nere i paviljongen med en kopp afrikaffe i hand

god morgon bloggen! jag dricker kaffe nere i paviljongen samtidigt som nick drake's sköra toner letar sig ut ur animamis telefon. den senaste veckan har jag läst biografin, skriven av patrick humphries, om just ovan nämnda man. nick drake verkade, minst sagt, vara en figur med många bekymmer. efter varje sida har en förståelse för hans musik växt sig större och jag kommer komma härifrån med en nyvunnen vän. eh.

det är min sista dag i tanzania och jag kan faktiskt inte förstå att det inte ens är två dygn tills jag är "hemma" i säkerheten, kylan, den vardagliga tristessen. igår steg vi upp samtidigt som solen och försökte leta oss fram till en båt som skulle ta oss utåt mot höga vågor. det var lågvatten och 40 grader varm ute och efter att ha frågat oss fram på två hotell så gav vi upp, åkte tillbaka till vår strand och spenderade istället dagen i havet istället för på.

jag tror mig ha botat viss djurrädsla sedan jag kommit hit. flugor, ödlor, råttor och andra kryp är nämligen vanliga här och ja, eftersom jag ännu inte drabbats av en hjärtattack anser jag mig ha gjort framsteg. dock har vi en hel dag på plajjan kvar och i afrika kan allting hända. här en nick att lyssna på medan vi plaskar omkring i indiska oceanen en sista gång.

dramatik i vardagen

hej bloggy! för en stund sedan stod jag och var duktig och sorterade ut diverse plagg ur min garderob.
jag var i världens gallringsmode och hade ratat säkert trettio plagg då en enorm spindel kommer springade rätt ut ur påsen med nytvättade kläder!

eftersom jag är sådär sjukt rädd för spindlar så uppstod såklart panik. i ruset och bruset lyckades jag dock samla mig såpass mycket att jag lyckades få tag i en färgpalett jag tydligen hade stående i mitt fönster men då jag väl var redo att gå in i strid var spindeln borta. hur en enorm spindel kan försvinna i en väldigt liten lägenhet är för mig ganska oklart men borta var den och mitt hjärta bultade. hårt. efter sisådär 30 sekunder visade den sig dock igen och tydligen trodde den stackars saten att min vita tisha var ett perfekt ställe att crasha lite på. ba ploff!

nu är spindeln död och jag känner mig helt utslagen. förmodligen så som folk med epelepsi känner sig efter ett anfall. kanske borde jag gå i någonslags spindelterapi om det finns sådant. jag blir ju så rädd att jag blir svag i hela kroppen, får panik och nästan börjar gråta och skaka och hyperventilera och typ vill sjunka genom jorden. schönt.

anyway. innan jag går tillbaka till mina sysslor passar jag på att ge er mews gamle dänga som ju handlar om en spindel. ba ploff:

dagen jag vann!

hej blogg! ikväll öppnade jag, för första gången sedan år 2007, en flaska skumpa. jaha tänker ni, vad att fira? har du kanske vunnit på lotto? nej. anledningen till detta stordåd berodde på att jag stod i champangebaren och en bunt kvinnor hade lust på varsit glas mousserande. dang.

jag har tidigare vägrat öppna "skjutkorkar" efter att en liten jäkel by random smällde av en centimeter från att jag blev blind.
det skedde i paris ovan nämnda år och det är ett trauma jag inte kunnat förtränga. men, ikväll var jag alltså tvungen.
efter att korken poffat av (i min hand) blev jag helt mör i benen och skakig i armarna. lyckades på något sätt behålla lugnet och då jag tagit ett djupt andetag kunde jag ge dessa lyckliga kvinnor det dem önskat. heja mig, ett steg i rätt riktning! jag tror att det bästa sättet att komma över sina rädslor är att trotsa dem men ibland vågar man helt enkelt inte. idag vågade jag. efter tre långa år! jazzigt!

eftersom jag drabbats av den stora vårhysterin så har jag föresten startat ett nytt fritidsprojekt. projektet heter "tvätta ut vintern, stryk in våren" och går ut på att jag måste tvätta och därefter stryka alla kläder jag äger. skittrist projekt jag vet, men det känns som att hela kompaniet vårtröjor, vårjackor och vårklänningar dammat ihop under vintern så jag har dessvärre inget val. hej ufo!

nu ska jag slänga in sista lasset, köra igång lite god musik, rulla en cigarett och därefter lägga mig i min säng och njuta av mitt liv. guten nacht blogg!

se upp för hjärnspöken!

hej blogg! vet inte om det beror på alla bakverk, för mycket koffein eller någon slemmig hjärtsjukdom, men mitt hjärta bultar.
hårt. och snabbt! trots att jag borde ha vilopuls så sliter mitt hjärta något enormt nu. jag har en hjärtrytm som någon svettig, tjock löpare rätt på språng. funderade en stund på att sticka till akuten, men hej vad kan dem göra? de skulle förmodligen säga någonting i stil med: hej kära siri, du är hög på socker, du är inte döende och för denna bekräftelse ber vi dig nu betala 275 kronor! skitliv. jag hatar att vara ensam när mina sjukdomsrädslor är som starkast. var är min familj när jag behöver dem?
varför har jag inga vänner här som kan krama mig och säga att jag förmodligen ätit för många muffins? hårda samhälle, ta mig härifrån!

nu ska jag försöka bortse från mitt hjärta. slänga på lite neutral milk hotel och diska fram tills mina händer blivit alldeles skrynkliga. vi hörs!

ett regnande liv

satt och tänkte på hur mycket sjukt jag vågade mig på som liten. jag vågade gallopera utan sadel och åka fritt fall ensam, tio gånger på rad. när jag var liten vågade jag cykla utan hjälm i sjukt branta nedförsbackar och när jag var liten så vågade jag hoppa från tian på eriksdahlsbadet! spindlar var i mina yngre år inte farliga och jag hade aldrig problem med att klappa en groda som liten. idag har jag blivit en hundraprocentig fegis, för allt jag ovan nämnt är sådant jag aldrig skulle våga göra igen. hellre dör jag nästan. synd att en sån spirande flamma blev en torrboll som numera knappt törs åka hiss. jag undrar vad det grundar sig på, det är ju inte som att mina modiga drag någonsin ledde till större trauman än lite skrapsår och tio minuters tårar. jag kanske lider av någon sprudlande rädsla som bara blir värre med åren? en medfödd sjukdom som börjar i mod och slutar i fruktan för allt! hoppas inte.

idag har jag haft tidig cafévakt vilket resulterade i att jag eftermiddagsnappade. när jag vaknade igen var jag kall och stel i hela kroppen. drömde en lustig dröm om att ole och thomas hatade cristian dinamarca och därför hade gjort en hat-myspacee riktad mot chrille. i drömmen skrattade jag så att jag grät och sedan hade vi fest! nu har jag nyss kommit hem från jobb två och min säng skriker på mig så jag antar att jag slutar här. hepp!