att leva i förnekelse

att upptagna män är mer intressanta än män utan kvinna (eller man) vid sin sida förblir ett dilemma.
nu ska jag dock aldrig mer lägga ögonen på en upptagen man för sådant slutar aldrig lyckligt har jag hört.
istället ska jag fokusera på mitt sparande och sedan ska jag försöka hitta en schysst bostadsrätt och denne får istället bli min själavän. ja!

i övrigt så trallar tiden på i sedvanlig takt. våren är väl påväg tänker jag men eftersom jag hedanefter bara fokuserar på mitt sparande så är det ingenting som påverkar mig. jag är och förblir en för hårt arbetandes kvinna i en stillastående karriär. så det kan gå! jag ska försöka att inte vara bitter men jo, klart det skaver lite.

tillsammans med otis redding ska jag dagdrömma i en timme och sedan ska jag gå och håva in lite mer stålar för denna dag.
om man ändå haft ett hjärta av sten..

sånt som man måste

alltså, hey, welle:erdball är bokade till arvika igen!
förvisso har jag sett ovan nämnda band tre gånger, men det kan aldrig skada att åka dit och dansa satan en fjärde gång. jag kollar upp och lassar denna för att eventuellt få mig mig nån trevlig själ. ossa!

med månadens sista måndag i bagaget

igår bytte jag ut mina servitriskläder mot en ståtlig kockuniform och hoppade istället in i köket för att laga chokladkaka till oss söndagsarbetare. självfallet kunde jag inte avsäga mig mina bord jag hade att servera men vi kan enkelt konstatera att de glömdes bort en smula då jag stod mitt i smeten och smälte choklad. eminent kaka! eminent söndag!

när kvällen nått sitt slut fick jag ett klagamål från det frustrerade fjortisgänget på bord nummer trettiosex. att jag inte hämtat is till dem tyckte de var förfärligt dålig service och som plåster på såren utnämde jag och trond mig till servitrisen från helvetet.
den var god.

idag har jag jobbat halva dagen och sovit resterande tid. steg nyss upp efter en fem timmars powernap och nu är jag redo för kvällen! här ska det tvättas, diskas, dammsugas och piffas upp! tillsammans med lite grandaddy och lite tvål blir nu mitt hem fint igen. wooka!

-

kan föresten inte förnimmas att jag lagt upp rough bunnies här i bloggen. antingen måste jag varit full eller så måste någon annan gjort mig den tjänsten. märkligt, huh?

för att livet är lite deppigt, över lag

en liten fredagsrecension

okej, det gäller handsome furs senaste platta "face control"! jag får bara fram ett ord och det är: GLIMRANDE!
att inleda med "legal tender" var ett strålande val och får lyssnaren (i mitt fall mig) att vilja slänga på sig dansskorna och bara skaka loss. "talking hotel arbat blues" får mig att tänka råckenråll och "nyet spasiba" sätter mig i extas. alltså, oj vad jag älskar handsome furs! den enda låten jag egentligen kan säga att jag inte älskar till hundra procent måste vara "i'm confused" som de av märklig anledning ändå valde att släppa som första singel. kanske vill handsome furs hålla sig under jorden så länge som möjligt och därav det valet. ohlala.

näni, nu ska jag tilll jobb två. det är slit och släp en fredag som denna alltså. tjarå!

äh vi drar en till

juste! mina efterlängtade skivor från cdon kom idag och jag har spenderat eftermiddagen lyssnandes på my darling YOU!'s två senaste ep:s! jag älskar ju my darling YOU! eftersom jag redan bjudit på "jump the train" en gång så tänker jag inte posta något fånigt youtube-klipp! spring och köp dessa pärlor, det är dem värda!

sådär, nu var det sagt och jag ska spendera kvällen på andra ställen än framför datorn. god natt!

för att göra en vana god

när jag blev norsk blev jag även landsbroder med min en av mina största idoler.
åh, jag älskar ju willy!

grannosämja

vet inte om jag tagit upp detta ämne innan, men det känns bekant så jag antar det. det handlar om våra nyinflyttade grannar! jag hatar dem av hela mitt hjärta! jag hatar dem så mycket att jag måste binda fast mig själv runt köksbordet för att inte gå och hugga ner dem med någon av våra slöa brödknivar.

först och främst tänder de våran hallampa! ok, fine om de vill ha lite ljus såhär när vintern fortfarande trycker, men om de nu ska snylta på min och lasses el så kan de åtminstonde ha hyfs nog att stänga av lampan då de inte ens befinner sig i min och lasses tamburin. var kväll (utan överdrift) när jag kommer hem från jobbet står lampan där och lyser. var morgon när jag går till jobbet står lampan där och lyser trots att jag arbetar hårt för att hålla lampan släckt.

om det endast hade varit lampan som fått mitt hat att brinna så hade ni mer än gärna fått anse mig vara barnslig, men detta blir värre.. irritation nummer två bygger på att våra nyinflyttade grannar inte låser dörren efter sig. de låter vår ytterdörr stå öppen för uteliggare, polacker och andra kryp. de blottar hela min existens genom att låta vår ytterdörr stå olåst. de gör min vardag oskyddad och sårbar (eh) genom att låta vår ytterdörr stå öppen. fan. jag är som en föräldralös fågelunge i mitt eget hem. rädd och ledsen.

irritation tre föddes för några år sedan. jag snackar om en unge. en ful unge som fått för sig att hoppa upp och ner i golvet från att klockan slår femton.noll.noll fram tills att klockan slår sexton.trettio! i skrivande stund skakar taket oanför mig och rätt vad det är ramlar väl lampan ner i min stackars skalle och jag dör en för tidig död pga. detta fula kid.

irritation nummer fyra. DE HAR TV-RUM OVANFÖR MIN SÄNG! hela natten satt de nyinflyttade grannarna och glodde på nån skräpig gorillafilm och hela natten låg jag vaken pga. detta. jag har sovit tre timmar på två dygn och detta bara för att ett äckligt par valt att bosätta sig ovanför mig. jag får krupp. seriös krupp. jag begår självmord om detta kommer fortgå under tiden jag bor här. min nattsömn är det mest värdefulla jag har och utan den är jag körd. jag vill inte vara körd. snälla gud, have mercy on me, gör så att de nyinflyttade grannarna flyttar lika snabbt som de flyttade in! nu ska jag sova, hej!

när rastlösheten övergår till maniskt bloggande kunde ni önska att ni kanske hade en vass revolver

alltså, det blev ingen tur runt huset för jag orkade verkligen inte. men det är bra, tack vare detta kan jag konstatera att jag borde fokusera på att göra sådant som jag faktiskt inte orkar. gott!
fick nyss ett mail om en ledig sekelskiftslägenhet i centrala malmö och jag vill ha denna boning så mycket att jag skulle kunna kliva över både ett eller två lik för att få den. ge mig! ge mig! visserligen blir lägenheten ledig i maj och jag söker ju egentligen en bostad med inflytt i januari. attans. vad som sker återstår nog att se, jag kan nästan sträcka mig till att betala dubbla hyror om det skulle vara det enda alternativet. vi snackar drömmen! (säger jag som inte ens sett denna bostad)

javäl, någonting jag reflekterat över är föresten sjukligt långa kåpor. jag skulle verkligen vilja vara stolt ägare av en sjukligt lång och fin kåpa men jag tror dessvärre att jag är för kort och det är synd.

mitt hår är i en inre kris just nu. det har blivit rakt och nu skojar jag verkligen inte!
mitt hår har blivit rakt! du som känt mig länge vet att mitt hår är otämjbart och allt förutom just rakt. varför? vad är det som hänt? är det mina stackars hjärteproblem som orsakat detta? jag vet inte vad jag ska tro längre..
borde väl ta mig en liten tupplur innan jobbet kallar igen. mer bon iver har jag att vänta den närmre timmen, ohlala. hej då, nu är det slut på detta bloggtrams för idag, vi ses!

skatteåterbäring till all fördel

jazz, då var äntligen skatteetatens efterlängtade papper komna!
under flera dagars tid har jag gått och oroat mig över att bli återbetalningsskyldig då jag av misstag kan ha skattat för lite i förhållande till mina inkomster. mina misstankar var dock oberfogade och jag har istället betalat 8865 norska kronor för mycket till landets skattesuktande väsen! detta innebär i sin fråga att jag alltså får tillbaka 8865 norska kronor lagom inför semestertider och dylikt. vilken röta! jag borde fira men har fan inte tid. synd på den.

har fått in ytterligare tips jag glatt anammat, varav ena är denna bagge. låten påminner mig om när jag försökte rädda en isbjörn på en efterfest och när jag hör denna dänga så vill jag nästan bara dansadansadansa men jag har fan inte tid till det heller. om två timmar ska jag vara tillbaka på jobb så jag laddar istället ipoden och springer ett varv runt huset, någon sa att det var god motion och inte speciellt tidskrävande heller. nåväl, god kväll då.

