hej bloggen. det har hunnit bli mars och den sibiriska vargavintern som tittade förbi har äntligen lämnat paris igen. mitt öga mår bättre så länge jag fortsätter smeta på kortison men dagar jag glömmer kommer utslagen tillbaka med full styrka. ska jag för alltid ha ett konstigt öga nu?
vet inte om det är pms som spökar eller om jag håller på att bli kär. läskigt känns allt oavsett. jag som hade tänkt spendera våren skapandes och utan distraktioner känner mig så jäkla skraj här och nu. jag har ju bara varit kär i sälen innan, kan jag ens bli kär i någon annan? om jag blir kär igen, betyder det att allt kommer gå åt helvete och jag sitta ensam kvar med ett krossat hjärta? det känns som så, eller så är det min pms som säger det. min pms har varit riktigt trilskig denna helg, jag vet inte vem jag är. försöker mitt yttersta att inte ta med min och sälens relation in i relationen jag nu har men det är svårt. jag är ju så trasig och sälen spökar ju ännu av och till, så hur ska jag kunna bara bortse från allt som hände där? jag önskar han slutar spöka snart och kanske gör han det om jag lyssnar på jason molina tillräckligt många gånger. hoppas det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar