till pappa

det gör så jävla ont. så ont att jag knappt kan andas. så ont att jag måste kippa efter luft. så ont att jag jämrar mig där jag ligger. så ont att jag inte kan sluta gråta idag. varför finns du inte mer, pappa?
varför kommer jag aldrig mer få se dig, höra dig skratta, krama dig? varför kommer du aldrig mer kunna säga någonting som gör mig trygg i min oro? varför är du död? varför vet inte doktorerna varför du dog?

jag tittar på bilder på dig på facebook. läser dina fåniga kommentarer på bilderna eller låtarna jag postat där och det gör så jävla ont. så ont att jag knappt kan andas.

jag är rädd så jag tänker att jag ska ringa dig. loggar in på skype för att se om du är online. jag nyper mig hårt i armarna och önskar att allt kanske bara är en absurd dröm. att du visst lever. att du visst kommer kunna göra mig trygg i min oro. du är inte online på skype så jag letar efter dig på gatorna istället. önskar att du ska komma gående med en cigarett i handen. att du ska poppa upp någonstans runt södra station med ett dåligt skämt och ditt kluckande skratt. varför i helvete är du död för? jag förstår inte. vad hände? varje gång jag inser att jag aldrig mer kommer få se dig, höra dig skratta, krama dig då gör det så ont att jag knappt kan andas, så ont att jag inte kan sluta gråta.