en sommar en susat förbi

hallå! jag har vaknade av mig själv strax innan klockan hade hunnit slå nio denna tisdagsmorgon. om en knapp halvtimme är det dags att fånga dagen, tuta i trumpeterna, leva livet, börja arbeta. fram tills dess tänkte jag sitta uppkrupen i min säng och bara lyssna på angel olsen.

det har hänt mycket och ingenting sedan jag sist skrev här. till min stora besvikelse var årets primavera mest ett kommersiellt jippo fyllt av glitterbritter och bröliga partyprissar. jag känner mig inte vidare peppad på nästa års edition men det gör ingenting för livet går vidare och jag håller nog på att bli vuxen.  bon iver, grace jones och nyss nämnda angel olsen var iallafall sådär fantastiska som jag nog aldrig kunnat drömma så helt missnöjd är jag ändå inte. sedan fick jag också chansen att lära känna jeanne och richard, och dem kommer tillsammans med resten av mitt kompani hit till paris för att dansa till tonerna hos de som spelar på pitchfork paris denna höst. jag längtar redan nu.

har hunnit spendera en månad i montreal också, där jag och sälen fick möjligheten att plocka upp trådarna till vår snart fyra år långa romans. den sjätte oktober kommer han hit, om han kommer hit, och då är tanken att vi ska fortsätta där vi lämnade det förra månaden. jag älskar honom av hela mitt hjärta. så mycket att jag nästan tappar mig själv och blir olycklig. vet inte vilken väg jag borde välja då det kommer till kärlek så istället väljer jag ingenting alls och försöker hålla mig cool. det är svårt att vara cool när en är som jag - hysterisk och hela tiden ett steg före dagens nu. hur lär man sig behålla sitt vett?

nuförtiden knegar jag ju mest och väntar på att tiden ska passera så att jag ska få börja skolan igen så det kanske inte är så konstigt att jag känner mig stissig ändå. känner mig trött och utarbetad, saknar självdisciplin till att jobba så mycket som jag borde men det är okej. sommaren susar fortfarande förbi utanför mitt fönster och jag ska försöka passa på att njuta av den sista varma tiden innan allvaret börjar.

här kommer en låt jag lyssnat på mest hela sommaren och fortfarande inte kan sluta lyssna på. tänker på förlorad kärlek när jag hör den. och på hur mehmet satt på mitt golv och plonkade på min gitarr innan vi valde att inte ses mer för en andra gång. ja jo.