då tiden tog slut

slit och släp, spring och släng. satan vad jag trött jag är! med endast en tjugo minuters lång paus under hela dagen har jag nu arbetat fjorton timmar av detta dygn. slapp det spänniga "amerikanarbordet" som tur var och har väl ändå haft flyt med tanke på all stress som hetsats fram idag. efter om och men är jag alltså nöjd med min prestationsförmåga!

har anammat amies heta bon iver-tips och nu är jag hooked. jag vill lyssna på bon iver resten av mitt liv. ingenting annat (med undantag magnetic fields som jag nog inte kan klara mig utan) behöver någonsin få komma i min väg. ok, jag ljuger. ge mig all musik i hela världen! nåt som dock är sant är att min iver för bon iver är tres bon!

nu tänkte jag slänga mig i min stökiga säng och sova ända fram tills imorgon då jag gör om dagen som just passerat, så som den sanna workin' class heroen jag är. intressen och allt annat är slöseri med tid, nu snackar jag bara stålar för stålar är ju ändå det bästa jag vet. goder natt!

med polacker och sol utanför fönstret

godmorgon!
eftersom jag faktiskt aldrig vaknat i prick samma stund som klockan ringer på morgonen så förmodade jag att ett smart drag var att ligga före tiden. sagt och gjort, mina alla klockor går sjutton minuter före orginaltid men till trots detta så ringer klockan den tid jag borde gå upp borträknat de sjutton minuterna. imorse ringde klockan alltså kvart i åtta (medan jag sömndrucket trodde att den var två minuter över åtta, vilket klockan så även visade) men istället för att ligga kvar så klev jag upp tillsammans med solskenet när jag egentligen planerat att ligga och snooza fram till tio över åtta (08.27 i mitt hem).
nu har jag duschat, druckit saft och dessutom fått mig en tur genom bloggen. morgonlyx man ba tja!

inatt tittade vi på twin peaks, vilket ni kanske förstod ifall ni läste det tidigare inlägget jag skrivit. satan vad jag älskar twin peaks! jag älskar twin peaks ungefär lika mycket som jag älskar six feet under men då är inte tp hälften så deprimerande som sfu. bra där!

idag jobbar jag dubbelt igen men det är ganska okej för det känns som att energin har kommit tillbaka. (tro inte att jag är helt healad, mitt hjärta rycker fortfarande till med jämna mellanrum) nu är jag redo för sommaren och sedan får det väl gå som det går, tänker jag.

ugglor i mossen

ossa! jag dör. twin peaks är så sjukt spännande. bob är påväg in i min vän coop eller i majoren. vem vet jag inte, men en säker känsla säger mig att det nästan blir coop. ah!

då indiska ungar mest är ute efter att mörda dig

alltså, vaknade nyss efter en liten tupplur jag beslutade mig för att ta.
tuppluren var dock lika orolig som mitt hjärta och istället för vila fick jag olika mardrömmar kastade rätt på mig. jag minns den första bäst:

jag, nadja chatti, amie, sofia och loke var på väg till något exotiskt land. på vägen mellanlandade vi i nån svirig semesterort som hade ett stort vattenpalats där småkids sköt pilar på varandra. eftersom jag är fett feg så beslutade jag mig för att checka ut semesterortens exotiska mattillbud. (efter månader i stavanger är man trött på att vårrullar är det mest exotiska att hitta i frysdisken) så iväg jag var! loke var dock en fena på höga hopp där i vattenpalatset, hon hoppade upp på en vattenbulle fyra meter upp i luften, jag ba wow! när maten väl var funnen så styrde mitt vattengäng upp med mig och vi fick oss varsin stor glass. så var där en bebis som jag fick för mig att hålla. (ett mycket dumt beslut) bebisen var en indisk mördarunge med ansikte liknande en kråkas och den ströp mig genom att titta mig i ögonen. jag minns hur jag tappar talförmåga och hur luften sinar samtidigt som detta äckliga barn väser i mitt ansikte. fy fanken och nu är man alltså rädd för bebisar också.

har precis ätit en rågmacka och nu tänkte jag väl knata iväg till min moster som har telefonen jag fick för mig att tappa i helgen. heja!

