mot årsskiftet

hej bloggen! det är fredag och min lektion för dagen blev just cancelled så nu dricker jag kaffe och njuter av morgonen, innan jag ska sätta igång med dagens bestyr. var i bergen förra helgen och hälsade på soffan och imre och nya bebisen. vilken liten trollunge han är den där imre, världens gosigaste, kloka och mest mysiga person jag mött. jag längtar redan tills jag får se dom igen.

i övrigt har jag gjort mycket musik i det sista och skolan rusar på i faslig takt. mitt långfilmsmanus har fått lite ryggrad till slut och jag ser fram emot att bli klar med min utbildning med ett manus i handen och sedan knega mig in på den där ruggiga marknaden.

snart är december här och om inte allt för länge ramlar 2019 över oss. jag ser fram emot nya tider.

musiken och allt omkring

hej bloggen! idag har jag pluggat hela hela dagen. steg upp vid tio imorse och har läst fram tills nu. oj oj oj, ljud alltså! musik alltså! har lärt mig skillnaden mellan mic signal, line signal och speaker signal. har lärt mig skillnaden mellan akustisk, analog och digital domän. har lärt mig förstå hur allt hänger samman, hur man omvandlar en akustisk signal till en analog en, för att därefter göra den akustisk igen. jag slukar all info som en hungrig varg, vill inte sluta lära mig men tvingas pausa för att ge min stackars överhettade skalle lite paus. jag tror verkligen jag har hittat rätt i livet, äntligen. detta är vad jag vill göra! vad som helst, så länge jag får jobba med ljud! ska ha ännu en workshop med val kuklowsky och kan inte vänta. han är min största idol i hela livet. och snart kommer jag kunna producera min egna musik. wow!

såg förresten the brian jonestown massacre i torsdags. bandet spelade bra men snubben (gissar det var en dude) som mixade var helt åt helvete så det lät rätt skrotigt. trist, men allt jag kan tänka på är spiritualized som spelar imorgon. jag hoppas han spelar rated x. imorgon kommer jag vara sprititualized ännu en gång. oj vad jag längtar!

kärleken

igår hade mamma varit död i tjugo år, idag är det första september.

paris är fint och jag ville mest säga att jag är så otroligt glad över att lisanja kommer hit om knappa två veckor för att sedan bli efterföljd av allison och ida och mirjam och james och simon och ari och kanske richard och kanske jeanne (som nog kommer komma sista minuten pga fomo hehe). mjao, jag orkar inte vänta. jag känner mig lycklig och på måndag startar skolan skolan. tihi, det är nu det börjar!

så ljuvt

god morgon bloggen! solen skiner utanför mitt fönster och jag ska om en stund pallra mig upp till skolan var vi ska ha kameratest och spela in en teaser för en av de kortfilmer jag fått i uppgift att vara production designer för denna vår/sommar. jag ska blanda blod och göra silhuetter i speglar. oj så skoj. tänkte passa på att sätta mig och spela in lite i logic efter vår session är över. jag har musik i mina ådror och större delen av gårdagen satt jag plonkandes i mitt lilla hem. det kommer låtar nu! här har ni en jon hopkins att andas till och börja dagen med. 

allt vi någonsin ville ha var allt

hej bloggen. går återigen runt med en ständig känsla av att mitt liv är en film och att någon suttit och klippit ihop mitt öde bakom en datorskärm. jag vet inte. det är både lustigt och olustigt; så mycket vändningar hela tiden och det verkar som att min framtid får en annan riktning än den jag först trott och planerat efter. nya saker är på väg in och gamla saker på väg ut. oj så omtumlande men jag är övertygad om att denna sekvensen av mitt liv är mer än bra och jag lutar mig tillbaka i tv-soffan och ser exhalterat på. här är dagens soundtrack.

listorna

halloj bloggen. lyssnar på mina spellistor från hösten 2015 och traskar rätt in i montreal igen. musik alltså, så man kan resa i tiden med musik! känner mig nostalgisk och grinig samtidigt som jag är enormt optimistisk inför framtiden. jag tror jag vet som händer där och kan hinta om att ljudläraren nog spelar en viktig roll då.

så tittar våren fram

hej bloggy! tillbaka i skolan efter två veckors lov, där jag mest spelat in film istället för att vara ledig. har hoppat på en aesthetics of sound workshop som rullar hela veckan och första dagen sprang förbi snabbare än blixten medan jag satt och drömde mig bort i protools. jag älskar att göra ljuddesign för film, det är som att gå in i någon magisk värld där jag förlorar tid och verklighetsuppfattning. sedan kom han jag tycker om hit och hade med sig massa sushi som vi åt tillsammans. jag blir glad av att umgås med denna man, har är så omtänksam och fin och har med sig små söta presenter till mig nästan jämt. vi kan också prata öppet om döden och rädslor och våra brustna hjärtan efter ex som har trasat sönder oss eller föräldrar med cancer. han förstår och är så jäkla vettig och får mig lugn när jag är ledsen eller saknar sälen. jag är verkligen inte van vid att män jag dejtar är så fina som denne person och det är så extremt skönt att ha en hälsosam relation med någon som varken ljuger eller går bakom ryggen på mig. jag känner mig glad och nästan lite bubblig i magen idag och nu är det nästan vår för solen ska skina hela veckan och om en månad slutar alla lektioner och vi går in i produktion helt fram till slutet på juli då jag får sommarlov och ska cykla nästan hela frankrike runt och därefter ner till barcelona. innan dess kommer suuns och fever ray hit och sedan ses jag och mina bästisar på primavera. hihi. fram tills dess ska jag ta hand om mig själv och bli frisk i öga och hals. jag tror allt blir bra ändå.

techno in i natten

hej bloggen! terminen börjar lida mot sitt slut och jag har fan lyckats knega ikapp allt jag missade då jag inte orkade någonting. har precis exporterat den fil som ska agera sista exam och om en liten stund kommer mannen jag träffar hit. vi ska bli fulla och därefter styr vi kosan mot aubervilliers var det är technofest in i tidiga timmarna. oj, att jag klarade det. det känns som ett mirakel!

idag när jag stod och såg på mig själv i spegeln noterade jag några rynkor jag inte sett tidigare och istället för att drabbas av åldersångest infann sig istället ett väldigt lugn i min kropp. jag tycker det är så himla vackert att åldras och förstår inte alla nissar som någonstans propsar för att vara forever young. eftersom jag är omringad av en bunt 20-åringar i min skola så kommer ålder ständigt på tal. många förvånas över att jag är hela trettio bast för "jag varken ser ut eller beter mig som en sådan".
vad betyder ens de orden?

ibland kan jag såklart önska att tiden inte gick så fasligt snabbt men samtidigt har jag förstått att ålder är en siffra och att hen som tycker dessa siffror, rynkor eller gråa hår är nåt att förakta är så även hen som gått miste om någonting väsentligt; att varje år en får leva är ett privilegium. jag vill verkligen få bli äldre och i takt med att jag blir det så växer jag även som person. jag vill växa. sedan tror jag förvisso aldrig att en blir riktigt stor, men det har väl med personlighet att göra också. anyways, här är låt som jag tycker är en jäkla hit. lyssna, dansa, lev för en dag är tiden slut.

i en konstant dimma

har svårt att somna om natten men det stör mig inte trots att skoldagarna är långa och dagarna passerar medan jag vandrar omkring i en dimma. vaknar genomblöt av kallsvett, fortfarande fast i de  drömmar jag inte kan placera. det är som att en film spolas fram och tillbaka i mitt huvud men jag hinner varken se eller höra vad som händer där i filmen, kvar är bara känslan av någonting jag inte kan placera. känner mig varken lycklig eller olycklig, jag bara är. vintern har ännu inte hunnit börja men i mina tankar är det redan vår här i paris. skriver ner allt jag känner i små böcker, dokument eller på papperslappar som knögglar ihop sig i de väskor jag bär mer mig var jag går. förvånas över hur snabbt det går att åka till och från skolan då jag har en bok i handen och den senaste veckan har jag glupskt slukat karin boyes kallocain och carlos ruiz zafóns himlens fånge. om några timmar ska jag läsa första sidorna i elena ferrantes - my brilliant friend. om en månad är detta år äntligen slut.

in i hösten

hej bloggen! som vanligt springer tiden och jag hinner knappt med att sitta stilla dessa dagar. har hunnit se lene lovich och lorde (!!) samt forest swords sedan jag sist skrev här. skolan rullar för fullt och sälen är äntligen här. förra veckan hoppade vi på en buss till dieppe var vi fick andas hav och gammal historia. vi gjorde läger på stranden och låg under en filt på en liten träplanka medan vågorna skrek och vinden susade. i helgen kommer ellie och antoine hit och om två knappa veckor valsar mina åtta bästa kompisar hit till stan för pitchfork. jag vet inte när jag ska hinna andas men kul har jag iallafall. har haft workshops fram tills idag då jag hoppade på schemat där jag ska läsa screenwriting, production design, directing, franska och en hel drös andra kurser som verkar himla skoj. förutom att jag håller på att bli sjuk så är jag rätt taggad numera. vi har haft sommarvärme här i några dagar men jag är rätt redo att kliva in i hösten där studier och självförverkligande ska få utrymme. om tio dagar ser jag perfume genius igen och då tänkte jag förhoppningsvis gråta ihop med denna låt.

skolan och all dess ångest

hallå där! klockan börjar närma sig två och jag har beslutat mig för att köra en all-nighter där jag betar av mest möjligt med skolarbete. imorgon har jag min sista föreläsning i filmhistoria (fram tills 1959) och efter det väntar min final exam på fredag. jag har ungefär fyratusen sidor att läsa fram tills dess men ja, jag känner att jag börjar få ett litet grepp om alla gubbar och genres som domderade och styrde världens filmindustri där och då. sedan ska jag skriva en och två och tre uppsatser också men just nu väljer jag att fokusera på läsandet. jag är så fruktansvärt dålig på historia och har alltid varit det just för att en måste komma ihåg årtal och vem som gjorde vad med vilket tillhygge. av någon anledning så väljer min hjärna alltid att blanda ihop alla dessa årtal och (för det mesta) män. kanske jag borde lägga krutet på mina uppsatser istället? ugh. jajaja, vi hörs. hejdå.

i landet långt borta

trillade av en slump in på ett inlägg som författats här i bloggen för sisådär snart sex år sedan och detta resulterade i att jag började läsa igenom en rad gamla inlägg. med blandad ångest/nostalgi insåg jag, till min stora fasa, att jag gått och blivit aningens tråkig i förhållande till vad jag var då. förr i tiden delade jag ju med mig av nattliga bravader, fylla, hångel, obäddade sängar, onda ryggar, män jag förälskat mig i och spontana nattpromenader vilket det inte blir mycket av här nuförtiden. istället nämner jag upprepade gånger min olycka och osäkerhet.

är jag olycklig och osäker i förhållande till vad jag var då? både ja och nej. för sex år sedan levde min pappa, det ingav en säkerhet och trygghet som inte går att förklara i ord. nu är han död och ja, än har jag inte kommit över den sorgen (vilket såklart ger mig en melankoli som ibland kan vara svår att skaka av sig). men över lag, nej jag är nog snarare mer självsäker i vem jag är och hur jag ska hantera den olycka och osäkerhet som ibland rinner över mig vilket också är varför jag skriver om den.

det känns lättare att kanalisera mina "riktiga" tankar här idag eftersom jag inte längre fruktar att någon ska trilla förbi och döma mig efter vad jag skrivit. jag har insett att det är okej att vara olycklig och osäker för jag har förlorat både en och två föräldrar och jag står på vingliga ben i ett land som är långt borta från allt jag är uppvuxen vid. det är den olyckan och osäkerheten. sedan har vi lyckan och säkerheten också. jag vet inte var jag vill men jag vet åtminstone att jag är och att jag överlever. jag är här för att jag vill vara här och jag tror att jag hanterar min ångest, stress och sorg på det absolut bästa sättet för mig; genom att vara ärlig och uppriktig i hur och vad jag känner och tänker. jo.

sedan kan jag ju dock tycka att det är okej att slänga in ett hångel här och där men ja, det blir inte mycket av det nuförtiden. min filmdejt cancellerade filmen och istället spenderade jag aftonen med min kurslitteratur. om prick en vecka är jag klar med mitt första år förutsatt att jag får in mina sista uppsatser. eftersom jag hatar att läsa teori så känns det motigt så alla krossade fingrar för mig tas tacksamt emot. sedan har jag också hört att våren ska komma hit nästa helg. det är på tiden för nu orkar jag inte mer vinter.

en snart färdig produkt

goddag bloggy! klockan är inte ens tolv men jag har redan hunnit vara en sväng i skolan var jag, med professionell hjälp, mixat ljudet till den film som jag jobbat på den sista tiden. nu är jag hemma och målar ägg innan det snart är dags att åka tillbaka downtown. med tanke på att jag hatar filmen så måste jag säga att jag ändock är nöjd. bra för mig.

så, jag kom alltså in på skolan i paris men har nog bestämt mig för att göra klart min bachelor här och därefter fly till paris. att fly alltså, är det det jag gör?

idag står äggrullning på tapeten och jag lyssnar på yo la tengo och gör mig redo. såhär låter våren idag:

startskottet studsar länge

hallå där bloggen! dagarna passerar och inte blir jag klokare med åldern. någonting som en gång kändes så enkelt och uppenbart för en tid sedan tycks bara bli svårare för var dag. återigen frågar jag mig vad jag vill. vad vill jag? jag vet inte, jag har inte den blekaste aning! alla mynt har ju två sidor och ju mer jag vrider, vänder och undersöker mina möjligheter, desto mer vilsen känner jag mig. jag har redan diskuterat de känslomässiga aspekterna av att stanna kvar/flytta härifrån men vad med de ekonomiska?

jag kan välja att stanna kvar här, göra ett år till på concordia och komma härifrån med en bachelor och en utbildning som inte ligger högst upp på min lista och det redan nästa vår. därifrån kan jag göra en tvåårig master i paris och vara ett steg närmre den producent/regissör jag önskar bli. eller, jag kan hoppa av skolan här och vänta på att bli antagen till paris (om jag inte kommer in i år) som erbjuder en 100% praktisk utbildning. ba bananskala mig igenom ytterligare två år innan jag får min BFA. fördel paris: jag får göra film framför allt annat. nackdel paris: jag måste plugga ett år extra.

så, med sistnämnda alternativ tappar jag alltså ett år av mina redan gjorda studier och min totala utbildning blir en sexårig sådan (istället för en femårig, som här) med mastern inkluderad och det dessutom med 200 000 kronor mer i studieskulder.

försöker intala mig själv att det är bra att göra saker som en inte nödvändigtvis vill och jo, det är nog sant till viss del. dock så tror jag inte att en ska tvinga sig till någonting som en verkligen inte vill och ja, jag vill verkligen inte filmhistoria. ångesten jag får av att tänka på alla uppsatser som jag måste skriva gör att jag får svårt att andas och senast denna afton grät jag över hur synd det är om mig som "tvingas" lära mig om italiensk neorealism när jag hade kunnat göra mästerverk som kanske till och med fått visas på någon liten filmfestival i ett land långt borta. men är det synd om mig? eller, är det bara jäkla taktiskt av lärarna på concordia att utbilda oss i histora? jag menar, branchen är hård och med lite teori i ryggen kanske de som "misslyckas" som filmmakare åtminstone kan börja undervisa i film. inte för att jag tror att jag kommer "misslyckas" (vad nu misslyckande ens är? att jag ens lever är ett bevis på att jag inte misslyckats?!) men ja, att undervisa hade heller inte varit så fel. om min pappa eller min föredetta filmlärare lajos hade varit i livet idag hade jag bett dem om konkreta råd för grrr bom ugh, jag behöver hjälp i detta velande!

som på en tisdag

hej bloggy! jag sitter hemma och väntar på att cara ska komma hit. tisdagshäng och prat om livet och svåra saker ligger på tapeten och det ska bli skönt att se någon som inte heter kurslitteratur i förnamn. dagen har spenderats i skolan var jag sett mehboob khan's moder india och därefter vittorio de sica's umberto d. ojojoj vilka filmer alltså! sedan jag väl bestämde mig för att försöka bli överflyttad till en filmskola i paris har jag fått någon slags ny skolenergi och det rullar alltså igen. skolan är bra så länge slutet finns i sikte. jag pluggar och gör inte så mycket annat, med undantag för ikväll. 

här kommer en elvis depressedly, bara för att jag kan!

den fasansfulla framtiden

hallå där bloggen! oktober har passerat sin mitt och här i montreal har den första snön redan fallit ner från himlen. hjälp! innan jag kom hit brukade jag inte fasa inför vintern, numera är tanken på vinter det som skrämmer mig mest, bortsett från rädslan över att förlora fler av dem människor jag älskar.

för en tid sedan blev min vinterrädsla så intensiv att jag bokade den där biljetten till cuba och den nionde december är det hög tid för mig att fly mot den karibiska värmen. mmm. att vintern alltså är läskigare än att spendera tre veckor ensam i ett land där jag inte känner en kotte eller behärskar språket känns lite motsägelsefullt men jo, så är det.

lyssnar på quantic och flowering inferno och försöker göra mig redo för en hel eftermiddag/kväll full av filmestetik. att det ska vara så sablans svårt att motivera en själv; jag hade helst fått kunna allt utan att behöva anstränga mig. skolan är fortfarande kul men ack så intensiv så numera lever jag en vecka åt gången och hoppas på att kunna klättra över de hinder som står i min väg utan att ramla.

lalala-lacucaracha och allt sådant, nu ska jag pryda min kropp med varma kläder. vi hörs senare!

vardag då skola är det enda jag gör

hej bloggen. det är tisdag och jag ska strax till skolan och bli vän med avid media composer. hen och jag har ett mörkt förflutet men nu har det äntligen blivit dags att ta itu med vår osämja då jag har en uppgift som ska vara inne imorgon. jag håller på att bli sjuk och funderar att svänga förbi hälsokosten och köpa sådanadära tabletter en ska knapra i förebyggande syfte. imorgon har jag föreläsningar i tolv timmar nämligen. ugh.

yo yo la tengo

hej bloggen. det är fredag och om en liten stund ska jag åka ner mot downtown för att se yo la tengo. omg, som jag har sett fram emot den här dagen! efter konsert väntas fest hos ett gäng svenskar jag träffade för en dryg vecka sedan och när kvällen sedan är slut är det återigen dags för mig att pluggapluggaplugga. hjälp så jag pluggar. hjälp vad svårt det är.

ibland känns det som att jag inte klarar av skolan, andra dagar känns det som att jag briljerar och kan mer än nog. diskuterade detta med julia och vi kom fram till att en alltid känner sig "efter" när det kommer till akademiska studier. aj.

anyway, denna låt hoppas jag på att få höra ikväll:

hej en lördag

god afton bloggen! jag sitter och plonkar på min gitarr men ska strax ta och göra mig klar för en kväll full av galej. den gångna veckan har spenderats i skolan och jag börjar sakta men säkert komma in i rutin. montreal är bra.

ett andra kapitel historia

god morgon bloggy! jag sitter hemma och sörplar kaffe och ska strax göra mig redo för att åka downtown och till min andra filmhistorieklass. hemläxan är sedan länge gjord och jag är så redo för att få vältra mig i nästa kapitel. sälen har jag inte pratat med sedan jag kom tillbaka till montan, men egentligen har vi inte pratat alls sedan juli så jag antar att det inte gör så mycket. en kan inte tvinga fram relationer så jag låter det vara och traskar vidare i livet utan honom.

om en dryg månad kommer erika till montreal och det ska bli så himla fint. jag ser verkligen verkligen fram emot att få en skandinavisk vapendragare vid min sida.

tills nästa gång vi hörs;