tillbaka till bloggen

hej där! allt och ingenting händer. jag har fått världens finaste lägenhet och just "gjort slut" for good med min fåniga tjugoåring.
någonstans tar tålamodet slut och min gräns gick när pms, visdomständer och den enorma tröttheten började växa inom mig.
egentligen känner jag mig lite ledsen. inte direkt över tjugoåringen men över att gå vidare i livet, lämna mitt underbara rum och alla minnen. eh.

har varit och sett "jeg reiser alene", uppföljaren till "mannen som elsket yngve" och därefter lirade frode med band på hulen.
filmen var okej och sen blev det en öl och två till och jag är nog lite salongsberusad och vill helst bara lyssna på sorgliga låtar och gråta men nu kommer varken tårar eller sorgliga låtar och jag antar att pms, trötthet och visdomständer som trycker mer än vad den egentliga "sorgen" gör. lika bra att sova. vi hörs per telefon. hepp!