då ingenting tycks bli bättre

alltså, min ångest sitter kvar från igår och jag skrattar och gråter åt min misär på samma gång.
vad ska jag ta mig till? jag hatar dessa äckliga larver som krälar omkring bland kaffesumpen i min magsäck. jag hatar att känna mig förvirrad och liten och har verkligen försökt intala mig själv att jag faktiskt inte har någonting att ha ångest över. det går bra, min hjärna har iaf connectat fast nu är det hjärtat och magen som svider istället. dumma hjärta, dumma mage!

sedan har mina skattepapper inte kommit. antingen har jag 50000 i restskatt eller så får jag tillbaka en tiotusenlapp.
mina cd-skivor från cdon har heller inte kommit. om handsome furs senaste skiva bara kunde trilla ner i brevlådan skulle säkert alla mina problem flyga iväg. brevbäraren gick nyss förbi och rotade igenom all vår reklam vi har i vår brevlåda (sitter såklart i köksfönstret, där man alltid har full koll) men inte fan fick vi någon post idag heller. dumma brevbärare!

jag ger er den här för jag är ju faktiskt också förvirrad

just såhär

gråten tycks inte vilja komma. men såhär känns det:

som alltid en söndag

jag är tillbaka! vet inte var jag ska börja. det känns som att hela min hjärna är i en endaste stor röra och jag vill bara gråta.
jag känner mig ensam och kärlekskrank och liten och förvirrad. tror att det är dags för en lång och stor gråt, för en sådan har jag inte haft på länge.

utöver mitt ovan nämnda tillstånd är allt faktiskt väldigt bra. paris var som paris är och jag kan tala för både mig och herr lars när jag säger att vi hade en mycket bra resa. att få släppa norge för några dagar gjorde verkligen susen. och jag släppte verkligen norge, inte en endaste gång tänkte jag på mitt liv här i stavanger. finemang!

lyckades trixa till mig en stor svart duffel också. eminent köp! synd att det numera är vår och att duffeln måste packas ner bland alla mina tusen andra vinterjackor. jag ska vänta på vintern med glädje.

under flera dagar har jag haft tusen saker att skriva och dela med mig utav men just idag är jag dessvärre helt tom. tror att all denna ensamhet har ätit upp mig inifrån. idag är jag jordens minsta människa nämligen och nu har jag dejt med den stora gråten så hejdå!

den sista resan

alltså, jag är så satans jäkla nervös. om sisådär tjugo minuter är det dags att grabba väskorna och säga farväl till stavanger för en kort stund. i värsta fall säger vi farväl för alltid eftersom risken för att planet störtar ändå finns där.
under mina tidigare resor har rädslan alltid grabbat tag i mig väl ombord på flyget, denna gång bomdades jag av fruktan redan samma stund jag klev upp. detta bådar illa.

jag ger er en sista melodi, en sång jag lyssnat på många gånger, en fin sång med andra ord. tjarå, vi ses i himmelen!

sådär kvällen innan

jag är nyss hemkommen från jobbet och borde väl egentligen sova, men innan det ska jag lätta mitt hjärta och deklarera det som bekymrar mig. barnfamiljer! vad hände med uppfostran och allmänt folkvett? är nutidens föräldrar för stressade för att ens se hur grisigt deras ungar uppför sig? jag är i chock.

serverade ett stort sällskap där halvparten av sällskapet så även var minderåriga. att barn kan uppföra sig illa faller väl in i naturens kretslopp, men att barnens föräldrar inte tar något ansvar för detta är verkligen någonting jag vill kalla problem.

när alla ens tjugofyra ungar springer omkring och petar i grannens mat borde man väl för fanken säga åt sina vandaler på skarpen!? när alla ens tjugofyra ungar river ner all mat från bordet borde man väl för fanken banna dem på något sätt?
nej, småbarnsföräldrar gör av okänd anledning inte det. de är istället raka motsatsen!
småbarnsföräldrar ler och stoltserar över sin kloka sjuåring som vet hur man spottar ut korven på stackars mormor (eller i mitt fall mig), småbarnsföräldrar ler och fnittrar över hur ärlig och intelligent sin kloka sjuåring är som uppkäftigt skriker att den vill ha mat NU! småbarnsföräldrar ler och stoltserar över att sin kloka sjuåring åt upp all mat utom det som slängdes på golvet.

jag får krupp. seriöst krupp alltså. jag vill inte ens tänka på det mer, men om jag hade varit ett psyko (som sjuttonåringen i tyskland, ni vet han som skjöt alla han såg) så skulle jag nog skjuta alla äckliga, ruttna och egocentriska småbarnsföräldrar som kom i min väg. nog får vara nog, som man brukar säga!

