vattenblåsor plattformar fiskrensning och hagel

efter att ha vässat typ en miljard pennor på dagiset idag så har nu en stor snuskig vattenblåsa uppenbarat sig på mitt högra långfinger. fräsht eller vad? jag vill att den ska försvinna!

medans jag ägnade mig åt lite önsketänkande satt jag även och grubblade över det där med att arbeta på oljeplattform. att få ut mellan 40-80 norska papp på två veckor är ingenting man egentligen vill säga nej till. förmodligen slitigt som satan, men två veckor går snabbt och när lönen har kommit kommer man prisa sig själv till himmelen för att man stod ut. jag vill verkligen!!
fast sen är det dessa sprängrisker. det är nog galet farligt att jobba med denna lättantändliga substans. typ en gång var tjugonde år sprängs en båt och jag vill verkligen inte vara på plattformen när det väl händer. tänk att vara den enda överlevande med enbart en skrynklig stump kvar som kropp.. dessa pengar är inte värda en deformering oavsett alla miljoner man tjänar.
men, dom där deformeringarna är inget jag håller på med, så tanken är ännu inte helt nedlagd även fast den hjärtskärande ångesten uppenbarar sig bara av tanken på en brännskadad kropp.

nu finns det dock ett till alternativ ifall man vill ha snuskigt hög lön, och det är att arbeta som fiskrensare. lönen ligger på runt 20000 nok i veckan och då arbetar man tolv timmars långa arbetsdagar sju dagar av sju.

jag är iofs sjukt rädd för fiskar och jag vågar inte ens ta i en olagad fiskpinne med bara händer. men, jag tror att man med tiden härdas och lär sig att älska det man en gång hatat. man måste bara våga ta chansen och den är jag och malin nu redo att ta. vi ska sticka till havs, isolerade från allt utom vår fångst (eller om det nu blir olja)! efter två veckor på båten så får man sedan en månads semester innan man återigen ger sig ut bland stormar. det kanske vore nåt? olja? fisk? stympad? fisk?

fördelarna väger upp fördelarna och nackdelarna tynger ner nackdelarna men något får det bli, för jag ska bli rik är min plan. synd bara att jag ska ha sån beslutsångest.

föga förtjusande

för en stund sedan kom min käre syster hem med ett brev i handen.
brevet var adresserat till mig och innehöll ett papper som de printat mitt nya personnummer på, i svart text.
då var man alltså norsk medborgare då. det känns läskigt, spännande, sorgligt, aningens ovant, kul, attraktivt osv osv.

äh, jag skojade. det känns ingenting.
men, nu får jag skaffa bankkonto och det är ju iallafall bra för jag har aldrig trott att någon blir gladare av en hård knöl pengar i madrassen.

imorgon ska jag knalla till jobbet tio i sju och jag borde väl knyta ihop kofferten nu. hej!

koppar och bordsunderlägg

allt jag vill är att investera i fina värmeljushållare och olika slags bordsunderlägg. köpa tekannor och fina koppar, lampor, en järnsäng jag sett och allt annat man kan tänkas vilja ha för ett trevligt hem. jag vill ha hundra kuddar och mysiga gardiner, någon smart skoförvaring och en piedestal.
jag går och spanar efter gosiga möbler och andra ting för hemmet, men har dessvärre inget hem att placera detta i. saknar tiden då jag hade mitt egna ställe och anledning till att spana efter stämningshöjande prylar. när ska jag få flytta till en egen lägenhet igen? när jag fyller 40?

jag somnade föresten klockan åtta igårkväll. enligt sofia hade jag slocknat på tre sekunder och trots att jag fick över nio timmars sömn inatt vaknade jag inte av mitt alarm och skulle kommit försent till arbetet ifall inte malin och hennes nya man haft vägarna förbi i en bil.

veckorna bara rullar förbi och nu är det snart fredag igen. ska till fretan imorgon och diskutera anställnings och lönevillkor. de har erbjudit mig en heltidplats i deras butik 20 min utanför staden. fretex är norges motsvarighet till myrorna och stadsmissionen. de har fina billiga grejer och kanske kan jag få fynda den där sängen till ett rabatterat pris om jag tackar ja till tjänsten. fast samtidigt, barnen jag nu jobbar med är guld och jag tycker ju verkligen om att få leka hela dagarna. vad tycker ni? jag låter lönen avgöra och återkommer i frågan när jag bestämt mig, men trots detta behöver jag nu lite plus och minus från er. kom igen, langa!

mellan husen

jag är så trött att jag knappt kan hålla huvudet upprätt.
mina fingrar är som stela pinnar, jag är smutsigare än en sandlåda och skulle nog dö ifall jag skulle tvingas vara vaken fram till sju ikväll.

lyckas fortfarande inte få en blund innan 04.00 och de två senaste dygnen har jag sammanlagt sovit i ca fem timmar vilket är insane när man dessutom springer efter en boll eller har en spade i handen typ sju timmar om dygnet.
idag krisade det även i norges barnhagar och två timmar av dagen har jag, utöver spadar och bollar, spenderat knatandes i regn mellan eigenäs och vaaland. att sofia dessutom beter sig som en gammal klimakteriehagga förtillfället gör dagen till min sämsta norgedag hittills och allt jag vill nu är att få blunda, krypa ner i min säng och få sova resten av mitt liv.

