sedan kom våren

så jag blev kär igen och våren känns precis såhär just nu:



men så skrev sälen och jag fick allt bekräftat. och jag är trött på att låtsas vara stark för någon som inte vågar vara stark för mig. har kommit på att jag älskar och vill för mycket för andra. jag älskar och vill för min "nya man". han är deprimerad och orkar och vill inte själv så jag offrar allt för honom och hans välmående och jag blir ett skal. det funkar inte så. jag kan inte ge det. nu ska jag älska och vilja för mig själv, och för sälen och mig. för han kommer hit. och jag behöver inte undra eller längta mer. jag är inte galen. allt är på riktigt och mitt liv är på riktigt. ändå känner jag mig som ett virus då jag tyvärr råkade bli kär på vägen. och jag vill släppa allt för denna nya kärlek, jag vill glömma sälen och jag vill glömma den jag brukade vara. men nej. för jag är inte nåt virus. jag är så jäkla bra på allt. hopelessness. i really feel the hopelessness. hahahah, lilla livet, ska du någonsin sluta spela mot mig och istället spela med mig?