återblicken

okej bloggen. jag har ännu inte berättat om årets upplaga av primavera sound och jag tänker att det är på tiden. så, luta er tillbaka i era stolar och hör här;

jag landade i barcelona på tisdagen och lyckades med nöd och näppe släpa med mitt gigantiska bagage hem till pillan. vi spenderade aftonen med cava på hennes balkong och jag kände mig sådär riktigt lycklig. på onsdagen träffade jag amy tidigt och vi beslutade oss för att dricka öl hela dagen vilket vi så även gjorde. när klockan blivit kväll åkte hon, jag och pillan till forum lagom till att se/höra en gräslig albert hammond jr innan omd började spela. och ojojoj, omd. vilken grej!

på torsdagen landade mirjam och vi flyttade in i ett airbnb där världens bästa tyskar flow och janni råkade bo. tillsammans med dem taggade vi allt vi skulle se men då vi väl landade ute på området tyckte jag att en tupplur var på tiden. så, jag sov hela mdou moctar och orkade knappt se på kelela. istället satte vi oss och väntade på spiritualized. ojojoj, spiritualized! vilken grej! när sista gitarr riffet tagit slut sprang jag och mirjam till tyler the creator och lyckades få med tre ynka låtar. efter det ville jag åka hem. "what?" kanske du tänker och "what?" tänker även jag men jo, aldrig tidigare har jag blivit så mätt av en spelning som jag blev av spiritualized. ingenting kunde mäta sig där och då och jo, det bästa var just att avrunda kvällen (efter en liten gnutta simian mobile disco som råkat bli lite av en tradition).

på fredagen entrade vi området samtidigt som en helt underbar patti smith vrålade "be yourself, be free, be fucking free" och sedan var det igång. jag tappade bort alla och råkade dricka en flaska gin helt själv men såg ändå alla band på dagens repertoar; damien rice, perfume genius (som nog var årets bästa spelning), run the jewels, alt-j, ratatat och the soft moon innan jag åkte hem med en snubbig amerikan som tyckte han ville betala för att jag skulle göra en nagelpedikyr. lagom tills att jag kom tillbaka till airbnb-et fick jag veta att lajos, min älskade filmlärare från malmö högskola, drastiskt gått bort och jag spenderade lördagsmorgonen/dagen med att gråta elefanttårar som jag inte trodde fanns inom mig. varför ska folk som betyder mycket för mig behöva dö?

lördagen var knepig. jag varken ville eller kunde bli peppad men ändock åkte vi in tidigt och såg diiv, mac demarco, foxygen och unknown mortal orchestra. vid sistnämnda band valde jag att överge gruppen för mat och eventuell hemgång. istället träffade jag två kvinnor som övertalade mig att stanna medan mitt kompani var och såg the stokes på en scen långt borta. jag drack tre öl och beslutade mig för att vänta på dan deacon och caribou. när tiden var inne hade jag nog the time of my life helt ensam och precis i samma veva som caribou tagit slut kände jag en klapp på axeln. AMY! hemfärden blev bortfärd och vi gick till pitchfork-scenen för en sista mike simonetti innan hela spektaklet skulle vara över. ojojoj. vid pitchfork var alla mina bästa vänner och när en vakt väl kastade ut oss så fortsatte vi festen på stranden var antingen en sjöhäst, sjöstjärna, krabba eller trasig flaskpost rev upp ett stort sår på mitt ben.

primavera sound 2015 avslutades på apollon där jag dansade mig trött till dave p och efter det så spenderade jag och mina bästa tjejer två dagar där vi bara njöt av varandras sällskap. som jag älskar dem där alltså. som jag älskar barcelona!

jag missade dessvärre josé gonzales, hans-joachim roedelius, strand of oaks, djohn talabot, daphni, ariel pink och massor av andra band jag gärna sett men nu är det bara elva månader kvar tills nästa års upplaga och jag längtar mig nästan blå. jo, så var det med det. puss kram hejdå.