-

jag är ännu inte i säng fast klockan är 19.12, för här händer det tydligen grejer.
soffe fick ett samtal från en hyresvärd som vill träffa oss i veckan för att sedan kunna erbjuda oss en trea ifall vi är tillräckligt trevliga. det skulle innebära eventuell flytt den första februari ifall allt går i lås och vi gör ett bra intryck.
det kommer jag se till att vi gör. killarnas hår, smulor och dritiga skor retar till och med gallfeber på lössen så att få slippa dem vore rena rama himmelen.

sedan ringde fretex till mig idag och förmodligen har de en extratjänst att tillsätta. jo ja. vi får väl se. jag är på bra humör men nu är det dags för sängen.

ett försök till att skryta

idag har jag fått höra att jag har världens ljusaste hår och att jag nog kommer dö snart för att jag är så gammal. sen har jag ritat prinsessor och varit på utflykt med ett riktigt gäng glidare som mest ville leka alla små kycklingar.
mitt jobb är så roligt. jag trallar omkring som att jag själv är fem år och dessa barn plockar garanterat fram mina bättre sidor.
allt jag vill är att hoppa rep, bygga sandslott och åka ruschenkana ba yeah!

med guld i munnen

jag är uppe med tuppen och är laddad inför dagens bestyr.
att ensam få stiga upp och sedan i lugn och ro få sitta och vakna till ihop med en kaffekopp och en tänd cigarett är bland det bästa jag vet. jag lyssnar på devendra och känner mig glad.

började kolla på en gammal polanskifilm igår men filmen fick spätt och vägrade funka de sista 20 minuterna och nu undrar jag om hugh någonsin fick den galna fransyskan och ifall rullstolssnubben skjuts i huvudet av hughs fru. någon som vet?
började spåna i the manson family och han den där charlie är föresten aningens lik devendra utseendemässigt. kul för att devendra är snygg och synd för att man inte vill vara lik nån sån.

om en kvart ska jag snöra på mig mina silvriga pjucks och sen kommer min arbetsgivare björn och hämtar upp mig i hans bil. har blivit favoriten som får skjuts till jobbet vilket är ganska bra eftersom jag inte har den blekaste aning om adressen till denna veckas hage. eller så vet björn det och finner inte ideén om en bortvirrad siri speciellt lockande. jag skulle tycka det vore kul att gå vilse här.
det finns typ en gata i hela stavanger och missar man den så är man snitsig.
jag vill vara snitsig.

nu kallar kaffet och denna vecka kommer bli bra för på fredag flyttar dessutom lovis hit. jaao

födelsedagscider och vindjackor

idag tänkte jag tillägna en post åt min nya fina vindjacka som förtillfället är den bästa investering jag har gjort. jag har alltid tänkt att vind och regnjackor är aningens överskattade. har man ett paraply så klarar man alla väder och ifall man inte har ett paraply klarar man dem också, fast istället med en konstant förkylning i kroppen.

hur som helst, jag var på jakt efter ett trevligt varmt sällskap och travade in på stadens ena hm i hopp om att finna det jag sökte. och där hängde den, jackan som inga vindar eller decimeterstora vattendroppar kan tränga igenom. att den dessutom föll mig i smaken utseendemässigt var ett ännu större plus.
igår när vi knallade till st petri så blåste världens största hagelstorm upp och ifall jag inte varit klädd i min nya jacka hade jag förmodligen haft lunginflammation i skrivande stund, men nej nu är jag till och med friskare än vad jag var igår. kanske beror det på att jag sov tolv timmar inatt eller så är det min snälla jackas förtjänst. jag tror på alternativ två.

sen firar jag föresten dagen för födelse idag.
jag har fått det uppskattande man kan tänkas vilja ha och är alltså fortsatt nöjd och glad med tillvaron jag lever i. ikväll ska vi ut och svira staden och jag som inte ens dricker cider tänkte lyxa till den med en liten en i päronsmak. så är det att vara en och tyve!

från en sak till en annan

igår började jag jobba och min lilla tid som arbetshjälte har varit så extremt upplyftande trots feber och en hosta som börjar längst ner i mina skrynkliga tår. sexton timmar i barnhage har kännts som tre och jag har gått runt med ett konstant leende på mina läppar dessa två dagar jag hittills arbetat.
det är som att jag helt plötsligt börjat leva världens bästa liv från att ha legat och simmat i ett ljummet badvatten i två veckor.

nu kom malin upp och spred ännu mer glädje så jag stoppar här men återkommer igen så snart jag har tid.

