har varit sängliggande i över en vecka. under denna tid har jag hunnit reflektera över hur nära jag och min kropp står varandra. outer body experiences biter tydligen inte på sjukdom. men, pengarna till visum är iaf växlade och nu har jag även alla vacciner som jag behöver i min kropp.
sträckade igenom båda säsongerna av orange is the new black förra veckan och blev påmind om varför jag inte ska titta på tv-serier. jag blir som en knarktörstig missbrukare så fort jag påbörjar en serie. måste säkra mig om att jag har mer innan avsnitten ens är slut. senaste serien jag såg innan oitnb var homeland och där blev abstinensen så stor att jag var tvungen att gå in och läsa plottarna till alla avsnitt som dittills hade blivit släppta och det medan jag fortfarande benade mig igenom säsong ett. tjugofyra timmar orange is the new black är så mycket. jag hade kunnat läsa fem böcker under alla dessa timmar. jag hade kunnat rita ett helt seriealbum på denna tid men vad gjorde jag? jo låg och glodde. ugh. hedan efter blir det nog inga mer serier för mig, istället ska jag ägna mig åt konsten. jo ja.
det börjar förresten bli riktigt ledsamt att vara olyckligt kär i någon en inte kan få vara med och jag hade behövt tips på hur man kommer över denna kärlek. lobotomi? elchocker? kärleksserum? antikärleksserum? att träffa en ny? tidens ringa gång? vad fungerar bäst?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar