Visar inlägg med etikett terrorism. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett terrorism. Visa alla inlägg

lördag 14 november 2015

då inga ord finner fram

vad som hänt i paris ikväll är helt och hållet fruktansvärt men samtidigt som jag fasas så kan jag inte låta bli att bli så provocerad och ledsen över hur folk/media blundar för händelser utanför vår västvärldsbubbla. är våra rika medelklassliv verkligen mer värda att rapportera om? varför pratar inte fler om den rådande flyktingkrisen där 60 miljoner människor tvingats lämna sina hem? varför twittrar inte obama om hur 100 fredsdemonstranter dödas i turkiet eller om hur boko haram massmördar människor i nigeria? världen är en hemsk plats men vad som är ännu hemskare är hur vi blundar för allt vi inte kan relatera till. ne fy.

berkan har flyttat in på hostel och jag har en minut för mig själv. lyssnar på moody blues igen och försöker förstå livet och kärleken och allt däromkring. här får ni en sång och en internet-kram!




lördag 20 november 2010

den nya hajpen

hej blogg! jag har fått låna en synth av min granne och nu jävlar ska det spelas! måste fixa en sladd först men det är väl en bit kaka? jag, cecilie, tarik och thomas har startat band och vi skall imorgon repa för första gången. undrar om vi kommer vara asdåliga. mitt motto lyder fortsatt: "ska man sjunga, ska man fan sjunga på skånska" så jag anar en enorm framgång.

sitter uppe och lyssnar på britta perssons senaste platta fast det är natt och jag ska jobba imorgon. gamle britta p alltså, hon överlevde. på tal om p.. idag hade harry p premiär här i norge! harry harry, åh vad jag har längtat!
här i norge kallas ron för "ronny" och professor dumbledor går under namnet "humlepuff" så jag väntar med att se spektaklet tills jag kommit till sverige. humlepuff liksom?

skulle föresten ta farväl av aina som ju åker till värmen inatt men några skadeglada män kastade raketer på oss så istället var vi tvungna att springa. åt olika håll! jahapp. ses nästa år då, ha det så skoj!
minnen om när vi blev attackerade i london gör sig påminda och ifall ni orkar gå tillbaka helt till 2007 så kan ni läsa om det traumatiska tillfället som nästan höll på att avsluta mitt liv. eh.

nä nu somnar jag sittandes så jag avslutar här och nu! idag var ni föresten hela tjugosju och det är ju inte illa!