ända in i döden

en gång i tiden trodde jag att det bara var gamlingarna på denna jord som dog, eller pyttesmå bebisar som inte kunde andas. nu vet jag bättre och det känns istället som att var och varannan ung eller medelålders människa helt plötsligt lämnar den levande människoskaran utan förvarningar. alla dessa jäkla sjukdomar eller droger tar över och låter endast sorg och saknad finnas kvar.

sedan jag första gången såg en riddares historia har jag varit hemligt kär i heath ledger. jag grät när han tog livet av sig i monsters ball och jag var grön av svartsjuka när han fångade alla brudar utom mig i casanova. nu är han död pga. en överdos och finns alltså inte längre. detta gör mig både arg och ledsen. knark. vad är grejen? jag förstår verkligen inte.
varför envisas alla jävla dumma idioter med dessa droger som så uppenbart fräter sönder skallen och i många fall också leder till döden?

när jag var liten trodde jag alla ”knarkare” var skrykliga gamla uteliggare som snodde varmkorv från barn som mig. idag har jag ett gäng kompisar som stolta konstaterar att de brukar droger med jämna mellanrum och hur jäkla häftigt det är.

knark är den mest pinsamma och minst coola grej jag vet. hur häftig blir man egentligen av att snorta cola på en sunkig toalett och hur coolt är det att dansa sig anorektisk på extasy?
jag varken vill eller tänker hänga ut någon då de flesta jag umgås med ska föreställa vuxna människor som ska kunna ta ansvar över sina egna handlingar men seriöst er jag syftar på, ni är så extremt sorgliga så det finns inte. det blir inte bättre och knark kommer aldrig bli nåt häftigt. jag tycker alla ursäkter och anledningar till varför folk nyttjar narkotika bara är patetiska och de får mig att vilja gråta resten av livet.

ne nu ska jag sörja heath en liten stund och sen ska jag försöka kurera mig genom att bara ligga i sängen. jag har blivit dödsförkyld sen igårkväll och imorgon klockan 08.15 ska jag passa barn. what a wonderful world.

benlösa ballonger

ballongerna i vårat rum sipprar luft och ser ut som två påsiga njurar men ändå har ingen tagit bort dem. det ligger kläder överallt och jag skyller på dåliga förvaringsmöjligheter, men dagen har trots ett miserabelt yttre börjat bra.
jag steg upp vid tio och har sedan dess druckit kaffe och umgåtts i köket.
vi känns nästan som en liten familj här bland alla brödsmulor som de norska missanpassade killarna lämnar framme.

produktiviteten ska också stå i taket idag hade jag tänkt, för nu är jag trött på att deppa. polisattesten har nu nått min faders händer så snart kan jag äntligen börja arbeta bland småglinen och föresten sa jag nej till restaurangjobbet eftersom de bara kunde erbjuda heltid, så återigen är jag på jakt efter ett kvällsjobb vilket jag tänkte fixa idag.
efter det ska jag tvätta lakan, styra upp vårat rum och se klart filmerna jag har lånat, då de ska vara tillbakalämnade imorgon. det är tråkigt att vara sysslolös och jag vill bara få jobba sönder mig själv så tiden kan börja gå snabbt och jag kan åka vidare såsmåningom.

ok, visst trivs jag hyggligt och 60% av de jag bor med är guld, men norge är nog inte riktigt min grej. jag vill ha storstad, bilar och klubbar öppna till halv sju på morgonen eller total tystnad ute på en ödslig landsbygd samt någon att kramas med.
det finns inte här, men nu tänker jag fan bita ihop och bli glad över det jag faktiskt har istället.
denna period är enbart en bråkdel av mitt liv så det borde inte bli svårt.. det är ju inte som att alla jag känner har dött eller jag själv tappat syn, hörsel och bägge benen. jag tror jag är taggad.

-

klockan är 18.57 och dagen har ännu inte varit till några som helst förtret.
vi har gängat fretex, hittat glajjor och hängt på bökker och borst! (?)
gick förbi "bäbljotäket" också. jag fick äntligen lägga vantarna på pianot och tonerna fick äntligen flöda. att det satt ett gäng sura gubbar och såg missnöjda ut fick mig att må ännu bättre och jag bjöd dem (mot deras vilja) på ett fint astrid lindgrenmedley.

såg föresten en billig skitsynth på billighetsaffären och jag funderar på at köpa den bara för att tillfredställa mina musikaliska behov.
en bra synth är bättre än en skitsynth men en skitsynth är bättre än ingen synth och nu är den enda bra synthen som finns i min ägo bosatt på pelargatan och dit räcker inte mina händer.

