den nya starten

mmm. till tonerna av radiohead traskar jag in i ett nytt skolår. ja.

varje dag - ett liv

hej bloggen! idag är mina ögon svullna från gårdagens gråt, men annars mår jag som en solstråle. jag tror det är viktigt att tillåta sig själv att vara ledsen mellan varven. det är okej liksom, livet är jäkla traggligt ibland och för det vill jag gråta. samtidigt är livet också himla fint och häftigt och superbra andra gånger. tillåter en sig själv att vara ledsen så blir det nog också lättare att därefter tillåta sig själv att vara glad. och glad är jag. de sista veckorna har varit så bra som det bara går och jag tror inte det kommer vända heller. imorgon är det inspark i skolan och på lördag ska jag se lene lovich. ahhh hjälp, lene lovich!!! hur sjukt är inte det? lene lovich är min biggest girl-crush ever och en av de coolaste kvinnor som lever idag. jag brukar klä ut mig till henne på halloween och under förra årets äggrullartävling i montreal så tävlade hon som ägg i mitt lag tillsammans med nina hagen. mjao wow, jag är så taggad! här kommer en lene!

till pappa

det är din födelsedag idag, men det vet du ju redan. jag kan höra dig säga "åhfan, tjena!" när jag säger det till dig och sträcker över den där boken jag tycker du ska läsa. jag kan höra ditt skratt efter det där "åhfan, tjena"-t . det kluckar så harmoniskt när du skrattar. jag ser hur du vänder på boken, hur du kliar dig i skägget när du läser på baksidan och säger "jo men den här har man ju hört om" och sedan tackar lite blygsamt.

jag hade önskat du vore här nu så att vi tillsammans kunde fira hur du faktiskt blir gammal gubbe nästa år. men gubbe kommer du ju aldrig bli och istället firar jag själv. det känns så absurt att du är död för när jag tänker på dig och låter mig sväva så långt bort att jag tappar kontakt med verkligheten så är du ju så levande. det gör så fruktansvärt ont fortfarande pappa. att du inte finns här längre. jag behöver dig fortfarande. varför dog du?

jag lyssnar på counting crows och jag åker tillbaka till tider då jag mest ville bort. nu vill jag dit igen. hur absurt är inte det? hade jag kunnat få återuppleva de där åren då du söp skallen av dig med boel hade jag gjort det. hade jag kunnat få återuppleva den där tiden i malmö då du lånade pengar av mig och magrade då jag inte hade några pengar att ge, så hade jag jag gjort det. tusen gånger om. du gjorde mig så jävla illa och jag sa det till dig. du låtsades som att jag var den som gjorde fel. jag hatade dig för att du inte förstod vilken situation du satte mig i, hur pressad jag kände mig. jag hatade dig för att du inte kunde förstå att du manipulerade mig och för att det var du som borde tagit hand om mig istället för tvärtom. samtidigt så älskade jag dig också så mycket och jag visste ju innerst inne att du aldrig menade illa i dina handlingar. att du var världens snällaste och alltid gav mig allt du kunde, när du kunde. det gjorde ont att se dig när vi bodde i malmö. du var patetisk och mitt i allt hat kunde jag inte låta bli att tycka synd om dig. för att livet aldrig blev som det skulle för din del. för att du låtsades som att allt var bra fastän att jag visste hur du led. jag skäms fortfarande över hur du lånade pengar av mig bara för att köpa blommor på min födelsedag. de där blommorna är de bästa blommor jag någonsin fått. fan, hade jag kunnat ge mer hade jag det. men jag kunde inte, orkade inte. jag ville du skulle bort och då du väl flyttade till brasilien så kunde jag andas igen.
i slutändan blev det ju ändå ganska bra, du verkade glad där borta. var du glad? vi pratade ju en del på skype och du verkade må bra men saknade oss barn. jag saknade dig med, jag saknar dig fortfarande. jag önskar jag kunde ringa dig nu men det kan jag ju inte.

grattis på födelsedagen pappa! jag har köpt växter till dig och tänt ljus. nu röker jag cigg samtidigt som jag sippar på en öl bara för dig. vi ses snart, det vet jag!

