hej bloggen! det är fredag och jag sitter hemma och laddar batterierna inför morgondagen då jobb står på tapeten. såg någon taskig rulle med ashton k. i brist på annat att underhålla mig med och detta resulterade i ett illamående. jag brukar sällan tycka illa om folk men hallå, vad är grejen med ashton? han var nice i that 70's show men i varenda rulle han gjort efter det springer han omkring och leker alfahanne och spänner sina muskler som värsta bimbon, någonting jag finner enormt tröttsamt. wläk.
för att slippa tänka på ovan nämnda man så väljer jag att härmed byta ämne helt. det handlar om herr/fru död igen. fick igår höra att en bekant från bergen begått självmord i vintras och trots att jag inte kände henne väl så blev jag så himla sorgsen. jag hade bara velat krama henne och säga att den olycka hon kände skulle gått över om hon bara fortsatt kämpa lite till. det är så oerhört tragiskt när människor med alla möjligheter framför sig inte ser dessa möjligheter och väljer döden som nästa steg i det som borde varit livet. någonting är fel med samhället när sådant här sker och vi måste fan rätta till det. men hur gör man? hur rättar man till?
jag tror att vi alla måste anstränga oss och försöka se det fina och bra med livet istället för att dra ut det dåliga. väga fördelarna tyngre än nackdelarna. det är såklart lättare sagt än gjort men om alla hjälps åt och sprider lite kollektiv glädje bland våra medmänniskor så kanske vi lyckas få någon enstaka person glad då och då. små ljuspunkter i den kyliga atmosfären. ja. jo. jag hoppas iallafall att mira, som hon hette, har det bra i himlen och att hon nu får vara glad för alltid. kanske har hon redan råkat på felicia och min mamma och vem vet, kanske de dricker saft och hoppar rep medan jag sitter här och drömmer om sommar och amerikatt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar