ännu mer död knackar på

hej bloggen! det är fredag och jag sitter hemma och laddar batterierna inför morgondagen då jobb står på tapeten. såg någon taskig rulle med ashton k. i brist på annat att underhålla mig med och detta resulterade i ett illamående. jag brukar sällan tycka illa om folk men hallå, vad är grejen med ashton? han var nice i that 70's show men i varenda rulle han gjort efter det springer han omkring och leker alfahanne och spänner sina muskler som värsta bimbon, någonting jag finner enormt tröttsamt. wläk.

för att slippa tänka på ovan nämnda man så väljer jag att härmed byta ämne helt. det handlar om herr/fru död igen. fick igår höra att en bekant från bergen begått självmord i vintras och trots att jag inte kände henne väl så blev jag så himla sorgsen. jag hade bara velat krama henne och säga att den olycka hon kände skulle gått över om hon bara fortsatt kämpa lite till. det är så oerhört tragiskt när människor med alla möjligheter framför sig inte ser dessa möjligheter och väljer döden som nästa steg i det som borde varit livet. någonting är fel med samhället när sådant här sker och vi måste fan rätta till det. men hur gör man? hur rättar man till?

jag tror att vi alla måste anstränga oss och försöka se det fina och bra med livet istället för att dra ut det dåliga. väga fördelarna tyngre än nackdelarna. det är såklart lättare sagt än gjort men om alla hjälps åt och sprider lite kollektiv glädje bland våra medmänniskor så kanske vi lyckas få någon enstaka person glad då och då. små ljuspunkter i den kyliga atmosfären. ja. jo. jag hoppas iallafall att mira, som hon hette, har det bra i himlen och att hon nu får vara glad för alltid. kanske har hon redan råkat på felicia och min mamma och vem vet, kanske de dricker saft och hoppar rep medan jag sitter här och drömmer om sommar och amerikatt.

fruktansvärda onödigheter

hej blogg! fick för några dagar sedan veta att vår gamle festivaltjenispolare pierre gått och hängt sig själv. what?
jag kände inte pierre på någon närmre nivå. vi sågs om sommaren, skrattade lite ihop, hängde på nån konsert och gjorde kullerbyttor under deras partytält när absinten fått slå in. nu är han död och det är helt sjukt. jag förstår verkligen inte.
pierre var ju alltid så glad och snäll och omringad av lika glada och snälla människor. varför gjorde han det? tjugotvå jävla bast med hela livet framför sig. jag blir så arg! dumma, jävla pierre alltså.

anyway, spenderade början utav veckan i stavanger tillsammans med mina nära och kära. åh vad jag älskar balle och alla brudarna hässleholm! med pillan, amy, allison och linda har man verkligen inte en tråkig stund. vi kastade ägg och snackade skit i tre dagar sedan var det tur för mig att åka hem igen, en bettskena rikare och en tandläkarräkning fattigare.

weekday måste trillat rätt på den bra spiken för de har hört av sig och vill ses för en intervju och på lördag ska jag dricka öl med en viss herre åsmund. bergen har börjat regna vilket i sin tur har medfört att snön på gatorna smält. det ser ljust ut!
firar med vårskorna och vårjackan. klockan fyra börjar jag jobba och i juni åker vi till new york. heja världen och det fina som finns kvar!