så fort tiden hinner ikapp

jag trampar runt i väntan, med ångest och tvekan inför framtiden. byråkrati tar tid och energi. byråkrati får en att bli liten och rädd. sedan minns jag att yann tiersen har släppt ny skiva och i takt med att jag lyssnar på den börjar jag även minnas vad som är viktigt och vad som bör läggas tid på. orden hittar tillbaka, livslusten och skrivlusten likaså. allt finns ju där framför mig och denna låt är en av dem på nya skivan som får mig att inse det då ångesten och tvekan blivit allt för stor. jo.

låt mig få sväva en stund

alltså, det nya cocorosie bjuder på är så bra att jag glömmer tandvärk, hjärtvärk och all min flygrädsla.
jag vill bara sitta på ett moln med ett glas rödvin i handen och tralla med till musiken tillsammans med den jag håller aningens kär. åh!

när indiepop är det enda som verkligen funkar en torsdagskväll

otis redding blev seabear och seabear är ett band jag glömt att nämna här i bloggen, men som jag har lyssnat mycket på de senaste veckorna. satt just och kikade igenom lite musikvideos och fann denna pärlan som egentligen bara gör mig miserabel men som ändå är så bra. lassa lite sommar till mig så lassar jag den här till er, ok?