en häxa jag sent glömmer

hej bloggen! igår såg jag det fantastiska bandet witch tillsammans med jacco gardner och ojojoj vilken grej! jag hade väntat mig en storslagen spelning men blev ändå förvånad över hur fantastiskt det var! jag låter extasen från igår traska rätt in i extasen för idag är nämligen dagen då jag ska få se bon iver igen. lyckades efter många desperata försök äntligen få tag i en biljett till det för länge sedan slutsålda eventet och känner mig så känslosam nu att jag mest vill gråta över mina privilegier. dock finns det inte tid för tårar denna stund. jag måste jobba och solen skiner över min lilla gård dagen till ära. livet är bra och hösten är fantastisk. om två veckor kommer sälen hit.

här får ni en dänga från gårdagens stjärnor! kram

till detta snurrar jag iväg

mmm!

veckans släpp

jag ska strax springa upp för berget för tredje gången denna vecka. corbin har äntligen släppt sitt debutalbum och det är så fantastiskt. om tre veckor börjar jag skolan. fram tills dess kommer jag lyssna på denna låt på repeat. mmm.

tre långa år

hej bloggen. idag har pappa varit död i tre hela år. jag har inte klarat av att radera hans nummer i min telefon ännu, är rädd att råka radera minnen av honom ifall jag skulle göra det. ibland ringer jag honom, men på andra sidan är bara den där monotona telefonsvararen som säger att abonnenten inte kan nås för tillfället. blundar jag så kan jag höra hur hans röst låter. tonerna av den bleknar dock så fort jag försöker greppa rösten och spara den i mina öron och jag blir provocerad över att det inte finns någonting mer konkret att greppa i. jag saknar honom nåt enormt. i varje steg jag tar är han med mig. somliga dagar är stegen lätta, andra dagar tyngre. jag tror han brukar hälsa på mig på min gård i paris. ibland kan jag känna doften av hans cigaretter och hur mycket jag än försöker lokalisera var röklukten kommer ifrån så lyckas jag aldrig. jag fylls av ett familjärt lugn var gång en pust av rök träffar min näsa och jag tror kanske han svänger förbi för att checka läget och se att allt är okej med mig. jag önskar han visar sig vid något tillfälle framöver.

gick till kyrkogården vid haukeland och tände ljus. satt sedan där på en trappa i regnet och saknade så att jag nästan inte kunde andas. i hela två timmar satt jag där. grät och rökte cigg samtidigt som jag lyssnade på låtar han älskade och många gånger för länge sedan spelade för mig. allt jag vill är att få åtminstone en dag till tillsammans här på denna jord.

med fanan i handen

jazz så var det äntligen september och detta är månaden då jag får ny kraft. imorgon åker jag till norge och bergen för att spendera tolv dagar ihop med sofia och bebis, vänner och gamla ligg. jag tänkte vandra över stadens alla fjäll och insupa havet så mycket jag kan när jag inte socialiserar och catchar upp med gamla bekantskaper. åh vad jag har längtat efter havet!

augusti var månaden då jag mest arbetade och reflekterade mer än någonsin. jag läste böcker, nyheter, förstod sammanhang jag inte tidigare förstått. jag sprang längst med tågspåret och jag åt potatis och purjolöks-soppa som aldrig tidigare. sedan har jag såklart gråtit mycket och känt mig ensam och obehövd. jag har saknat människor som är långt borta och jag har saknat att ha föräldrar som kunnat ge mig råd då jag inte vetat vad jag ska ta mig till. samtidigt som jag verkligen har uppskattat min ensamhet och vad jag kommit fram till efter att ha idisslat mina tankar och känslor. måste säga att jag nog blivit både klokare och mer galen sedan jag lämnade montreal, men det känns bra. när jag är som mest galen är jag som mest kreativ även fast jag känner mig både ynklig och odödlig på samma gång. min bok börjar verkligen ta form nu och det är en fantastisk känsla att kunna skrolla igenom alla sidor av ord som jag hittills lyckats plita ner.

sedan har jag lyssnat på enormt mycket musik också. resten är mest oväsen.