så fort tiden hinner ikapp

jag trampar runt i väntan, med ångest och tvekan inför framtiden. byråkrati tar tid och energi. byråkrati får en att bli liten och rädd. sedan minns jag att yann tiersen har släppt ny skiva och i takt med att jag lyssnar på den börjar jag även minnas vad som är viktigt och vad som bör läggas tid på. orden hittar tillbaka, livslusten och skrivlusten likaså. allt finns ju där framför mig och denna låt är en av dem på nya skivan som får mig att inse det då ångesten och tvekan blivit allt för stor. jo.

in i musiken

pascal pinon släppte ny skiva i augusti och ifall jag hade kunnat försvinna så hade jag nog valt att bli ett med denna låt. den är vad jag ska lyssna på hela hösten.

den bistra hösten

god morgon bloggen! jag har äntligen lyckats vända tillbaka dygnet något sånär. vaknade innan tuppen och nu sitter jag och lyssnar på keaton henson och försöker göra en struktur i vardagen och livet. mina betyg från montreal håller på och snurrar omkring där borta i canada och fram tills de har nått mina händer kan jag inte göra annat än att vänta. vänta på att få börja skolan i paris. vänta på att få kliva ut ur detta limbo jag för stunden befinner mig i. dagarna har känts meningslösa och gråa den sista tiden och kanske håller jag på att få en släng höstdepression. att inte göra någonting gör mig rastlös och ångestfull. jag vill bara vidare i livet nu men, istället står jag här och trampar.

hösten har kommit till barcelona även fast temperaturerna fortfarande är relativt behagliga ute. ingenting är på riktigt utan mest halvdant och medelmåttigt. blir skraj över att jag ska tvingas leva ensam hela livet och blir skraj att jag aldrig ska känna mig nöjd på riktigt. skjuter på borden då jag inte har några måsten framför mig och ja, kanske jag borde åka till norrköping och vänta där istället.

spenderade lördagsnatten gråtandes över hur ingenting spelar någon roll och över hur jorden är en sådan odräglig plats där donald trumps får ta mer plats än kärleken och rättvisan. funderar på att försöka få tag i douglas couplands "life after god" eftersom den boken ibland är det enda som hjälper mig i stunder av uppgivenhet. sedan saknar jag pappa och sälen också. som alltid. allt är kanske egentligen precis som alltid.

snurrigt

god morgon dagboken! jag har just kommit hem från en afton på apolo. jag har pratat politik och nog blivit lite sådär galet förälskad i en man. jag skriver för att minnas och jag minns, därför skriver jag. kram.

rundgång