när vi ändå är inne på händer kan jag passa på att berätta att jag förmodligen är värdelös på tallriksstapling. schifen visade mig ett stabilt grepp men eftersom mina fingrar enbart är 1 cm korta så kunde jag inte fatta det. (greppet alltså)
det var nog det enda bittra jag kunde klämma ut idag tror jag.
på lördag fyller jag år och då räknar jag med att alla jag känner ringer och sjunger den finska födelsedagssången för mig, den har jag länge velat kunna!

nu är det dags för rykepause och sen ska jag tillbaka till breathless och paris. hej så länge!

bitterbula

jag läste precis igenom inlägget jag precis publicerade och sen föregående och ytterligt tidigare inlägg. jag framställer mig själv som världens mest bittra människa i denna blogg. jag har blivit som en gnällig gammal hagga. vilken nit. jag som egentligen är så glad och full av liv. uppdrag ändring börjar nu!

20 minuter senare.. man kan allt man vill! jag är inte bitter längre!

2 timmar senare.. äh jag är fortfarande bitter men det är ok för jag bor ju faktiskt i landet med världens fulaste språk och jag har ju heller inte gjort annat än att sitta i sängen och lyssna på musik hela dagen. jag har verkligen alla rättigheter till ett bittert liv! om man skulle lyssna på e-type och ta sig ett glas vin med någon villig? eller kila till ungdomsgården som säkert kryllar av sextonåriga lammkött. då kanske man kan få sig ett skjut eller åtminstonde en runda pingis?!

äh jag ba skojja. jag vill inte ha ett skjut av nån sextonåring!

kusin krisse

jag repeatlyssnar på flying a kyte och tänker att jag nog borde sluta bry mig helt om folk och andra ovettiga. bara centrera mig själv och glömma bort alla andra.
sluta beblanda mig med komplicarade människor och istället umgås med ingen eller de som alltid placerar sig själva först. det skulle kanske vara lösningen på många problem och jag skulle slippa försöka göra bra grejer för andra eftersom det ändå skiter sig förr eller senare. eller så borde jag bli elak och med flit sabotera för människor. hälla ut kvicksand över hela jorden och tvinga folk att trampa i det, sedan tänker jag stå där och se på när alla sjunker samtidigt som jag själv går på meterhöga styltor och skrattar, högt över marken.

solen skiner utanför mitt fönster och himlen är blå.
jag saknar kristin. igår tittade jag på alla bilder jag kunde hitta av henne och log för mig själv. tänker på vilken bra relation vi har med varandra och önskar att alla skulle vara som henne för då skulle det nog inte finnas några krig i världen och alla skulle leva i harmoni. kristin är min störta förebild efter min mamma. kan alla bli som henne? ne nu går det ju inte så vi får hålla humöret uppe ändå. man kanske skulle börja knarka eller fixa hiv?

risbollar

tiden kryper fram och allt jag vill är att klockan ska så 17.00 så att jag kan få börja tjäna pengar. har egentligen ingenting att dela med mig utav för jag har blivit tråkig och värre kommer det bli.
jag vill bara bli gammal. sextio på en dag. ha gjort allt det där jag vill göra och bo i det franska torpet jag drömmer om. snabbspola 45 underbara år jag har framför mig och istället leva på minnen och minimal pension.

folk runt omkring mig (som jag knappt känner) är deppiga och ger mig samma dödsångest som ika lyckas prestera fram. jag vet inte om jag vill vara kryckan som håller upp hela situationen men med en syster som sover har jag inga andra val.
de norska killarna härjar i köket och jag vill bara ladda min kanon och skjuta varsin stor kula genom deras norska skallar. dagen blir dålig när den började bra och jag är tydligen den enda i vårat hem som inte blev bjuden på manlig närhet inatt.
det blir inte värre än såhär så jag kan lika gärna fläka ut min och harrys bebisfejja. skitliv eller vad?

äh ne nu ska jag inte vara sån. igår fick jag nästan en norsk kompis, klappade nästan en söt kattunge och såg nästan klart hela coffe and cigarettes. alla som inte dansar hamnade på repeat och sen undrar jag ifall man kan vara kär i en röst? isåfall är jag det. här har ni bilden, hej!

storm och städuppdrag

igår fick jag ett par riktiga löparpjucks av min moster.
sådana med gele i och studsig sula som gör att man springer 200 km i timmen med dem på. tyvärr ser jag ut som en full alkis när jag ökar farten en aningens. ni som har sett mig in action kan intyga, så nu deppar jag över os-guldet som aldrig kommer bli mitt samtidigt som jag sitter och äcklas över simons hår i handfatet.
simon är våran norska flatmate och man kan nog fylla en hel ikeapåse med allt hans hår han har lagt i handfatet. kanske jag borde samla ihop det och sälja det som stoppning till en kuddfabrik?

