alla fester vi aldrig gick på

hej bloggen! jag lyssnar på molly nilsson och tänker att jo men så, precis så som hon sjunger är det. jag tror inte på att ångra saker, men jag kan ibland önska att jag visste hur jag skulle spela livets kort annorlunda. jag vet inte det, jag vet bara det mitt hjärta säger åt mig. just nu säger mitt hjärta att jag måste till grekland samtidigt som jag borde stannat i berlin. det gör ont när hjärtat går åt olika håll. jag borde vara glad, och det är jag ju. jag ska äntligen få se grekland, och platsen där våra västerländska demokrati har sina rötter. jag ska få smaka på filosofi på riktigt och som jag har längtat och drömt om detta! samtidigt som det känns som att jag kastat bort någonting jag borde gett tid. tid jag inte hade att ge. försöker påminna mig själv att ifall det var på riktigt så finns det kvar när jag väl har samlat ihop den där tiden igen. jag måste bara komma fram först.