nere i paviljongen med en kopp afrikaffe i hand

god morgon bloggen! jag dricker kaffe nere i paviljongen samtidigt som nick drake's sköra toner letar sig ut ur animamis telefon. den senaste veckan har jag läst biografin, skriven av patrick humphries, om just ovan nämnda man. nick drake verkade, minst sagt, vara en figur med många bekymmer. efter varje sida har en förståelse för hans musik växt sig större och jag kommer komma härifrån med en nyvunnen vän. eh.

det är min sista dag i tanzania och jag kan faktiskt inte förstå att det inte ens är två dygn tills jag är "hemma" i säkerheten, kylan, den vardagliga tristessen. igår steg vi upp samtidigt som solen och försökte leta oss fram till en båt som skulle ta oss utåt mot höga vågor. det var lågvatten och 40 grader varm ute och efter att ha frågat oss fram på två hotell så gav vi upp, åkte tillbaka till vår strand och spenderade istället dagen i havet istället för på.

jag tror mig ha botat viss djurrädsla sedan jag kommit hit. flugor, ödlor, råttor och andra kryp är nämligen vanliga här och ja, eftersom jag ännu inte drabbats av en hjärtattack anser jag mig ha gjort framsteg. dock har vi en hel dag på plajjan kvar och i afrika kan allting hända. här en nick att lyssna på medan vi plaskar omkring i indiska oceanen en sista gång.