prostituera mera

goddag och tack för att jag har en liten skara som uppskattar denna förvirrade sida!
nu har jag grubblat och jag tänkte på att jag kanske borde starta en hemlig blogg där jag kan skriva ogrundat skitsnack om folk eller djur som förtjänar det. jag syftar inte på er mina vänner, men hur kul vore det inte att få hänga ut diverse celibriteter eller knasiga ting utan att ha någon egentlig anledning till det?! den bloggen skulle utan tvekan ha betydligt mer träffar på google än vad jag nu har. inte för att det är någonting jag är i direkt behov utav, men tanken var god!

kanske jag bara borde göra något nyskapande för att höja besöksstatistiken på denna blogg? nämna nicole richie eller kanske självaste konungen av sverige någon gång då och då. det skulle förmodligen höja läsarskaran! listor funkar också. jag kan börja lista saker. typ vilka klädesplagg som är rätt i tiden och sen kan jag kalla detta för en modeblogg! posta recept och diverse planteringsprogram är en annan tanke. matblogg?

äh jag orkar inte med sånt trams. ni, min trogna lilla läsarskara, är de enda jag behöver! ni får dock stå ut med att jag skriver ologiska och halvtossiga inlägg för det är nog det enda jag kan. matblogg kanske blir 2020 men modebloggen skippar jag nog för all framtid. kan förövrigt informera er om att jag idag ska färga håret, dricka vin och gå på klubb ikväll! klubb i norge, känn på den!

jaja nu ska jag ta tag i dagen, kanske lära mig några nya norska ord och lyssna på jamie t. bra dag. bra vecka och inom en snar framtid flyttar lovis hit och blir norsk med oss. det är bra. allt är bra. jag är bra. ja.
sen tycker jag att ni kan skicka lite fler sms till mig och kommentera mera. jag behöver bekräftelse! GE MIG!

en önskad loke

idag har varit den mest spännande dagen i hela mitt liv.
jag fick ett obegripligt sms av min arbetsgivare vid halv tolv och efter det har jag legat i sängen exakt hela dagen fram tills för typ en kvart sen då jag klädde på mig en klänning. jag är utvilad och redo för alla hinderbanor i hela världen så det är bara att kasta dem på mig. sen undrar jag ifall någon egentligen läser all skit jag skriver i denna blogg? om inte så tänker jag nog börja använda kodade meningar. det är mycket lättare för mig att förstå plus att det går extremt mycket snabbare att formulera sig genom kodord. ja jo.

när man själv blev den i rubriken under

okej, så nu är jag alltså heltidsanställd som barnhagetante.inga mer lazy days, inga mer sovmorgnar och inget spontanklubbande en onsdag då kroppen skriker efter nöjen. aningens bittert men jag har accepterat denna sanning för jag ska nämligen bli dessa kids största förebild!

de ska minnas deras dagisfröken siri som den bästa människan de någonsin mött och när de sedan blivit gamla och grå, liggandes på deras dödsbäddar är det mig de ska tänka på då de går igenom allt bra som skapat deras liv. jag ska vara den som sprider glädje och harmoni runt dessa bortsprugna ungar, den som plockar fram gitarren och kör en trudelutt under fruktstunderna, den som lär barnen svära på svenska, den som är kung på att trycka på de slemmiga tumvantarna på odågornas små händer.. jag ska bli världens mäktigaste barnhagetante!

nja, riktigt ännu börjar inte slitet med dessa monster, som föresten säkert är jättegulliga. jag hinner med en spontanklubbaronsdag om jag så vill!
polisattesten från sverige måste skickas till barnhagen först innan vi lagligt får arbeta där (med vi menar jag mig själv och malin) så det är troligtvis måndag som blir dagen för start inom detta område. helt arbetslös blir jag dock ändå inte denna vecka. jag kör nämligen igång min provanställning på en norsk/fransk restaurang på söndag också och där hade jag tänkt briljera med den lilla franskan jag kan samtidigt som jag jonglerar med fyllda vinglas och norska mynt. sextiotimmars veckorna är alltså runt hörnet, vilken fest!

nu ska vi se på history boys, en av de fem filmer jag lånade på stadens lokala bibliotek efter att stolt ha skaffat lånekort där. har nog börjat komma in i vardagsrytmen nu (jag använder mig av biblioteket, det är 100% vardagligt) och jag tror det kan finnas ett eller annat guldkorn att glädjas över här emellanåt. har insett att det är helt okej att sakna och att jag inte kommer glömma allt där hemma bara för att jag nog kommer ha roligt här, hih.

intervjuer och otrevliga tanter

jag somnade vid fem imorse för att tvingas stiga upp igen vid tio.
försenade och trötta knallade vi sedan iväg till skatteverket som bittert kunde konstatera att man enbart får bli norsk medborgare ifall man har ett arbetsintyg, vilket ingen av oss ännu har.
idag har jag dock varit på en intervju och imorgon väntas två till vilka jag redan har smort plåten hos. barnhagen är det bara en tidsfråga innan jag och malin arbetar på (i?), så det innebär att jag innan fredag är anställd på mer än ett ställe om mina planer går hand i hand med mina beräkningar. efter det så kan jag bli norsk på en kvart om jag så vill.

