på sex dygn nu och kanske är det min abstinens som spökar här ovan, oavsett tycker jag det är värt att tänka på och nåt ännu mer värt hade varit en förändring. gunatt!
fredag 3 februari 2012
när ingenting hjälper
hej blogg! nu kommer krisen. jag tuggar snus som världens sotare och har typ sju nicorettes under läppen samtidigt som jag käkar ren nikotin, jag framställt i mitt laboratorium, och dricker tjära. det funkar inte!! allt jag vill är att få röka en hederlig liten gullig gosig cigarett. varför är livet så orättvist? jag ska ju klara det här men varför är det så svårt? var och tjatade på gubben i affären med elcigg och vi kom fram att han ska bygga (?) en liten elis till mig på måndag. på måndag har jag kanske hoppat om det vill sig illa.
skoja. men just nu känns det som att jag är utelämnad till att dö ensam och miserabel. trots att jag har slängt på sunset rubdown ASHÖGT och städar och springer och hoppar upp och ner så vill min kropp och själ och hjärna bara få röka lite och jag måste gråta för att det är så jäkla lätt att bara tillåta sig den där förbjudna ciggen och så jäkla svårt att stå emot. jag står emot, men det är så svårt och jobbigt och om ingenting hjälper så finns nog bara alternativet att googla "sönderrökt lunga" kvar och när man sett en sådan är man nog ärrad för livet. äh nu höjer jag volymen, ba carry on carry on carry on, baram baram!
skoja. men just nu känns det som att jag är utelämnad till att dö ensam och miserabel. trots att jag har slängt på sunset rubdown ASHÖGT och städar och springer och hoppar upp och ner så vill min kropp och själ och hjärna bara få röka lite och jag måste gråta för att det är så jäkla lätt att bara tillåta sig den där förbjudna ciggen och så jäkla svårt att stå emot. jag står emot, men det är så svårt och jobbigt och om ingenting hjälper så finns nog bara alternativet att googla "sönderrökt lunga" kvar och när man sett en sådan är man nog ärrad för livet. äh nu höjer jag volymen, ba carry on carry on carry on, baram baram!
torsdag 2 februari 2012
dygn två, check!
hej blogge! imorgon kommer, om allt går enligt planerna, min bror hit. eftersom jag inte röker längre har jag ingen aning om vad vi kan hitta på. vad gör ni alla andra förnuftiga människor? pimplar fisk och typ klipper får eller? ehe.
onsdag 1 februari 2012
den inre resan
hej. jag har sedan 23.59 igår inte rört en cigg. bra kanske ni tänker, och jo visst fan är det bra. kriget som konstant pågått i min skalle sedan dess är dock helt jäkla sjukt och jag hör två röster innanför pannbenet som var och en försöker styra mina handlingar. brukar man bli galen av sånt här?
alltså, min hjärna har upprepade gånger under dagen försökt lura mig till att tro att livet blir meningslöst och tråkigt som icke-rökare. jag har tänkt tankar som att semester är värdelöst utan cigaretter och att det inte ens ska bli kul att flytta till utomlandet om jag ändå inte får röka där. vidare har jag tänkt tankar som att det inte är någon vits att klä sig fint eller lyssna på bra musik om jag ändå inte får röka till detta och sedan har skallen också sagt åt mig att jag lika gärna kan sluta träffa vänner eftersom de inte vet vad jag går igenom. man ba va?
som tur är har jag förnuftet som får mig att inse att jag nog gör rätt i att lägga detta giftet på hyllan för första och sista gången. jag hade ingen aning om hur sjukt nikotin är och vilka sjuka saker som händer ifall du inte får din dagliga dos då du väl hamnat i dess våld. än så länge är det bara rösterna som ständigt kommer med uppmaningar men vem vet, imorgon kanske jag blir gråtig och våldsam också? ajaj. jag håller alla tummar för att jag härdar ut och inte blir desperat vilket resulterar i att jag råkar röka någonsin igen. jo. ja.
alltså, min hjärna har upprepade gånger under dagen försökt lura mig till att tro att livet blir meningslöst och tråkigt som icke-rökare. jag har tänkt tankar som att semester är värdelöst utan cigaretter och att det inte ens ska bli kul att flytta till utomlandet om jag ändå inte får röka där. vidare har jag tänkt tankar som att det inte är någon vits att klä sig fint eller lyssna på bra musik om jag ändå inte får röka till detta och sedan har skallen också sagt åt mig att jag lika gärna kan sluta träffa vänner eftersom de inte vet vad jag går igenom. man ba va?
som tur är har jag förnuftet som får mig att inse att jag nog gör rätt i att lägga detta giftet på hyllan för första och sista gången. jag hade ingen aning om hur sjukt nikotin är och vilka sjuka saker som händer ifall du inte får din dagliga dos då du väl hamnat i dess våld. än så länge är det bara rösterna som ständigt kommer med uppmaningar men vem vet, imorgon kanske jag blir gråtig och våldsam också? ajaj. jag håller alla tummar för att jag härdar ut och inte blir desperat vilket resulterar i att jag råkar röka någonsin igen. jo. ja.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
