sant som inte gar bort

en dag kommer paris bara vara hundbajs.
overallt ligger sma avlagda hundhogar och av nagon anledning valjer detta skit att inte bryta ner sig sjalv. varfor kan man undra?
ett fatal hundagare plockar upp sina hundars avdankor, men bara ett fatal. de resterande en miljon mattar eller hussar later bajset ligga dar och frodas och gatorna svammar snart over.

ansalange har jag lyckats unvika att trampa i en bajs.
alexandra lyckades trampa i tva bajs samma dag.
jag vill kalla mig lyckligt lottat.

idag kom aven kameran jag nu tranat och langtar efter.
den ar sa fin och vi kommer leva ett langt, lyckligt liv ihop.
i och med det kommer jag borja posta bilder pa mig och mina upptag i denna blogg. kanske ni nagongang far se en hundbajs pa nat kort ocksa.

i ovrigt flyter allt pa ganska bra forutom att jag och barnen faktiskt inte kommer det minsta overens. ett tag var jag nara att ge upp men det man inte dor av gor en bara starkare sa jag jobbar mig fram och far supermannenkrafter. sakta men sakert har jag kommit fram till att jag antingen tanker borja studera i sverige i januari eller aka till norge och jobba i mars. paris ar fint och bra pa alla satt men jag brinner efter att fa lara mig grejer eller att fa tjana pengar och jag lyckas inte med nagot av ovanstaende har.
dock har jag nagra manader kvar har och jag tanker se till att fa ut det mesta av min tid har.
helst med manga besok fran min familj och mina kara vanner. ni ar saknade till tusen!