fuck offff

hej bloggen. det är 2020 och livet rullar på som det väl alltid gjort. jag tror att jag är mognare och klokare än innan, samtidigt som jag inser att jag är precis lika rotlös och rastlös som för tretton år sedan, då jag började författa tankar här. det känns som att jag aldrig kan bli full så länge jag inte lever fullt ut. vad är ens fullt ut? varför blir jag aldrig nöjd? varför vill jag alltid ha mer och mer och mer? jag riktar min pickadoll och siktar, träffar dit jag vill och så fort bytet är i min hand så ändrar det form och blir mer abstrakt och mer svårfångat. jakten fortsätter.

jag trodde jag ville göra film liksom. så jag pluggade i fyra år bara för att inse att allt jag vill är att slåss mot världen och all korruption. jag får ingen ro så länge sjuttio millioner flyktingar bor där ute.  jag vill rädda världen. så länge jag inte räddar världen kan jag inte leva. men jag lever ju, för jag finns ju.