hallå bloggen. oktober är snart slut och jag vet faktiskt inte var tiden har tagit vägen. veckorna går så väldigt snabbt nuförtiden! idag var det precis ett år sedan jag sist såg sälen; jag skulle åka tillbaka till norge och trassla ut min stora sorg så vi satt på min trappa och umgicks. han tittade in i mina ögon och sa att han älskade mig. vi lovade varandra att vårt avsked då inte var ett "hej då" utan ett "ses senare".
idag har ett år passerat sedan dess. jag minns denna dagen som om den vore igår. sluter jag ögonen så är jag där igen. vad hände? min pappa har inte och kommer aldrig komma tillbaka och det gör inte mamma heller. ibland sticker det mig som en kniv i hjärtat att jag är föräldralös men jo, det är mycket lättare idag än för ett år sedan. att mina barn aldrig kommer få ha en mormor eller morfar och att jag kommer aldrig mer få tillbaka mina älskade föräldrar är svårt att acceptera fortfarande men jo, jag tror att det kommer bli lättare med tiden. sälen kom dock aldrig tillbaka och det vet jag faktiskt inte varför. jag saknar honom. vi älskade ju varandra? vad hände?
hur som haver barnen kär, jag har inte tid att deppa för den stundande helgen ska jag spela in min första film för terminen. ojojoj. lyssnar på patricia carli och drömmer om min framtid som färdigutbildad filmmakare i paris. jag längtar efter framtiden och jag hoppas att jag kommit över sälen då ifall jag inte får vara med honom. jo.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar