i en konstant dimma

har svårt att somna om natten men det stör mig inte trots att skoldagarna är långa och dagarna passerar medan jag vandrar omkring i en dimma. vaknar genomblöt av kallsvett, fortfarande fast i de  drömmar jag inte kan placera. det är som att en film spolas fram och tillbaka i mitt huvud men jag hinner varken se eller höra vad som händer där i filmen, kvar är bara känslan av någonting jag inte kan placera. känner mig varken lycklig eller olycklig, jag bara är. vintern har ännu inte hunnit börja men i mina tankar är det redan vår här i paris. skriver ner allt jag känner i små böcker, dokument eller på papperslappar som knögglar ihop sig i de väskor jag bär mer mig var jag går. förvånas över hur snabbt det går att åka till och från skolan då jag har en bok i handen och den senaste veckan har jag glupskt slukat karin boyes kallocain och carlos ruiz zafóns himlens fånge. om några timmar ska jag läsa första sidorna i elena ferrantes - my brilliant friend. om en månad är detta år äntligen slut.