nu i efterhand..

så var det gjort! jag tog mig i kragen och fick håret färgat. nu kokar fullkornspastan och jag tänkte slänga i mig ett mål mat innan jobbet återigen kallar för denna dag. har repeatlyssnat på wilco under ovan nämnda procedur och nu slänger jag in denna, mest för att piffa upp bloggen sådär en tisdag. ciao!

hårfärgning blir till motion

alltså, det är så satans kallt här i vårt stackars hus. jag måste färga håret men vet inte om jag vågar byta om till min hårfärgnings-outfit. jag kanske fryser ihjäl och utan mina hårfärgningskläder ingen hårfärgning.
kanske borde jag köra igång lite skräpig techno och dansa mig varm innan jag kan få bli snygg i frippan, men jag tror faktiskt inte jag orkar.

jag hatar att färga håret. verkligen. men nåt jag hatar ännu mer är snuskig råttfärgad utväxt. pest eller kolera.
ful frippa eller att frysa ihjäl. svåra vardag.

b som i blekningsmedel

goddag blogg! så var det alltså måndag igen. jag är precis hemkommen från jobb och funderar på att ta en svängom på stan för omväxlingsskull. jag har så många saker jag suktar efter nuförtiden. jag vill föröka hela min existens!
ska försöka hålla hårt i hatten fram tills på torsdag då jag befinner mig i det franska riket, med obegränsat antal små butiker och marknader. det är svårt, jag vill ju verkligen äga allt.

har påbörjat ett privat skrivande. en bok av något slag. än sålänge har bara inledningen författats men jag tror nog detta kan bli bra. sedan lurar jag på om jag inte ska ta och bli asgrym på någon slags dans. jag vill dansa mig igenom hela mitt liv, i fina kjolar och med vackra örhängen i mina öron. jag vill dansa mig igenom alla gråa höstar och alla kalla vintrar, ba dansa dyget runt. fina illusion.

äh fy satan, är trött som en häst alltså. nu går jag till sängs för en stund.

med en golden blend

jag älskar fever ray och karin dreijer, men satan vad läskiga hennes musikvideor är. jag dör, seriöst.
inbillar mig att maskerade män kommer och häller syra i mitt ansikte för att sedan göra mig till en vålnad av främmande och läskigt slag. satan.

funderar på att åka till sonar i barcelona och funderar på att försöka fixa biljetter till the prodigy som spelar i parre på lördag. jag vill dansa och stoja, klappa händerna och hojja. kom igen? sonar vore lite god avkoppling samtidigt som jag får chansen att hälsa på grabbarna hässleholm. the prodigy vore mest bara asgrymt sådär en lördag. ossa!

amna packade väskorna och kom hit i torsdags. vi har tagit del av stavangers uteliv och pratat om allt mellan himmel och jord. amna är så bra, verkligen. heja amna! nu har hon åkt och jag har en liten sorgeklump i mitt hjärta men överväger att bota den med en kylig promenad sådär när kvällskvisten närmat sig. utöver ovan nämnt så kanske det är dags för mig att finna en man snart. singellivet är inte alltid som en dans på rosor och jag börjar bli rabiat. kanske cillian murphy är upp i dagar som dessa?

billigt och bra

jag har känt mig förvirrad hela dagen. onda, elaka fjärilar har fladdrat omkring i min mage och det enda som kunde tänkas bota dem var en melodica. nu har jag blåst och plonkat hela kvällen och melodican är fin och blå, men fjärilarna sitter dessvärre fortfarande kvar. fick hem mitt paket från cdon men all musik jag köpt känns tråkig och allt jag vill är att lyssna på john olav nilsen & gjengens "diamanter och kirsebaer". fruktligt fin visa, som man skulle sagt på norska.

väntar som mest på att lasse ska komma hem så att vi kan fortsätta vårat twin peaks-maraton. twin peaks är fruktligt bra, som man skulle sagt på norska. special agent cooper är nog min största idol nuförtiden. eller leland, den där leland toppar också ganska så bra.

ute regnar det och jag hänger i fönstret och hoppas någon snygg kanske går förbi. chanserna ligger på noll.
fönstret är dock min favoritplats i hela hemmet. från fönstret ser man allt.
nåväl, här får ni pärlan då:

smutsiga söndagar

idag är en dålig dag fylld av ångest över allt otrevligt jag ibland ställer till med.