har trots dessa kommande intervjuer sökt jobb hela dagen. solen sken, jag bar mössa och tror inte jag skrämde många med min, i vanliga fall, tina turner frippa så förmodligen kommer det ställa sig ännu fler arbetsgivare i kön till att få anställa mig! kanske är jag en aningens överambitiös då jag tror mig vilja jobba sextio timmar i veckan. men nej. jag vill jobba sextio timmar i veckan! förmodligen kommer jag dö efter vecka nummer ett fast det är ju inget jag tänker oroa mig över nu.

nu ska jag bara fortsätta att ligga i sängen, kanske lyssna på lite fin musik, dagdrömma (min specialitet, hey) och sen ska tänkte jag krypa till kojs innan tio.
jag har inte lagt mig tidigare än nollett.nollnoll sedan jag var typ sexton, fast detta ska bli våren som jag ska utvecklas inom alla områden och denna tidiga nattning skulle kunna ses som en ledstolpe i mitt kommande nya liv.

gå, spring inte

behovet av att blogga har aldrig tidigare varit så stort som det nu är, tre inlägg på ett och samma dygn.. håller jag på att bli galen?
jag måste nog ut och ta en lång promenad nu trots att natten börjar göra intrång. huvudet är fullt av tusen tankar som jag måste bli av med på något sätt och jag har en rastlöshet i kroppen som äter upp mig inifrån. kaffet gör mig skakig och ledsen och jag vill allt och ingenting på samma gång.

i mitt sprayhoroskop (som jag tror blint på) står det att detta år är en period för mina dagdrömmar. tänk om jag lever i en låtsasvärld och egentligen ligger i koma på nåt ruttet sjukhus i tyskland och allt som florerar runt om mig egentligen bara är en dagdröm som aldrig kommer ta slut.
hjälp ne nu ska jag synkronisera min ipod och sen pyser jag ut innan någon pårikigt tror att jag håller på att go nuts.

kaffe blandat med spöregn

idag har varit min hittills bästa dag i norge.
jag har plitat ut trettio norska cvn, skaffat norsk mobil, pratat med en norsk arbetsgivare och gått runt i norskt spöregn med malin, en av mina nya grannar här.
har upptäckt att stavanger är en mycket gullig liten stad, fast enligt statistiken så faller det också regn här nio gånger av tio.
kul att jag förmodligen kommer se ut som en dränkt hund imorgon då jag ska jaga extrajobb. håret kommer ligga slickat längst hela huvudet och mascaran sitta vid hakan istället för på ögonfransarna, endå kan jag inte låta bli att tycka om detta ruggiga väder..

på tiden jag fortfarande bodde hemma så brukade hela familjen samlas på gårdsplanen för att dansa regndanser när himlen öppnade sig och vi nöjde oss inte förens vi var blöta ända in i benmärgen. ifall någon idag skulle föreslå detta skulle jag inte vara den som bangade och just nu skulle detta kanske vara den bästa avslutningen på denna dag som faktiskt inte varit det minsta dålig.
jaha, kanske ni tänker! varför springer du inte ut själv och blir blöt och fökyld just i samma stund som du skriver detta? jo det kan jag svara er. nöjet sitter inte enbart i att luckra på sig lunginflammationen utan jag säger istället att sällskapet är a och o för en lyckad regnsession. men ja, kom hit och gör mig sällskap! det blir kul!

imorgon ska vi glida förbi det norska skatteverket och fixa norska personnummer. jag blir norsk medborgare och skriver ur mig ur det svenska landet. varför vet jag egentligen inte men min moster insisterar på att detta är bra och får en att bli en del av det norska samhället påriktigt. sedan ska man ångra sig efter man varit riktig norrman i en vecka och tydligen bli svensk igen. helkaiko men jag är ganska naiv och går på vad som helst just nu så det är såhär det får bli.

oj detta blev ett lustigt inlägg men jag skyller på att jag är speedat pga. allt kaffe jag nyss druckit. mitt nya nummer är föresten 004746398126 och adressen ni når mig på är pedersgata 109, 4014 stavanger, norge. skriv brev! skicka vykort! visa att ni inte har glömt bort mig fast jag numera är halvnöjd norskis!



