då inga ord finner fram

vad som hänt i paris ikväll är helt och hållet fruktansvärt men samtidigt som jag fasas så kan jag inte låta bli att bli så provocerad och ledsen över hur folk/media blundar för händelser utanför vår västvärldsbubbla. är våra rika medelklassliv verkligen mer värda att rapportera om? varför pratar inte fler om den rådande flyktingkrisen där 60 miljoner människor tvingats lämna sina hem? varför twittrar inte obama om hur 100 fredsdemonstranter dödas i turkiet eller om hur boko haram massmördar människor i nigeria? världen är en hemsk plats men vad som är ännu hemskare är hur vi blundar för allt vi inte kan relatera till. ne fy.

berkan har flyttat in på hostel och jag har en minut för mig själv. lyssnar på moody blues igen och försöker förstå livet och kärleken och allt däromkring. här får ni en sång och en internet-kram!