ge mig en tyst minut

jag känner mig övervakad. min blogg är inte längre en fristad för mina tankar.  jag ser er. ni kommer upp i statistiken över läsare. jag förstår att ni också söker eventuella svar. svar på frågor som jag, precis som ni, ställt. men jag lovar, just nu finns dessa svar inte här i min blogg. fråga zale för han är den enda som kan svara. vill ni prata med mig så finns jag här och är redo att lyssna samtidigt som jag också kan dela med mig av mina egna erfarenheter om det skulle vara så. jag tror på systerskap och jag orkar inte att vi ska konkurrera med varandra. vi är alla lika vilseledda och sårade av en och samma man. just nu vill jag bara gå vidare och fortsätta mitt liv utan att ha någon från montreal svansandes i mina privata angelägenheter. snälla sluta läsa min blogg.