hej bloggen! jag känner mig så levande idag. sådär levande att jag vill dansa runt på gatorna, skrika högt, sparka på soptunnor, kasta sten på den där kuttrande kåta duvan som är tillbaka på min gård. mitt öga har gått tillbaka till att vara ett varande, blödande sår. utan att överdriva så måste jag säga att det är såpass illa. när jag vaknar om morgonen måste jag badda med vattendränkta bomullstussar innan jag återfår min förmåga att se och när ögat väl går att öppna igen är det blodsprängt och rött. vilket helvete.
samtidigt så finns det nåt som gör min tillvaro väldigt bra ändå och anledningen till att jag känner mig så vid liv är att jag har gått och blivit kär. i någon annan än sälen! i någon som jag absolut inte trodde jag skulle bli kär i. någon jag träffade bara få dagar efter s åkte härifrån och mitt hjärta var på väg att ge upp. att vara kär är fantastiskt, helt amazing och samtidigt skitläskigt. för jag är inte redo, och det är inte han heller. så vi tar det piano, och har tagit det piano helt sen dag ett. och vi kul tillsammans. och skrattar. och tjivas. och pussas och kramas. ojojoj. i helgen sticker han till marseille och är borta på obestämd tid vilket såklart känns lite trist. det betyder dock inte att han inte vill vara med mig och egentligen är vi nog rätt lika mitt i våra olikheter. för han vill också leva, och han vill resa och vara fri som en fågel precis som jag och vi kan vara det tillsammans fast isär, iallafall för nu. ja jo.
nu ska jag sova och imorgon runt lunch landar jag i sverige. livet är bra ändå va.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar