livet är för kort för att sörja förlorade kort

hej bloggy. imorse tyckte jag mig höra hur någonting ramlade ut ur min plånka i samma veva som jag klev på bussen mot skola och downtown. eftersom jag just där och då lyssnade på aurora och befann mig i en liten extas (vilken försvagade både hörsel och syn för tappade saker) så valde jag att inte vända mig om för att skåda min eventuella förlust. det borde jag ha gjort för just där och då blev jag ett bankkort fattigare.

då jag insåg min tabbe ville jag först gråta men inga tårar kom vilket fick mig att därefter vilja skratta och klappa mig själv på axeln över den läxa jag precis lärt mig. nu känner jag ingenting. verkligen ingenting. kort kommer och går. ett nytt är påväg och ramlar ner i min brevlåda om en dryg vecka och nu ska jag på min absolut första tinder-dejt ever. jo.

här har ni låten som jag offrade kortet för. mmm.