efter regn kommer det mer regn

jag tittar på filmklippet du skickade över skype. där du skrattar och säger att "uh siri jag trodde du var online men du var visst offline" med en sådandär fånig röst du hade då du försökte vara rolig. varje gång jag påminner mig själv om att du är död så får jag svårt att andas. det känns som att någon försöker kväva mig och jag vågar inte tänka på dig så mycket som jag borde. 

jag såg dig i en dröm för några dagar sedan. du åkte förbi på en skruttig vespa och jag tänkte att du såg glad och lite tjock ut. du vinkade till mig och jag försökte hålla upp med din fart men så helt plötsligt var du bara borta. jag vill inte att du ska vara död. jag vill att mitt liv ska vara en dröm som jag kan få vakna upp ifrån. jag vill att du ska finnas. jag behöver dig. smärtan efter dig gör för ont för att bära så kan du bara sluta upp och komma tillbaka nu? 

om jag hade vetat att du skulle försvinna då i september hade jag gjort allt annorlunda. förlåt pappa, för att jag ibland var arg och skrek på dig mer än jag kanske borde. förlåt för att det tog mig så lång tid att inse att du alltid ville väl men var så jäkla klumpig av och till. förlåt för att jag inte kunde rädda dig.