som det ser ut

hej bloggen! det är lördagskväll och jag sitter hemma och funderar på allt som varit och det som komma skall. jag är tillbaka i paris för en kort stund. för att packa om väskan, för att jag inte har råd att vara någon annanstans. ett illamående kryper upp i min strupe och det känns som att jag inte får luft. jag känner mig instängd i min egna kropp, jag känner mig instängd i paris och vill inte vara här längre. jag måste andas. få sitta på en strand och bara stirra ut på havet tills jag kan gråta igen. om tio dagar är jag i grekland där jag tänkte göra precis ovanstående när jag inte filar på min film eller försöker hjälpa till där det behövs hjälp. sedan åker jag tillbaka till berlin igen, börjar om från början. förhoppningsvis blir det rätt nästa gång och jag slipper fler oväntade överraskningar. jag vill leva, och jag vill få känna mig lugn och trygg.

jag känner mig så arg. arg för att livet aldrig kan låta mig få vara ifred och för att det ständigt slängs in nya hinder på min väg. efter sommarens utomkvedshavandeskap har jag halkat efter, och det är först nu jag börjar ta ikapp den tid jag förlorade då jag låg i sängen och hade ont. jag önskar att jag inte behövde ta ikapp, utan att tiden kunde vara på min sida för en gångs skull. brukar vara rätt bra på att repa mig, men denna gången har det tagit längre tid än vad jag förväntat mig. hann bli förälskad också, men nu känns det som att där inte finns någonting kvar för att jag är som jag är. det gör mig ledsen men det får vara som det är tills jag är tillbaka i tyskland och kan se hur landet ligger till. jag inser att jag bär på ett trauma jag måste bearbeta först och främst och för att få ut de läskiga bilderna som finns i skallen har jag börjat måla igen. som jag älskar att måla utan att behöva tänka på ord eller formuleringar. jag målar i svart, det har jag aldrig tidigare gjort. igår skrev jag en låt som jag hade tänkt att spela in helt tills jag insåg att jag ju lämnat ljudkort och mikrofon i sverige. ajdå.

vill förresten också berätta att jag äntligen lyckades få ihop storyn till min första långfilm. fem års tankar och sorgearbete lyckades tillslut bli en hel film, ojojoj. har övergått till att skriva manus och dialog nu och det känns fantastiskt kul mitt i mörkret. det blir bra det här, det blir det. idag har jag jobbat från tidig morgon till sen kväll utan paus. jag är hungrig men har ingen aptit. behöver bara få ut allt som finns inom mig, sedan kan jag andas igen.

lite ovanför molnen

hej bloggen. låg i parken och jobbade i lördags då han jag är kär i ringde för att berätta att han lite spontant valt att köra upp till paris som en glad överraskning. vi spelade pingpong på eftermiddagen innan jag blev tvungen att fortsätta mitt arbete och han skulle vidare på middag. fick instruktioner om att vara redo klockan tre följande dag då han kom och plockade upp mig, gav mig två rosor han plockat själv och vi körde utanför stan till en avskild liten flod var vi satt i solen, pratade, lyssnade på musik och pussades större delen av söndagen innan vi åkte hem då det blivit mörkt ute. oj oj oj, den där mannen alltså. nu är han påväg söderut igen och det kommer dröja tills vi ses nästa gång. jag har dock en bra känsla i magen och rosorna står där i ett glas vatten, som en liten reminder om hur jag inte drömmer.

det är fasligt läskigt att vara kär. trots att denna man inte är som sälen någonstans så kan jag inte låta bli att ibland tänka tanken på hur han en dag kanske får för sig att ghosta, eller helt plötsligt träffar en annan och börjar ljuga om det för mig. det är så banalt, att en ens ska behöva gå och oroa sig för sånt liksom. och att jag köpte och svalde det beteendet hos sälen också, det är för mig idag helt obegripligt eftersom respekt och ärlighet är en sådan fundamental och viktig grej för att en relation ska kunna fungera. anyhow, nu kallar plikten och om en vecka ligger jag på plajjan ihop med allison. mjao. såhär låter det inne i min lille kropp nu:

kom hem snart

i helgen kommer han jag är kär i till stan och jag längtar så mycket att jag inte vet var jag ska ta vägen. så jag går ut och springer i kvällssolen samtidigt som jag lyssnar på lovin' spoonful och ler. hihi. det är fint att vara kär.

för att jag lever

hej bloggen! jag känner mig så levande idag. sådär levande att jag vill dansa runt på gatorna, skrika högt, sparka på soptunnor, kasta sten på den där kuttrande kåta duvan som är tillbaka på min gård. mitt öga har gått tillbaka till att vara ett varande, blödande sår. utan att överdriva så måste jag säga att det är såpass illa. när jag vaknar om morgonen måste jag badda med vattendränkta bomullstussar innan jag återfår min förmåga att se och när ögat väl går att öppna igen är det blodsprängt och rött. vilket helvete.

