som det ser ut

hej bloggen! det är lördagskväll och jag sitter hemma och funderar på allt som varit och det som komma skall. jag är tillbaka i paris för en kort stund. för att packa om väskan, för att jag inte har råd att vara någon annanstans. ett illamående kryper upp i min strupe och det känns som att jag inte får luft. jag känner mig instängd i min egna kropp, jag känner mig instängd i paris och vill inte vara här längre. jag måste andas. få sitta på en strand och bara stirra ut på havet tills jag kan gråta igen. om tio dagar är jag i grekland där jag tänkte göra precis ovanstående när jag inte filar på min film eller försöker hjälpa till där det behövs hjälp. sedan åker jag tillbaka till berlin igen, börjar om från början. förhoppningsvis blir det rätt nästa gång och jag slipper fler oväntade överraskningar. jag vill leva, och jag vill få känna mig lugn och trygg.

jag känner mig så arg. arg för att livet aldrig kan låta mig få vara ifred och för att det ständigt slängs in nya hinder på min väg. efter sommarens utomkvedshavandeskap har jag halkat efter, och det är först nu jag börjar ta ikapp den tid jag förlorade då jag låg i sängen och hade ont. jag önskar att jag inte behövde ta ikapp, utan att tiden kunde vara på min sida för en gångs skull. brukar vara rätt bra på att repa mig, men denna gången har det tagit längre tid än vad jag förväntat mig. hann bli förälskad också, men nu känns det som att där inte finns någonting kvar för att jag är som jag är. det gör mig ledsen men det får vara som det är tills jag är tillbaka i tyskland och kan se hur landet ligger till. jag inser att jag bär på ett trauma jag måste bearbeta först och främst och för att få ut de läskiga bilderna som finns i skallen har jag börjat måla igen. som jag älskar att måla utan att behöva tänka på ord eller formuleringar. jag målar i svart, det har jag aldrig tidigare gjort. igår skrev jag en låt som jag hade tänkt att spela in helt tills jag insåg att jag ju lämnat ljudkort och mikrofon i sverige. ajdå.

vill förresten också berätta att jag äntligen lyckades få ihop storyn till min första långfilm. fem års tankar och sorgearbete lyckades tillslut bli en hel film, ojojoj. har övergått till att skriva manus och dialog nu och det känns fantastiskt kul mitt i mörkret. det blir bra det här, det blir det. idag har jag jobbat från tidig morgon till sen kväll utan paus. jag är hungrig men har ingen aptit. behöver bara få ut allt som finns inom mig, sedan kan jag andas igen.