(bilden föreställer nåt ställe i stavve jag dessvärre ännu inte fått uppleva ännu)

pingpong och pianolektioner

oj vilket flöde det var på postandet i bloggen nu!
jag är den enda som fortfarande är vaken i vårat hem och eftersom jag sovit typ 40 timmar av detta dygn känns det som att det är min plikt att stanna uppe och invänta herr natt.

internet har för läng sedan gjort sitt roliga och jag är så uttråkad att jag till och med avbröt betapetmatchen jag höll på att vinna.
satt och tänkte på det där med intressen en stund. har jag några intressen? betapet? män? musik? skidskytte? aids?
jovisst kan man svara att ovanstående nämnda saker är spännande och att alkohol är kul. sen tycker jag om att baka bullar också, och att hacka lök!
det känns dock inte som några riktiga intressen vilka man nästan ska få kunna briljera med i sitt cv.

jag måste ta tag i det där på riktigt! göra saker! aktivera mig! KÄNNA ATT JAG LEVER!
hoppa på en sykurs, börja spela pingis, ta upp pianopraktiserandet, bestiga ett berg!

jag vill vara en sådandär människa som avböjer till en kaffe med vännerna för att jag är upptagen med något av alla mina intressen. någon som utvecklas i serven eller som jublar över lyckade korsstygn! får jag?

skyddat läge på

final fantasy sjunger att det är bra för hyn med ett skavande hjärta så ångesten har börjat släppa och jag hoppas istället på en fint och fräsht bebisnylle nu.
imorgon ska tjejen under och jag gå till "barnhagen" och sen när jag väl börjat jobba tror jag framtiden ser ljus ut.
jag vill håva in stålar och unna mig lyx. jag vill offra mitt liv åt det materiella nu när jag inte har någon att ge mitt hjärta till. jag vill konsumera och handla alla onödigheter man kan tänkas behöva och jag vill resa och se världen.

nu väntas mig en kopp te i köket och sen kanske jag laddar upp lite bilder från igår ifall ni har tur! innan det blir verklighet ägnar jag en tanke åt emelie som idag är ljuset i den märka tillvaron! hejja hejja!

vinkladd blandat med ångest

igårkväll var kvällen då allt spårade.
jag drack ofantliga mängder rödvin och grät floder för att slutligen decka halv tolv i sofias säng som numera också är min.
alla här är jättetrevliga, verkligen, men ändå känner jag mig vilsnare än en bortflugen liten mygga. någonslags fånig åldersnoja börjar komma ikapp och jag står vid något öde vägskäl och vill ingenting annat än att få stanna tiden.

vaknade av att systern kom hem från efterfesten vid åtta imorse och nu kan jag inte somna om eller göra annat än att längta hem.
jag vet inte riktigt vad hem är, men jag antar att det är valdemarsvik jag syftar på.
förmodligen rökte jag också förmycket igår för det känns svårt att andas och ne jag vill bara att det ska bli imorgon nu. den här dagen kommer nog bli lång och jobbig. förhoppningsvis lyckas jag ta mig samman snart och sluta deppa och ni får istället läsa om hur kul jag har här och om hur rik jag blir på kuppen.

deg och lusekoftor

så var man alltså i norge nu.
jag somnade till fiskmåsars skrik och tänkte att jag låg i ett sunkigt tält på nån festival med någon random kille flåsandes i örat, fast när jag vaknade igen insåg jag att jag hade ett varmt täcke och att det bara var stavanger som spökade.
här har alla skepparkrans och lusekofta och ifall man ska säga dig så säger man deg.
ta hand om deg betyder alltså ta hand om dig.
tur att jag lärde mig det innan någon gammal norsk hann säga det till mig.
såhär hade en konversation kunnat se ut:

norsken: du må ikke tro pa dä, jakk är norsk!
jag: tjenixen jag är svensk!
norsken: jaha, akkuratt! ta hand om deg!
jag: ne jag hade inte tänkt baka någonting.
norsken: najnaj ta hand om deg!
jag: pepparkaksdegen?
och det är då norrmannen tar upp en pickadoll och skjuter mig i huvudet.

neni, nu ska jag gå ut och socialisera med mina nya flatmates och jag hoppas verkligen att jag kommer trivas här. tågresan var ganska tung och jag grät och var ledsen över alla jag kommer sakna. ikväll ska vi se stereo total så ännu behöver jag inte deppa ihop, men den dagen kommer väl också.

rökförbud och rivstarter

rökförbudet infördes tydligen i paris denna månad men av vad jag har förstått så finns det en hel del arga människor som väljer att trotsa detta genom att försiktigt smyga omkring med en tänd cigarett i hörnen av alla barer eller tunnelbanor.
själv har jag drabbats av detta hos mina föräldrar.

numera är det endast tillåtet att blossa i ateljén eller ifall du hellre föredrar källaren.
jag känner mig förkrossad då detta en gång varit fristaden för alla inomhusrökare. inga mer cigaretter framför blogger eller betapet och inga mer cigaretter i köket ihop med en stark kopp kaffe.
fast.. jag är inte alltför bitter ändå. detta gynnar förhoppningsvis allas hälsa och sen ska jag ju faktiskt packa väskorna om en timme och lämna detta hus för denna gång.

av någon anledning blir jag som mest kreativ här gällande mina skriverier.
orden forserar fram såsom blodet sprudade i last king of scotland, filmen jag i skräck såg igår.
antingen är det för att jag ostörd, i lung och ro kan sitta och knappa på tangenterna eller så beror denna skrivharmoni på fåglarnas kvitter och hästarnas bröl.
jag kanske är den sortens författare (eh kan jag kalla mig det?) som borde bosätta mig helt på landet för att kunna skriva i bästa möjliga anda. nu vill jag dock inte tro så eftersom jag faktiskt vill studera journalistik i en av världens större städer. förmodligen är en dator och ett ensamt rum det enda som krävs för att jag ska kunna utveckla det jag nu vill utveckla.

men, för att inte tappa tråden helt, jag ska alltså lämna detta hus om några timmar och istället bege mig till norrköping där jag och roger ska hänga en sista gång innan jag flyr landet.
halv tre går tåget imorgon och jag har fixat en dockningsstation (?) till min ipod vilket har medfört att jag nästan ser fram emot den oändliga tågresan.
väl framme i norge ska vi dricka vin från det svenska systembolaget och gå på festival, vilken stavanger som kulturhuvudstad 2008 anordnar. på måndag ska jag till ett dagis jag förmodligen fått jobb på och sedan är det väl bara att börja knega.

jag som lovat mig själv att inte ta hand om fler ungar förens jag själv krystat ut en ska alltså bli dagisfröken!
detta är dock bara tillfälligt tills jag funnit det jobb som förhoppningsvis passar mig bäst i stavanger, men eftersom jag är lika fattig som en fiskmås så ser jag faktiskt fram emot ännu fler snoriga kids och en timlön på 120 NOK.

letare eller betapetare?

ännu en produktiv eftermiddag. jag har lyckats luncha med lasse och anna för att sedan svänga förbi på middag hos syster repitsch med familj och slutligen är jag och lars nu fast i vår nya betapethype.
timmarna flyger iväg medan vi lyckas kamma hem vinsten och en högre rank.
man kan nästan kalla oss oslagbara efter tio rundor.
tur att man föddes med akademibokhandelns ordlista brevid lilltån!

de smorda planerna

nu är norge bokat och det känns som att jag tillslut börjar komma till insikt med denna vår.
när allt väl är uppstyrt känns det inte så farligt och jag ser nu istället fram emot att få komma iväg och göra någonting som förhoppningsvis stimulerar mer än vad min barnpassning har gjort.
det är inte långt till sverige och då jag väl börjat earna mitt leverne kommer det nog inte bli några större problem att åka iväg ifall stavanger och norrmännen blir för deprimerande.

mitt liv är alltså förtillfället tillfredställt och denna kväll har jag spenderat hemma hos linda och magnus efter att ha promenerat genom gamla stan och söder. för er som inte redan har förstått så är jag i stockholm innan jag åker tillbaka till östergötland på onsdag för att slutligen hoppa på sjuttontimmarståget till norge på fredag.
jag ska passa på att bara njuta av dessa dagar och samtidigt försöka träffa alla jag vill träffa innan jag själv blir norska (säger man norska? norrman? norskis?)

sen kan jag även passa på att säga att jag fått sju nya vänner på facebook de senaste två dagarna. sju. har jag ens sju vänner i riktiga livet? tydligen hade jag det.
kul för mig eftersom jag var nära att ge upp facebook ett tag då absolut ingenting egentligen händer där nuförtiden men så ba fick jag denna fina present.
själv tänkte jag bjuda på denna bagge, den är också fin:

biografen och katthår

söndagkväll. här sitter jag hemma hos lasse och funderar över valen man gör i livet.
har precis sett "this is england" som fick mig att börja gråta och grubbla över alla dåliga ting i denna värld. vet inte vad jag vill och måste hinna med att göra innan jag åker till norge och nu börjar det bli bråttom.

det är alltså nytt år.
kanske borde göra en summering över det gågna men jag har ingen aning om vad jag ska skriva. taxiresor mellan hackney och notting hill, paris, dexter, rödvin och en sverigeresa är några upplevelser, men ifall någon är intresserad påriktigt föreslår jag istället en titt i bloggarkiv 07.
det händer så jäkla mycket runt omkring mig så jag blir helt snurrig, men förra året var nog ett utav de bättre åren i mitt vuxna liv och jag är sjukt tacksam över alla fina människor jag träffat och de roliga saker jag gjorde.
imorgon ska cissi styla mitt hår och jag ska bara umgås med några av de jag gillar bäst. livet är bra men hårt och sorgligt fast jag tror jag börjar vänja mig.

munter sång

nu är det helt plötsligt 2008 och jag står i världens största korsning och vågar inte gå över gatan eftersom jag glömt vilket håll trafiken kommer ifrån.
när jag kommer på det så måste jag gå över fast då vet jag heller inte vilken väg som är bäst att knata.
fan vad svårt allt ska vara.