samtidigt så finns det nåt som gör min tillvaro väldigt bra ändå och anledningen till att jag känner mig så vid liv är att jag har gått och blivit kär. i någon annan än sälen! i någon som jag absolut inte trodde jag skulle bli kär i. någon jag träffade bara få dagar efter s åkte härifrån och mitt hjärta var på väg att ge upp. att vara kär är fantastiskt, helt amazing och samtidigt skitläskigt. för jag är inte redo, och det är inte han heller. så vi tar det piano, och har tagit det piano helt sen dag ett. och vi kul tillsammans. och skrattar. och tjivas. och pussas och kramas. ojojoj. i helgen sticker han till marseille och är borta på obestämd tid vilket såklart känns lite trist. det betyder dock inte att han inte vill vara med mig och egentligen är vi nog rätt lika mitt i våra olikheter. för han vill också leva, och han vill resa och vara fri som en fågel precis som jag och vi kan vara det tillsammans fast isär, iallafall för nu. ja jo.

nu ska jag sova och imorgon runt lunch landar jag i sverige. livet är bra ändå va.

så tittar våren fram

hej bloggy! tillbaka i skolan efter två veckors lov, där jag mest spelat in film istället för att vara ledig. har hoppat på en aesthetics of sound workshop som rullar hela veckan och första dagen sprang förbi snabbare än blixten medan jag satt och drömde mig bort i protools. jag älskar att göra ljuddesign för film, det är som att gå in i någon magisk värld där jag förlorar tid och verklighetsuppfattning. sedan kom han jag tycker om hit och hade med sig massa sushi som vi åt tillsammans. jag blir glad av att umgås med denna man, har är så omtänksam och fin och har med sig små söta presenter till mig nästan jämt. vi kan också prata öppet om döden och rädslor och våra brustna hjärtan efter ex som har trasat sönder oss eller föräldrar med cancer. han förstår och är så jäkla vettig och får mig lugn när jag är ledsen eller saknar sälen. jag är verkligen inte van vid att män jag dejtar är så fina som denne person och det är så extremt skönt att ha en hälsosam relation med någon som varken ljuger eller går bakom ryggen på mig. jag känner mig glad och nästan lite bubblig i magen idag och nu är det nästan vår för solen ska skina hela veckan och om en månad slutar alla lektioner och vi går in i produktion helt fram till slutet på juli då jag får sommarlov och ska cykla nästan hela frankrike runt och därefter ner till barcelona. innan dess kommer suuns och fever ray hit och sedan ses jag och mina bästisar på primavera. hihi. fram tills dess ska jag ta hand om mig själv och bli frisk i öga och hals. jag tror allt blir bra ändå.

i min trädgård är det visset mörkt och kallt

hej bloggen! så nådde vi punkten där ingen utav oss orkade mer tjafs, bråk och missförstånd. jag känner mig ledsen och trampad på och det gör han också. jag vill ställa allt till rätta samtidigt som jag är (nästan) övertygad om att det inte finns någonting mer att göra för att rädda vår relation.  två världar råkade mötas, det blev en supervacker och intensiv smäll men efter den så fanns det bara spillror kvar. vi förstår inte varandra och jag är inte säker på att jag vill förstå heller. då en saknar samma moraliska grundpelare i livet så funkar det inte och jag har ingen lust att kompromissa när det gäller saker som rör feminism eller grundläggande vett och etikett. jag känner mig överkörd och därför körde jag över tillbaka. nu tänker jag sörja en stund innan jag klackar vidare in i parisvåren. har redan börjat bli sådär post-relations-taggad och började morgonen med en joggingrunda (!) längst med eiffeltornets alléer. solen skiner här idag och ikväll ska jag på en slags intervju rörande ett barnvaktsjobb. pendlar mellan att vara superpeppad på livet rent generellt och att ge vika och bara ringa hit honom. vad gör man i en sådan situation? ja ja ja. urk.

hellre gröt ensam

guttmorgon och här sitter jag och käkar gröt!
det är redan torsdag och imorgon börjar ekko som vi väntat på så länge!
jag har slut på rena kläder och ingen tvättmaskin. vad ska det bli av mig?
funderar på att köpa nån gammal skrothög på finn.no men mina armar är svaga och jag kan ändå inte bära hem den. vad gör man då?

kom föresten på att jag en gång i tiden hade en secret crush som jag kallade "svarta pantern". minns ni? jag undrar vad han gör idag. förmodligen står han kvar där i hörnet på cementen och ser svår ut. det hade jag gjort.