återigen så tänker jag på dig

hej bloggen!

den sista tiden har jag genomgått en slags självrannsakan jag inte riktigt kan definera. det började med att jag råkade ut för en cykelolycka som hade kunnat resultera att jag idag legat på kyrkogården, istället för att sitta här. lyckligtvis gör jag inte det och det har fått mig att börja tänka. tänka på hur konsekvenserna av vissa handlingar kan se ut, tänka på hur konsekvenserna för kommande handlingar kan se ut. och jag har vridit ur mitt huvud så mycket jag orkat, och jag har tänkt och grubblat tills det nästan svartnat framför ögonen. på framtiden och på det som hittills varit, på saker jag gjort och på saker jag kunde gjort annorlunda. vet inte varför men det känns, till viss del, som att jag befinner mig på samma plats jag stod på, för sex-sju år sedan.

i samband med mina promenader ner för memory lane så har musiken jag lyssnade på, då jag bodde här sist, också kommit tillbaka. det i sin tur förstärker känslan av att jag återupplever någonting och återigen känner jag att jag inte kan bo kvar här länge till. jag känner mig lika vilsen i detta kalla land som jag gjorde då jag var nitton. kan inte sätta fingret på vad som egentligen är fel men någonting är det och, missförstå mig rätt; jag är inte olycklig här, jag trivs faktiskt utomordentligt bra. mina vänner här är guld och visst känner jag mig trygg så vafan är då fel?

det finns någonting här som jag inte vill vara med på. det finns en politisk korrekthet och normer jag inte kan stå för eller vill leva upp till. det finns en mentalitet här som gör att jag, nästan var dag, vill hoppa på första bästa plan härifrån. men vad är det? jag vet att jag så många gånger tidigare diskuterat detta här i bloggen och herregud, jag blir inte klok på mig själv och hur jag känner inför sverige men någonting är så jäkla fucked up här och jag vill veta vad.

-

ja. så, nu fick jag det ur mig och kan förhoppningsvis fortsätta dagen i annan anda. hur mår ni? lever ni också? det var evigheter sedan jag sist skrev och det går bara att konstatera att tiden inte tänker sakta ner. filmen blev klar och jag är snart redo att skicka in alla ansökningar till nyu och tish school of the arts. håll era tummar för att jag kommer in va! eftersom det är måndag och december ska ni få en låt att värma er på tills vi ses igen! tack och hej.